Gillar du datorspel? Och vill du veta mer om hur tufft det kan vara att verka som människorättsförsvarare i Belarus (Vitryssland)?
Testa då Östgruppens nya spel ”Tystade röster ”!
Pröva hur man registrerar en organisation i Belarus. Ta ställning i de svåra valsituationer som belarusiska människorättsförsvarare ställs inför kontinuerligt. Sätt dig in i deras vardag.
Hur länge härdar du ut?
Årets upplaga av Eurovision Song Contest blev en besvikelse för Belarus (Vitryssland). Litesound hamnade på 16:e plats i semifinalen och hade alltså bara två medtävlare efter sig.
I en kommentar till resultatet efterlyste den besvikne president Lukasjenka ett drastiskt nytänkande inför kommande år: ”Vi behöver en unik artist som sjunger så att specialisterna suckar och stönar”.
Kanske finns redan en färdig kandidat som uppfyller dessa kriterier. Eller vad sägs om det här?
Den 17 november 2009 konstaterade EU:s utrikesministrar i ett rådsbeslut att Belarus (Vitryssland) inte gjort några demokratiska framsteg under det senaste halvåret och att rådande sanktioner därför skulle gälla i ytterligare i ett år.
Två dagar senare träffade en av svenskt näringslivs främsta företrädare Erik Belfrage personligen president Lukasjenka för att diskutera affärssamarbeten mellan Sverige och Belarus. Inför statstelevisionens kameror sade han det som Lukasjenka helst av allt ville höra: ”Vi lägger oss inte i politik, utan bedriver handel”.
Belfrage besökte Belarus i egenskap av ordförande för Näringslivets internationella råd, NIR, en organisation som via Svenskt Näringsliv representerar 50 000 svenska företag, något som också underströks i tv-reportaget.
Erik Belfrages möte med Lukasjenka fick stor uppmärksamhet i belarusisk press, men noterades inte alls i svenska massmedier. Här finns ett textat inslag från en av de belarusiska nyhetssändningarna:
Mötet väcker onekligen vissa frågor: På vems initiativ arrangerades det? Vad var syftet? I vilken mån känner sig Svenskt Näringslivs 50 000 medlemmar tillfreds med att NIR diskuterar affärsrelationer direkt med diktatorn Lukasjenka? Och i vilken mån är Belfrages inställning – att blunda för människorättsövergreppen till förmån för ekonomisk vinning – representativ för aktörer inom det svenska näringslivet, det vill säga dem han säger sig företräda?
Östgruppen ifrågasätter starkt Belfrages agerande i ett pressmeddelande.
Julia Stepanova
Det svenska företaget Scandinavian & UK Machines – med säte i Malmö – har avskedat en av sina medarbetare i Belarus (Vitryssland), Julia Stepanova. Orsaken uppges vara Stepanovas politiska engagemang i en regimkritisk organisation. Läs mer i Östgruppens pressmeddelande!
- Vi ska inte användas som marionetter av politiker eller aktivister och idrotten kan inte och ska inte användas som ett politiskt redskap, sade ordföranden Rene Fasel vid internationella ishockeyförbundets kongress i Helsingfors. Han avfärdade så kravet på att frånta Belarus (Vitryssland) värdskapet för VM 2014. Och alla andra delegater – inklusive de svenska – höll med.
Att hockeypamparna därmed blir just marionetter i ett dockspel där president Lukasjenka håller i trådarna, har de uppenbarligen inte förstått. Eller också struntar de helt enkelt i det. Om bara isen är blank, hotellen är fina och pucken är platt så är allt frid och fröjd.
Den internationella kampanj som vi i Östgruppen driver tillsammans med sju andra människorättsorganisationer i Europa kommer att fortsätta. Än är det långt kvar till 2014.
Läs för övrigt gärna Heidi Avellans utmärkta ledare i Sydsvenskan på detta tema.
www.tystaderoster.wordpress.com
Nu lanserar Östgruppen en ny blogg – Tystade röster – på temat mötes- och föreningsfrihet i Ryssland och Belarus (Vitryssland). Syftet är att uppmärksamma det intensiva arbete som sker i de båda länderna för att tysta de oberoende organisationerna. Dagsaktuell information kommer att blandas med betraktelser över utvecklingen. Förhoppningen är att synliggöra den skrämmande utveckling som pågår och göra informationen tillgänglig på svenska.
Från Belarus rapporteras bland annat att organisationen Asambleja – som samlar ungefär 300 oberoende organisationer - tvingats ställa in sin planerade kongress eftersom man i sista stund av myndigheterna blivit nekade att använda den lokal som man bokat för arrangemanget.
Bloggen Tystade röster innebär en vidareutveckling av det informationsprojekt som Östgruppen genomförde förra året och som bland annat resulterade i rapporten ”Så tystas de kritiska rösterna”.
