Förnedring även efter döden

När dödsstraff verkställs i Belarus (Vitryssland) sker det utan att de anhöriga informeras. Normalt inser de att avrättningen genomförts i och med att de får en dödsattest skickad per post. Raden för dödsorsak lämnas tom, däremot konstateras i följebrevet att den avrättade ”avlägsnats i enlighet med domslut”. Var kroppen begravts meddelas inte.

Den nyligen avrättade Aljaksandr Hrunous mor förstod vad som hade hänt genom ett postpaket som nådde henne före dödsattesten. I paketet låg Hrunous fängelsekläder förpackade.

Belarusiska människorättsförsvarare betraktar myndigheternas agerande som förnedrande och omänskligt gentemot de dödsdömdas anhöriga, och det är förstås lätt att instämma.

De dödsdömdas personliga tillhörigheter, som dagböcker och liknande, återlämnas inte. Istället får de anhöriga alltså bara hemskickat den fångdräkt som de burit, och som är speciellt utformad för just dödsdömda, märkta med bokstäverna ИМН – Исключительная мера наказания – (i bokstavlig svensk översättning ungefär ”Exceptionellt straff”) på ryggen.

roba_grunova-01

Aljaksandr Hrunous fångtröja, märkt med den särskilda förkortningen för dödsstraff, skickades efter avrättningen hem till hans mor.

 

roba_grunova-02

Nallesumpare blev hockeybas

ratjkouski nallar

En gång sparkad på grund av svenska nallar

General Ihar Ratjkouski fick sparken från sin tjänst som chef för de belarusiska (vitryska) gränstrupperna till följd av Studio Totals nalleaktion sommaren 2012. Avskedet motiverades med att han ”inte på vederbörligt sätt fullgjort sina tjänsteförpliktelser i garanterandet av Belarus nationella säkerhet”.

Visserligen innebar det hela en prestigeförlust för Ratjkouski, men fallet blev ändå inte så tungt, sannolikt beroende på att han samtidigt är god vän till president Lukasjenkas äldste son Viktar. Den försumlige gränstruppschefen utsågs strax därpå till vice ordförande i Belarus olympiska kommitté, som leds av Lukasjenka själv. Nu har han dessutom blivit ordförande för landets ishockeyförbund, varför man får förmoda att presidentens förtroende för honom är helt återupprättat.

FN ålägger Belarus att rentvå Bjaljatski

fn

FN:s människorättskommitté slår fast att Belarus brutit mot konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter

I ett vägledande beslut markerar nu FN:s människorättskommitté skarpt mot stater som kränker föreningsfriheten. Beslutet rör den belarusiske (vitryske)  människorättsförsvararen Ales Bjaljatskis fall, och kommittén konstaterar att Belarus brutit mot flera artiklar i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter:

Artikel 9 – rätten till frihet och personlig säkerhet

Artikel 14 – rätten till en rättvis rättegång

Artikel 22 – rätten till föreningsfrihet

Det intressanta i beslutet är att det så tydligt kopplar ihop rättsprocessen mot Ales Bjaljatski med det verksamhetsförbud som hans organisation Vjasna drabbades av redan 2003, och som tidigare har underkänts av samma kommitté.

De brottsanklagelser som riktades mot Ales Bjaljatski 2011 baserades på det faktum att han tagit emot finansiering till Vjasnas stödverksamhet på sitt personliga bankkonto, och därmed enligt belarusiska åklagarmyndighetens (i och för sig helt absurda) förmenande borde ha betalat inkomstskatt på beloppen. Men anledningen till att Bjaljatski använde sitt eget bankkonto var just att Vjasna förbjudits och därför inte kunde teckna något konto i organisationens namn.