”Det finns inget outhärdligare för människan än friheten”, sade Aljaksandr Lukasjenka igår i sitt tal inför det belarusiska (vitryska) parlamentet och folket.
Han hänvisade därvid till legenden om storinkvisitorn i Dostojevskijs roman Bröderna Karamazov, i synnerhet till denna passage, där storinkvisitorn läxar upp den ånyo dödsdömde Kristus för dennes syn på friheten:
Du vill gå ut i världen och ger dig ut med två tomma händer, med något slags löfte om frihet, något som de i sin enfald och med sin medfödda omåttlighet inte ens kan föreställa sig och som de fruktar och skräms av, eftersom det aldrig funnits någonting för människan och det mänskliga samfundet mera outhärdligt än friheten! Och kan Du se för dig de där stenarna i den nakna brännheta öknen? Förvandla dem till bröd, och då ska hela människohopen komma springande efter Dig, tacksam och lydig, men hela tiden darrande av skräck, att Du skall ta Din hand från dem och att de inte längre skall få Ditt bröd.
Du ville inte beröva människorna deras frihet och avvisade deras förslag, ty vad är väl det för frihet, så resonerade Du, om lydnaden köpes med bröd? Du invände att människan lever inte av bröd allena, men vet Du, att i namn av just detta jordiska bröd kommer världsanden att resa sig mot Dig, kämpa mot Dig och besegra Dig, och alla kommer att följa honom och utropa: ”Vem är lik detta vilddjur, det lät eld falla ned från himlen!”
(Översättn. Staffan Dahl)
I gårdagens tal kommenterade Lukasjenka Dostojevskijs verk så här:
Den genialiska författaren hade rätt. När människan får frihet, förstår hon plötsligt att hon tagit på sig en mycket tung börda. För frihet förutsätter ansvar. Människan måste själv fattta beslut. Och själv stå till svars för dem.
En medborgare är en människa som inte bara inser sina rättigheter, utan också sina skyldigheter. En människa som känner ansvar inte bara för sig själv, utan också för sitt land, inte bara för nuet, utan också för framtiden. De som mest högljutt förespråkar frihet i Belarus, är själva knappast redo för den.
Uttalandena och parallellen till Dostojevskij är intressant och talande. Det är uppenbart att Lukasjenka identifierar sig med storinkvisitorn. Han står för ett samhälle där människor frivilligt underkastar sig en härskare som ”tar på sig” den plågsamma friheten och det lidande som denna innebär. Människorna blir som lyckligast när de inte själva behöver fundera över vad som är gott och ont utan överlåter detta åt sin ledare, i utbyte mot viss välfärd. De som engagerar sig för att alla människor ska få ta del av friheten (överfört till moderna termer innebär det den belarusiska demokratirörelsen) blir då bråkmakare som stör harmonin och i själva verket riskerar att göra folket olyckligt.
Dostojevskijs storinkvisitor är Machiavelliskt medveten om att härskaren måste vilseleda folket för att behålla deras stöd, genom att komplettera det jordiska brödet med falska löften om en framtida himmelsk belöning. Lukasjenka lär dela den synen också, även om belöningarna i hans retorik är av mer världslig karaktär.
Frågan är dock hur bekant Lukasjenka egentligen är med den kontext som legenden om storinkvisitorn ingår i? Känner han till att den idé som storinkvisitorn och han själv förfäktar i slutänden står som förlorare i Dostojevskijs polyfona roman?
Det internationella ishockeyförbundets ordförande René Fasel förstår uppenbarligen inte vad kritiken mot hockey-VM i Belarus (Vitryssland) 2014 handlar om. Så här kommenterar han den pågående diskussionen:
Personligen känner jag att en bojkott inte leder någon vart. Att åka dit och ta sporten till folket i Vitryssland och ha utbytet ger mer än att säga ”nej, vi kommer inte”.
Sedan säger Fasel: ”Jag tycker inte att idrott ska användas för politiska syften”.
För det första handlar det inte om att bojkotta mästerskapet utan om att flytta det till ett annat land. För det andra tycks Fasel inte begripa att Lukasjenkas primära intresse är att använda VM 2014 just för politiska syften, i sin propaganda gentemot det belarusiska folket. Fasel, svenska hockeyförbundets ordförande Christer Englund och de närvarande hockeystjärnorna får där spela rollen av nöjda internationella gäster som ger legitimitet åt den regim som arrangerar mästerskapet. Ganska enkel logik för den som vet hur en diktatur som den belarusiska fungerar.
Men hockeypamparna kör samma gamla vanliga vals om att utbyte är bra och att idrotten främjar förbrödning mellan folken. Man undrar med vem de vill ha en förbrödring. Med VM-arrangörerna Lukasjenka och Kuljasjou som bär ansvar för tortyr och andra människorättsbrott? Ja, då får Fasel och Englund chansen att dricka brödraskål under festbanketten (som säkert också kommer att uppmärksammas i belarusiska statsmedier). Kanske närvarar då också det belarusiska hockeyförbundets hedersordförande och tidigare inrikesminister Uladzimir Navumau, som misstänks för mord på fyra oppositionella åren 1999-2000. Det var ju han som representerade Belarus vid kongressen i Bern 2009, när VM 2014 tilldelades landet.
Det blir inget besök i Belarus (Vitryssland) den här gången heller. Belarusiska ambassaden i Stockholm har beslutat att avslå min visumansökan. Den enda förklaringen som gavs av konsuln var att jag ”nog själv förstår varför”.
Och ja, helt förvånande är det ju inte. För det är så diktaturen Belarus reagerar på offentlig kritik, något som jag ganska ofta uttrycker gentemot landets regim. Senast har frågan om att frånta Belarus värdskapet för ishockey-VM 2014 på grund av den drastiskt försämrade människorättssituationen i landet och Telia Soneras stöd till den belarusiska säkerhetstjänsten varit föremål för massmedial uppmärksamhet i Sverige och vi i Östgruppen har deltagit aktivt i dessa diskussioner.
Den belarusiska regimen försöker ibland ge sken av att man visst respekterar de mänskliga rättigheterna och att den internationella kritiken är orättvis. Genom straffåtgärder som den här visar man dock upp sitt rätta ansikte och gör tydligt att man inte tål ett av de mest fundamentala inslagen i ett demokratiskt samhälle, rätten att yttra sina åsikter offentligt utan att drabbas av repressalier. I mitt fall är inte konsekvenserna så allvarliga, även om jag naturligtvis gärna vill kunna resa in i Belarus. Betydligt värre är det för våra vänner i den belarusiska demokratirörelsen som regelbundet kastas i fängelse eller misshandlas för sina åsikters skull.
Aljaksandr Lukasjenka och Darja Domratjeva
Den statliga belarusiska (vitryska) nyhetsbyrån Belta publicerade nyligen bilder från en ”subbotnik” – en företeelse som i Belarus finns kvar sedan Sovjetunionens tid och ungefär innebär en dags gratisarbete i det allmännas tjänst. President Lukasjenka står på dessa bilder och murar tegelstenar tillsammans med… skidskyttestjärnan Darja Domratjeva!
En märklig scen för oss, kanske. För belarusierna är det emellertid knappast något som väcker förvåning. De är vana vid att se reportage där Lukasjenka solar sig i glansen av framstående idrottare som åtnjuter stor popularitet i landet. Och som jag tidigare skrivit här på bloggen finns det täta band mellan regimen och de olika idrottsförbunden.
Traditionellt är det säkerhetstjänsten KGB som ansvarar för just skidskyttesporten i Belarus. KGB:s chef är ordförande i skidskytteförbundet. De som är med i landslaget är formellt anställda inom KGB och många får alltså sin lön därifrån. Darja Domratjeva lär också inneha en officerstitel inom säkerhetstjänsten.
I oberoende belarusiska kretsar diskuteras det ibland hur man ska se på de idrottsstjärnor som fyller en regimvänlig funktion genom att posera offentligt med Lukasjenka eller till och med – som i Domratjevas fall – tillhöra någon av förtryckarregimens institutioner, låt vara endast formellt.
Vissa dömer Domratjeva och hennes likar hårt medan andra menar att de inte har något val, åtminstone om de vill kunna fortsätta utöva sin sport, och att de därmed snarare är offer för regimen, precis som så många andra.
Vad man än tycker kan man återigen konstatera att idrotten och politiken definitivt hör ihop i Belarus, och att regimen gör allt för att utnyttja idrotten för sina politiska propagandasyften, något som således inte bara gäller ishockey.
Apropå den artikel som Telia Soneras vd Lars Nyberg idag skriver på DN Debatt:
Nej, Telia Sonera, ingen kräver att ni ensamma ska ta på er uppgiften att värna det fria ordet. Det vore förödande med tanke på hur lite ni tycks förstå om den kontext ni verkar inom i länder som Belarus (Vitryssland).
Vad vi kräver är att ni tar er del av ansvaret, och inte bistår den belarusiska regimen i dess förtryck mot oliktänkande. Lars Nyberg yrar om att det är stater som ska ”skydda rätten till det fria ordet” medan företagens uppgift är att ”respektera de mänskliga rättigheterna”. Det vore onekligen intressant att höra vad han då menar med att respektera de mänskliga rättigheterna, och på vilket sätt han anser att Telia Sonera gör det i Belarus.