FN:s människorättskommitté slår alltså därmed fast att den politiskt motiverade rättsprocessen mot Bjaljatski var en direkt följd av den tidigare kränkningen av föreningsfriheten. Dessutom konstateras i beslutet att själva rättsprocessen var behäftad med stora brister.

ales galler

Belarus är enligt beslutet skyldigt att kompensera Ales Bjaljatski såväl rättsligt som ekonomiskt

I och med beslutet är nu den belarusiska staten skyldig att kompensera Ales Bjaljatski rättsligt och ekonomiskt. Han ska således rentvås helt från anklagelserna. Dessutom ska Vjasna få tillstånd att verka igen. Det är dock inte sannolikt att den belarusiska regimen verkligen kommer att verkställa FN-beslutet. Under de senaste åren har man gång på gång ignorerat liknande beslut och således öppet brutit mot sina internationella åtaganden.

På ett mer generellt plan innebär beslutet ett viktigt prejudikat: Det klargör att stater som på olika sätt försöker obstruera människorättsförsvarares möjligheter att verka agerar i strid med internationell rätt.

I min nyutkomna bok Bruksanvisning för diktatorer ägnas för övrigt ett av kapitlen just åt förföljelsen av Vjasna och den därmed förknippade rättsprocessen mot Ales Bjaljatski.

Bjaljatski om Ukrainakrisens effekter på Belarus

ekuriren bjaljatski

Eskilstuna-Kuriren, 13 november 2014

Den belarusiske (vitryske) människorättsförsvararen Ales Bjaljatski mötte många journalister under sitt besök i Sverige i slutet av oktober. I en intervju för TT berättade han bland annat om hur utvecklingen i Ukraina kluvit det belarusiska folket, i vissa fall ända ner på familjenivå.

Intervjun med Bjaljatski har publicerats i en lång rad tidningar, och kan exempelvis läsas här:

Eskilstuna-Kuriren: Bjaljatski ser kluvet land

Får vi se en mer aktiv svensk Belarus-politik nu?

birgitta ohlsson

Birgitta Ohlsson (FP)

Folkpartiets utrikespolitiska talesperson Birgitta Ohlsson har lämnat in en skriftlig riksdagsfråga till utrikesminister Margot Wallström. Ämnet är EU:s politik gentemot Belarus (Vitryssland) och Ohlsson frågar Wallström vilka initiativ utrikesministern avser ta i EU-kretsen ”för att stärka EU-arbetet för demokrati och mänskliga rättigheter i Vitryssland/Belarus”.

Det är bra i sig att Belarus hålls uppe på den politiska agendan. Frågan är också viktig mot bakgrund av den omsvängning i svensk Belaruspolitik som ägt rum under de senaste två åren.

Sverige var tidigare en av de starkaste rösterna för demokrati och mänskliga rättigheter inom EU. Förre utrikesministern Carl Bildt utmärkte sig under flera år med skarpa uttalanden och viktiga symbolhandlingar till stöd för demokratirörelsen. Men efter diplomatbråket sommaren 2012 tystnade han helt. Och sedan dess tycks svenska UD ha varit mer intresserat av att få igång sin ambassad i Minsk än att stötta de demokratiska krafterna i landet. Inom själva demokratirörelsen råder naturligtvis besvikelse över denna utveckling. Det aktiva svenska stöd som man tidigare hela tiden kände har ersatts av något som snarare ger ett intryck av likgiltighet.

Förhoppningsvis markerar utrikesminister Wallström i sitt svar att Sverige nu ska återta sin aktiva roll inom EU i arbetet för att främja en demokratisk utveckling i Belarus. I grunden handlar det om att bli tydligare och kraftfullare inom de båda områden som Birgitta Ohlsson nämner i bakgrundstexten till sin fråga: Trycket mot Lukasjenka-regimen i form av bland annat sanktioner och stödet till de krafter som verkar för demokratisk förändring i landet.

Belarusisk länsstyrelse gör reklam för hatsajt

rahatjou

Myndighetstidning ger spridning åt hatsajt

Nu förbereder sig den belarusiska (vitryska) regimen inför nästa presidentval, planerat till november 2015. Inte minst börjar det synas i myndighetskontrollerade massmedier runt om i landet. Ett färskt exempel är tidningen Svabodnaje slova(!) i staden Rahatjou, som administreras och ges ut av länsstyrelsen i Homel.