På ett annat plan kan man också undra hur Lars Nyberg överhuvudtaget får ihop logiken i sitt resonemang, med tanke på att den svenska, finska och den belarusiska staten samtliga är delägare i det telekombolag som hjälper den belarusiska säkerhetstjänsten att bryta mot de mänskliga rättigheterna.
Telia Sonera lyfter i artikeln återigen fram det förvisso positiva initiativ som tagits tillsammans med andra telekombolag, i syfte att komma fram till en gemensam handlingsplan för att kunna hantera situationer som den i Belarus. Arbetet är enligt Nyberg ”ännu i sin linda”. Med tanke på Lars Nybergs passiva inställning lär det tyvärr inte komma så mycket längre om inte något av de andra telekombolagen, eller Telia Soneras ägare, är mer pådrivande.
Turkcells styrelseordförande Mehmet Emin Karamehmet i möte med Lukasjenka i april 2008
Något som emellertid inte är i sin linda är som bekant det belarusiska förtrycket. Det var det inte heller 2008 när Telia Sonera gick in på den belarusiska marknaden via Turkcell. I en artikel på SvD Brännpunkt skriver jag om hur bolagets verksamhet i Vitryssland var en smutsig historia redan från början. Det innebar gemensam drift av ett bolag tillsammans med regimen och med vitrysk regeringsrepresentation i bolagsstyrelsen. Det möjliggjordes genom förhandlingar mellan den skandalomsusade turkiske affärsmannen Mehmet Emin Karamehmet och president Lukasjenka, med misstänkt inslag av korruption. Hur kunde detta anses förenligt med de etiska riktlinjer som Telia Sonera så gärna framhåller?
I ett pressmeddelande uppmanar Östgruppen nu Telia Sonera att redovisa den bedömning som gjordes av förutsättningarna för att bedriva etisk acceptabel verksamhet i Belarus, det vill säga innan man gick in i landet. Förutom att förklara sig kring ovan nämnda omständigheter bör man meddela vilka slutsatser man drog när man studerade de vitryska lagar som man sedan hade för avsikt att följa? Tyckte man alltså att de möjliggjorde en verksamhet till stöd för de mänskliga rättigheterna?
Tisdagen den 24 april kl. 9-11 ordnar Östgruppen seminariet ”Tystade röster i media och på nätet”. En av de frågor som kommer att diskuteras är definitivt Telia Soneras agerande i Belarus. Medverkande är bland annat den belarusiska journalisten Natalja Radzina från nyhetssajten Chartyja 97, som har drabbats direkt av Telia Soneras verksamhet genom att få sin hemsida blockerad för Telias kunder. Läs mer om seminariet och övriga programpunkter i Östgruppens Belarusdagar här!
I en uppföljning till dagens lansering av vår kampanj ”Don’t Play with the Dictator” har jag blivit intervjuad av Radio Svaboda.
Det här är vad jag sade (i svensk översättning) apropå ett uttalande som internationella ishockeyförbundets ordförande René Fasel gjort idag och där han håller fast vid planerna på att genomföra VM i Belarus (Vitryssland) 2014:
Jag tror att internationella ishockeyförbundets rykte kommer att bli väldigt lidande om mästerskapet genomförs i Belarus. Om en sådan organisation väljer att blunda för de människorättsbrott som begås, så kommer den oundvikligen att ge legitimitet åt diktaturen. Och om internationella ishockeyförbundet strävar efter att undvika en sammanblandning av idrott och politik, bör man absolut flytta VM från Belarus. Mästerskapet kommer att användas för att gynna regimen, och jag är övertygad om att Lukasjenka kommer att utnyttja det maximalt i propagandasyfte.
Har ni funderat över vad regeringen sysslar med i ett land där alla politiska beslut tas av en enväldig president? Här är svaret – åtminstone vad beträffar Belarus (Vitryssland): De arrangerar ishockey-VM!
Inför det planera
de världsmästerskapet i Minsk 2014 har en organisationskommitté utsetts, med ansvar för förberedelser och genomförande av arrangemanget. Som framgår i listan över denna kommittés sammansättning (se nedan) handlar det nästan bara om personer med täta kopplingar till regimen. Enda undantaget är ishockeytränaren Aleksandr Sjevel. Tre av kommittémedlemmarna är för övrigt uppförda på EU:s sanktionslista över personer med konkret koppling till människorättsbrott.
Gissa vilka som kommer att sitta vid festbankettens honnörsbord om två år, förutom Lukasjenka själv, förstås! Och gissa vilka som kommer att mingla med representanterna från de gästande nationella ishockeyförbunden!
Hur var det nu, brukar inte det svenska ishockeyförbundet säga något i stil med att man vid sina arrangemang absolut vill undvika en sammanblandning mellan idrott och politik? Vad drar man då för slutsats av detta?
Organisationskommitté för förberedelser inför och genomförande av ishockey-VM i Minsk
Michail Mjasnikovitj – premiärminister
Anatolij Tozik – vice premiärminister
Jevgenij Vorsin – ordförande i belarusiska ishockeyförbundet, fd sport- och turismminister
Oleg Katjan – sport- och turismminister
Nikolaj Ladutko – borgmästare i Minsk
Aleksandr Sjevel – tränare för belarusiska ishockeylandslaget
Sergej Alejnik – vice utrikesminister
Igor Zaitjkov – presidentens rådgivare i frågor som rör sport och turism
Anatolij Kulesjov – inrikesminister, föremål för EU:s sanktioner
Vladimir Peftijev – affärsman, chef för företaget Beltecheksport, föremål för EU:s sanktioner
Oleg Proleskovskij – informationsminister, föremål för EU:s sanktioner
Nikolaj Snopkov – ekonomiminister
Andrej Charkovets – finansminister
Valentin Tjekanov – handelsminister
Ivan Sjtjerbo – transport- och kommunikationsminister
Idag inleder Östgruppen tillsammans med sju andra människorättsorganisationer från Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Norge och Schweiz en gemensam kampanj för att värdskapet för VM i ishockey 2014 ska fråntas Belarus (Vitryssland), på grund av den kritiska människorättssituationen i landet. Kampanjen bär rubriken ”Don’t Play with the Dictator”.
Vi vänder oss till det internationella ishockeyförbundet och våra respektive nationella hockeyförbund med uppmaningen att fatta beslut om en flytt av VM 2014 vid den kongress som planeras i Helsingfors i maj. Tyvärr har det svenska ishockeyförbundet hittills visat få tecken på att bry sig om problemet med att arrangera VM i Belarus. Enligt belarusiska massmedier har man till och med uttalat sitt stöd för det belarusiska värdskapet vid ett besök i Minsk nyligen.
Läs mer i vårt pressmeddelande, och på kampanjhemsidan www.minsk2014.no. Kampanjen finns också på Facebook.
Ett sätt att stötta kampanjen är att skriva under vårt internetbaserade upprop. Ett annat att själv skriva ett brev till internationella ishockeyförbundets ordförande. Eller varför inte skriva direkt till president Lukasjenka och uppmana honom att respektera de mänskliga rättigheterna? Färdiga brevförslag finns på kampanjhemsidan! Och sprid gärna informationen vidare via Facebook, Twitter och andra lämpliga kanaler!
På lördagskvällen kom den glädjande nyheten att den politiske fången och förre presidentkandidaten Andrej Sannikau frigivits från det femåriga fängelsestraff som han avtjänade i Navapolatsk.
Vi gläds såklart med Sannikau och hans anhöriga. Samtidigt är det viktigt att det internationella trycket på Belarus inte minskar. Människorättskoalitionen IKK- Internationella kommittén för kontroll av människorättssituationen i Belarus – där Östgruppen ingår, gjorde igår ett uttalande med bland annat just detta budskap.
Här är bilder från Andrej Sannikaus första intervju efter frigivningen:
En ledarartikel i Bohusläningen argumenterar bra för en flytt av ishockey-VM 2014 från Belarus (Vitryssland). Rekommenderas!
Missa inte detta intressanta seminarium om litteraturens ställning i dagens Belarus. Den 16 april på ABF-huset i Stockholm. Läs mer på bloggen Belarus - Litteraturresan.
Det presenteras just nu många olika argument för att det internationella ishockeyförbundet ska flytta ishockey-VM 2014 från Belarus (Vitryssland). Vissa är enligt min mening bättre än andra. Jag tycker till exempel att det är långsökt att sportens främsta företrädare skulle frånta Belarus VM för att landets president älskar att spela hockey. Likaså är det knappast ishockeyförbundets sak att bedriva utrikespolitik och flytta VM för att försöka främja en demokratisering av Belarus. Det som däremot är relevant i sammanhanget är Lukasjenkas uppenbara ambition att utnyttja arrangemanget för sina politiska syften, och det faktum att det utgör en integrerad del av regimens förtryck, något som ishockeyvärlden bör ta avstånd från istället för att legitimera.
Om detta skriver jag i en artikel på Newsmill: Så blir ishockey-VM en del av det vitryska förtrycket
Den 24-26 april arrangerar Östgruppen Belarusdagar i Stockholm. Tre dagar späckade med intressanta seminarier om den aktuella utvecklingen i Belarus (Vitryssland). Medverkar gör bland annat Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson och några av den belarusiska demokratirörelsens främsta företrädare.
Föranmäl dig gärna till seminarierna genom ett mejl till anmalan@ostgruppen.se. Skriv i mejlet vilket eller vilka seminarier du vill anmäla dig till.
Preliminärt program finns nedan (Klicka på bilden!) Förändringar kan tillkomma, följ Östgruppens hemsida för uppdaterad information, www.ostgruppen.se. Programmet kommer att kompletteras med mer konkret information inom kort.
Program
Tisdagen den 24 april:
Tystade röster i media och på nätet – ett seminarium om yttrande- och pressfrihet i Belarus
Medverkande:
Andrej Bastunets, Belarus oberoende journalistförbund, BAZj
Natalja Radzina, Chartyja 97
Moderator: Östgruppen
Tid: 9.00 – 11.00
Plats: Medelhavsmuséet, Fredsgatan 2
—
Belarus – enda landet i Europa som tillämpar dödsstraff
Samarrangemang med Amnesty International, svenska sektionen
Medverkande:
Andrej Paluda, Människorättscentret Vjasna
Valjantsin Stefanovitj, Vjasna
Representant från Amnesty International, svenska sektionen
Moderator: Östgruppen
Tid: 17.30 – 19.30
Plats: Sensus, Medborgarplatsen 4
Onsdagen den 25 april
Politiska fångar i Belarus – Vilka är de? Hur behandlas de?
Samarrangemang med Civil Rights Defenders
Medverkande:
Lena Tonkatjova, Centrum för rättslig omvandling
Natalja Radzina, Chartyja 97
Valjantsin Stefanovitj, Vjasna
Martin Uggla, Östgruppen
Moderator: Civil Rights Defenders
Tid: 9.00-11.00
Plats: Sensus, Medborgarplatsen 4
Torsdagen den 26 april
Vad kan EU göra för demokrati i Belarus?
Inledande anförande av Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson
Medverkande:
Olga Zacharova, Internationella kommittén för kontroll av människorättssituationen i Belarus, IKK
Jesper Roine, SITE, Handelshögskolan
Jury Tjavusau, statsvetare
ev. representant från Sveriges utrikesdepartement
Martin Uggla, Östgruppen
Tid: 9.30 – 12.00
Plats: Myntkabinettets hörsal, Slottsbacken 6
—
Föreningars (o)möjlighet att verka fritt – ett seminarium om förenings- och mötesfrihet i Belarus
Medverkande:
Lena Tonkatjova, Centrum för rättslig omvandling
Jury Tjavusau, statsvetare och expert på föreningsfrihetsfrågor
Sofia Uggla, Östgruppen
Moderator: Östgruppen
Tid: 18.00 – 20.00
Plats: Solidaritetshuset, Tegelviksgatan 40
Det pågår som bekant en debatt om huruvida Belarus (Vitryssland) ska fråntas värdskapet för Ishockey-VM 2014, på grund av de allvarliga människorättsbrott som regimen gör sig skyldig till, och det propagandaverktyg som man gjort just ishockeyn till.
Mitt i denna diskussion ska nu det svenska ishockeylandslaget bege sig till Minsk för att spela två träningsmatcher mot Belarus, den 10 respektive 11 april.
Samtidigt sitter 15 politiska fångar fängslade i Belarus (flera av dem misstänks vara utsatta för tortyr). Samtidigt hindras regimkritiker från att lämna landet. Samtidigt avskedas människor från sina jobb för att de vågar säga vad de tycker. Samtidigt förbereds ännu ett fuskval, denna gång till det belarusiska parlamentet. Samtidigt grips och döms kontinuerligt fredliga demonstranter till fängelse och böter.
Sveriges ambassadör är efter den senaste schismen mellan EU och Belarus inte välkommen att återvända till Belarus, utan sitter och bidar sin tid i Stockholm.
Det svenska hockeylandslaget är dock varmt välkommet att skänka sin strålglans över Lukasjenkas politiska ishockeyprojekt. Isen är säkert välspolad, omklädningsrummen välutrustade, spelarhotellet välförsett med allehanda bekvämligheter.
Men bör de åka dit?
Sveriges Riksidrottsförbund har riktlinjer för hur den svenska idrottens representanter bör agera i internationella sammanhang. Bland annat uttrycker riktlinjerna en strävan att all verksamhet ska ske i överensstämmelse med de mänskliga rättigheterna.
Det är svårt att se hur dessa riktlinjer kan stämma överens med att Tre Kronor genomför de aktuella matcherna mot Belarus. Det finns en direkt koppling mellan ishockeyn och politiken i Belarus, och svenskarna kommer ofelbart att utnyttjas i regimens propaganda. En propaganda som är en integrerad del i det förtryck som också innebär ovan nämnda kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Om idrottssverige menar allvar med sina etiska riktlinjer bör ishockeyförbundet ställa in träningslandskamperna mot Belarus.
Det är ryggradslöst att försöka klamra sig fast vid den gamla tomma klyschan om att idrott och politik inte hör ihop. Och förresten borde en sådan hållning i just det här fallet leda till samma slutsats: För det är ju just det som Lukasjenka gör med ishockeyn, blandar ihop den med politiken. Och det borde man väl i så fall inte ställa upp på från svensk sida?
Så här ska enligt planerna Hotell Kempinski se ut.
EU:s sanktionsbeslut mot ett antal personer och företag med koppling till den belarusiska (vitryska) regimens förtryck var inte helt konsekvent. Ett par av affärsmannen Jury Tjyzjs företag undantogs från sanktionerna, uppenbarligen efter påtryckningar från Slovenien och Lettland. Det rör nämligen just bolag som har pågående gemensamma affärsprojekt med slovenska och lettiska samarbetspartner.
I det slovenska fallet handlar det om bygget av ett lyxhotell i Minsk – Kempinski – som ska stå klart till ishockey-VM våren 2014, och är särskilt avsett att hysa pamparna i internationella ishockeyförbundet jämte dess sponsorer. Projektet värderas till 100 miljoner euro.
Samtidigt signalerade EU:s utrikesministrar sitt tydliga missnöje med att ishockey-VM förlagts till just Belarus. Detta genom att vända sig särskilt till medlemsstaternas hockeyförbund med ”information” om den problematiska människorättssituationen i landet.
Inte helt konskevent som sagt. Men svenska hockeyförbundets ordförande Christer Englund kan i alla fall pusta ut, eftersom han därmed inte verkar löpa någon risk att få sova utan tak över huvudet.
Om det nu blir något VM i Belarus, vill säga…
Gårdagens sanktionsbeslut från EU – ytterligare tolv personer och dessutom 29 företag blir föremål för unionens sanktioner – är ett tecken på både styrka och svaghet hos EU.
Styrka eftersom man lyckats komma överens om att inte backa från den principfasta väg som man har anträtt, trots att det uppenbarligen förekommer en hel del interna påtryckningar från intressenter som helst inte vill ha någon sanktionspolitik överhuvudtaget.
Svaghet eftersom man för att tillgodose slovenska och lettiska näringslivsintressen valde att undanta vissa företag från sanktioner, nämligen sådana som aktivt bedriver handel med dessa länder. Det hot om ytterligare utvidgade sanktioner som man ackompanjerar beslutet med tappar därmed mycket av sin udd: Det framgår ju klart och tydligt att unionen bara kan enas om åtgärder som inte riskerar att få negativa konsekvenser för någon av medlemsstaterna. ”Vi står upp för mänskliga rättigheter men bara så länge det inte skadar våra egna ekonomiska intressen”, är signalen som skickas till Minsk.
Det är uppenbart att EU:s sanktioner i första hand har symbolisk betydelse. De innebär ett ställningstagande mot förtrycket och ett stöd till de förtryckta,vilket är nog så viktigt. Men de kommer knappast att påverka situationen i Belarus på något konkret sätt. Därtill krävs helt andra åtgärder, till exempel i form av riktade ekonomiska sanktioner som också påverkar handeln mellan EU och Belarus.
Belarusiska UD reagerade för övrigt snabbt på beslutet genom att klargöra att man inte är intresserat av att de tillfälligt hemkallade ambassadörerna från EU:s medlemsstater återvänder. Läs mer om det på Fokus Vitryssland, och se UD:s uttalande här:
Den belarusiska (vitryska) regimen gillar inte det inreseförbud till EU som gäller för president Lukasjenka och ytterligare ungefär 150 statstjänstemän. Samtidigt hindrar de belarusiska myndigheterna regelbundet utländska människorättsförsvarare, politiker och journalister från att resa in i Belarus. Men till skillnad från EU:s sanktioner förekommer det i det fallet ingen offentlig lista över vem som inte är välkommen till landet.
En viktigare skillnad i sammanhanget är orsaken till svartlistningen. EU:s sanktioner gäller personer som konkret bidragit till att kränka mänskliga rättigheter i Belarus. Lukasjenkas motsvarighet drabbar istället dem som på olika sätt försöker främja respekten för de mänskliga rättigheterna.
Själv har jag inte släppts in i Belarus sedan år 2006, och det är förstås inte alls roligt. Men när jag betraktar den lista som den oberoende tidningen Nasja Niva sammanställt över mig och andra personer som nekats visum till Belarus så känns det åtminstone som om jag har hamnat i ett gott sällskap. Där återfinns bland andra fredspristagaren Shirin Ebadi och FN:s specialrapportör för Belarus Adrian Severin, jämte chefen för FIDH – Internationella förbundet för mänskliga rättigheter – Souhayr Belhassen, och många fler engagerade människor. Inget att skämmas för med andra ord, till skillnad från det skammens gäng som leds av Lukasjenka.
Telia Soneras kommunikationsdirektör Cecilia Edström skrev härförleden i en debattartikel i Sydsvenskan att företaget agerar på ett ”etiskt bra sätt” i auktoritära länder. Idag replikerar jag och ger exempel på motsatsen i företagets verksamhet i Belarus (Vitryssland): Sydsvenskan – Telia bör ställa krav på auktoritära stater
PGU-experten Petra Flaum ger också sin syn på Edströms artikel i samma tidning.
Här har jag tidigare skrivit om Telia och Belarus.
Att oppositionspolitikern Anatol Ljabedzka häromdagen blev stoppad när han försökte resa ut ur Belarus (Vitryssland) har väckt nya farhågor om att regimen faktiskt har inrättat en svart lista över regimkritiker som man vill stänga in i landet.
Människorättsorganisationen Vjasnas vice ordförande Valjantsin Stefanovitj konstaterar i en kommentar att det inte finns någon laglig grund för att neka oppositionella utresemöjlighet. Men han påpekar också att det inte är helt ovanligt att den belarusiska regimen låter stifta nya lagar för att rättfärdiga domslut som redan utfärdats, i praktiken alltså en form av retroaktiv tillämpning av lagarna.
Ett aktuellt exempel rör Stefanovitjs kollega Ales Bjaljatski, som i november dömdes till ett långt fängelsestraff i en politiskt motiverad och farsartad rättegång. Formellt dömdes Bjaljatski för skattebrott, trots att försvaret tydligt kunde bevisa att han inte brutit mot några lagar. Under rättsprocessens gång skärptes flera av de aktuella lagarna för att de skulle stämma bättre överens med anklagelserna mot Bjaljatski.
I somras greps och dömdes också hundratals personer för att ha deltagit i så kallade tysta demonstrationer, där människor samlades på gator och torg utan att ropa slagord eller bära plakat med politiska budskap. De klappade händer eller stod helt enkelt stilla, något som inte stred mot lagen. Under hösten ändrades lagen även på detta område, bland annat blev det då förbjudet att göra ingenting om man gör detta ingenting tillsammans med andra, så kallad ”organiserad overksamhet”.
Den belarusiska åklagarmyndigheten har nyligen presenterat en synnerligen krystad motivering till varför man trots allt skulle kunna hindra regimkritiker från att resa ut ur landet, under förutsättning att de bedöms ha åsamkat staten eller privata intressenter politisk eller ekonomisk skada, alternativt fläckat Belarus anseende. Enligt den skruvade logiken skulle då exempelvis en uppmaning till ekonomiska sanktioner kunna utgöra grund för åtal, om de sanktioner som sedan eventuellt införs innebär sådan skada. Och ett åtal kan i sin tur medföra utreseförbud.
Knappast något övertygande juridiskt resonemang, och knappast i enlighet med vedertagen internationell rättspraxis. Återstår att se om det istället stiftas en ny lag som är mer direkt kopplad till oppositionellas möjligheter att resa utomlands.
Den slovakiske hockeylegenden Peter Stastny – som nu är ledamot i EU-parlamentet - har startat en namninsamling för att Belarus ska fråntas värdskapet för ishockey-VM 2014 om inte alla politiska fångar släpps och dödsstraffet avskaffas. Internationella ishockeyförbundet kommer att ta upp frågan om VM-arrangemanget 2014 på ett möte i maj.
Också i Sverige diskuteras frågan vidare, senast i en bra ledarartikel i VLT.
Själva namninsamlingen genomförs via internet och återfinns här.
Läs också:
Hockeybas näste svensk att plåtas med Lukasjenka
Den belarusiska (vitryska) riksåklagaren har presenterat en mycket skruvad lagtolkning som kan innebära att regimkritiker nekas möjlighet att resa ut ur landet. Bland annat handlar det om att personer som åsamkar staten skada – av politisk eller ekonomisk natur, alternativt i form av att Belarus anseende fläckas – kan åtalas och som följd därav bli förbjudna att lämna landet under pågående rättsprocess.
President Lukasjenka själv åtnjuter förstås åtalsimmunitet. Annars vore det onekligen intressant att pröva honom mot ovan nämnda brottskriterier…
Läs också:
Fokus Vitryssland – Riksåklagaren hotar sanktionsförespråkare med rättslig påföljd och utreseförbud
De uppmärksammade gosedjursdemonstrationerna i Belarus (Vitryssland) har fått nya uppföljare, inte bara i Sverige utan nu senast också i Litauen. I centrala Vilnius samlades häromdagen en engagerad skara gosedjur i solidaritet med sina belarusiska vänner. Aktionen drog till sig stor massmedial uppmärksamhet, vilket framgår av bilderna nedan. Också i svensk press har gosedjursfenomenet uppmärksammats, i SvD och BLT.
Bilder från de tidigare gosedjursdemonstrationerna, inklusive den som genomfördes i Sverige häromveckan, finns här:
Belarusbloggen: Gosedjur gripna i Minsk