En anonym artikelförfattare smutskastar där landets politiska opposition och varnar för att stöd till densamma kommer att leda till samma skrämmande utveckling som i Ukraina. Egentligen är artikeln i sig inte särskilt originell, den följer snarare väl beprövade mönster inom den belarusiska propagandan.

Mer intressant är dock att den avslutas med en hänvisningslänk till en obehaglig och likaledes anonym hemsida med namnet Förrädare, där ett antal belarusiska regimkritiker listas och smutskastas på ett sätt som tveklöst hade lett till åtal i en fungerande rättsstat. I Belarus bidrar alltså myndigheterna själva istället medvetet till att den aktuella hatsajten får spridning. Ungefär som om våra svenska länsstyrelser skulle göra reklam för Avpixlats kommentarsfält…

Reagera på repressionen, EU!

tankatjova2

Alena Tankatjova

Representanter för det belarusiska (vitryska) oberoende civilsamhället vänder sig nu till beslutsfattare inom bland annat EU och dess medlemsstater med en uppmaning att agera i människorättsförsvararen Alena Tankatjovas fall. Belarusiska myndigheter beslöt härom veckan att deportera Tankatjova ur landet på grund av att hon anses ha gjort sig skyldig till fortkörning. Tankatjova är rysk medborgare men har bott och verkat i Belarus under de senaste 30 åren.

Hänvisningen till fortkörning är förstås bara ett absurt försök att dölja den egentliga orsaken till att Alena Tankatjova kastas ut ur landet: hennes mångåriga och professionella människorättsarbete. Regimen vill helt enkelt göra sig av med henne för att rensa fältet inför nästa års presidentval, där man siktar på att förlänga Lukasjenkas tid vid makten med hjälp av sedvanligt valfusk.

eu luka

Dags för EU att skärpa politiken mot Lukasjenka-regimen!

Frågan är förstås hur EU nu kommer att agera. Härom veckan förlängde man sina sanktioner mot belarusiska statstjänstemän med ansvar för människorättsbrott. Men man strök samtidigt på oklara grunder 24 namn från sanktionslistan. Uppenbarligen har man återigen gett sig in i ett utsiktslöst förhandlingsspel med Lukasjenka-regimen, där obetydliga eftergifter av den senare belönas med lindrade sanktioner från EU:s sida.

Samtidigt säger talespersoner för EU gång på gång att unionens linje gentemot Belarus ligger fast (under rubriceringen ”kritiskt engagemang”, ett begrepp som i och för sig ingen någonsin lyckats förklara på ett begripligt sätt). Man har också vid upprepade tillfällen konstaterat att sanktionslistan kan förändras i ljuset av utvecklingen i Belarus. Det borde rimligen innebära att inte bara justeringar nedåt kan bli aktuella. Ändå har de senaste årens nya fall av omfattande repression inte lett till att personer lagts till på listan. Inrikesminister Ihar Sjunevitj vore till exempel en passande kandidat, inte minst med tanke på hans ansvar för massfängslandena i samband med hockey-VM i våras.

Sedan det senaste sanktionsbeslutet fattades har Belarus bland annat genomfört ytterligare en avrättning, och alltså nu angripit en av landets främsta människorättsförsvarare.

Menar EU allvar med sitt kritiska engagemang så bör man också visa det i aktiv handling. Dels genom tydliga och offentliga uttalanden, dels genom att låta Lukasjenkas övergrepp leda till kännbara konsekvenser i form av skärpta sanktioner. Sverige – som tidigare gjorde sig känt för att stå upp för de mänskliga rättigheterna i Belarus, men som tystnat totalt sedan diplomatbråket för två år sedan – har nu chansen att återupprätta förtroendet hos den belarusiska demokratirörelsen genom att ta initiativ till en tuffare EU-linje mot Lukasjenka.


Ales Bjaljatski berättar själv

Spela ”Tystade röster”!

Arkiv

wordpress stats plugin

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: