Östgruppen 10 år!

IMG_1028

Smaskig jubileumstårta

I torsdags firade vi i Östgruppen vårt 10-årsjubileum på Orionteatern i Stockholm. Hedersgäst var vår belarusiske (vitryske) vän och kollega, människorättsförsvararen Ales Bjaljatski.

Ales medverkade också i ett samtal på scenen inom ramen för jubileumsprogrammet, och berättade där bland annat om erfarenheterna från sina nästan tre år i fängelse.

IMG_1015

Ales Bjaljatski i samtal med Östgruppens Jon Fridholm (t.v.). Sveriges tidigare ambassadör i Belarus, Stefan Eriksson, tjänstgjorde som tolk.

 

Övriga programpunkter utgjordes av en konsert med den likaledes belarusiska jazztrion Port Mone, samt en återblick på våra första tio år i form av såväl tal som bild- och filmkavalkad:

IMG_1023

Sofia och Martin Uggla håller jubileumstal

Bilder och filmklipp från 10 år med Östgruppen:

IMG_1058

Port Mone

Fler bilder från jubileumskvällen finns att beskåda på Östgruppens Facebooksida.

Far och son Lukasjenka bakom belarusisk hockeybragd

Luka x 2 hockey

Far och son Lukasjenka på isen

Första (!) inslaget i den belarusiska (vitryska) statstelevisionens nyhetssändning igår handlade om president Lukasjenkas besök i Förenade Arabemiraten. Närmare bestämt om den ishockeymatch som spelades mellan Lukasjenkas veteranlag och den arabiska värdnationens motsvarighet.

Reportagets speaker konstaterade att Förenade Arabemiraten minsann inte är någon dålig hockeynation och att det därför var en riktig prestation av Lukasjenkas lag att vinna med 13-7. Som extra grädde på moset stod Aljaksandr Lukasjenka själv för tre av målen, medan hans 10-årige son Kolja nätade två gånger (hur han lyckades ta plats i ett hockeylag för veteraner förtäljer inte historien). Båda hade för övrigt siffran 1 på sina tröjryggar…

Här några matchbilder från den tuffa bataljen som alltså utgjorde gårdagens toppnyhet i Belarus:

Belarus uppmanar FN att näpsa människorättsförsvarare

fn

FN-flaggan

FN:s specialrapportör om situationen för människorättsförsvarare, Michel Forst, presenterade häromdagen sin senaste rapport inför organisationens generalförsamling. Rapporten berörde internationella tendenser och var alltså inte fokuserad på enskilda länder. Belarus (Vitryssland) kom trots detta på tal, och det på grund av ett inlägg från den officiella belarusiska delegationens representant i FN.

Hon uppmanade nämligen specialrapportören att vidta åtgärder ”för att bekämpa människorättsförsvarares spekulativa missbruk av rätten till mötesfrihet, när de skyddar personer som genomför aktiviteter i syfte att bryta mot den allmänna ordningen”.

Jo, ni läste rätt…

Vad den belarusiska FN-delegaten refererade till var förmodligen de många och ständigt återkommande fall där polisen misshandlar och fängslar människor som försöker uttrycka regimkritiska åsikter offentligt, och där människorättsförsvararna sedan värnar de drabbades rättigheter. I regimens ögon är det alltså de som försöker försvara de mänskliga rättigheterna – som regimen genom undertecknande av FN-konventioner åtagit sig att respektera – som är de stora skurkarna, och annat var väl kanske inte att vänta.

Ales Bjaljatski vill se fortsatt tryck från EU

IMG_0852

Ales Bjaljatski och jag under ett seminarium i Sveriges riksdag, 22 oktober 2014

Under sitt Stockholmsbesök i förra veckan förmedlade Ales Bjaljatski sitt och den belarusiska (vitryska) människorättsrörelsens budskap till svenska beslutsfattare: Verka för en fortsatt principfast hållning från EU gentemot den belarusiska regimen. Så här sade han till exempel i en intervju med Ekot:

Trots att situationen i Belarus inte förändrats har vi fått signaler om att EU kan komma att minska trycket. Det är oroväckande, eftersom Belarus fortfarande är ett land där oliktänkande förföljs och val manipuleras.

Hela Ekots reportage finns här.

Aftonbladets Wolfgang Hansson har också skrivit en bra artikel efter att ha intervjuat Bjaljatski: Han vågar trotsa Europas sista diktator.

EU berett att svika demokratirörelsen igen?

ales martin svd

SvD Brännpunkt, 21 oktober 2014

Inför den belarusiske (vitryske) människorättsförsvararen Ales Bjaljatskis besök i Sverige i förra veckan publicerade han och jag tillsammans en debattartikel på SvD Brännpunkt under rubriken ”Släpp inte in Lukasjenka i värmen”. Bakgrunden är de oroväckande tendenserna till uppmjukning av EU:s politik gentemot Lukasjenka-regimen. Från flera håll kommer signaler om att EU:s tidigare principfasta hållning kan komma att ersättas av en mer pragmatisk linje, där man är beredd att återuppta officiella kontakter på hög nivå och öppnar för ökat ekonomiskt samarbete, trots fortsatta övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. I artikeln skriver vi bland annat:

Risken är uppenbar att utvecklingen går i riktning mot den beklagliga hanteringen av ett annat land i EU:s östliga grannskap, Azerbajdzjan. Förtrycket i Azerbajdzjan påminner i många avseenden om det som Lukasjenko utövar i Belarus. Ändå är kritiken från EU lågmäld och på andra politiska och ekonomiska områden fortgår samverkan obehindrat mellan EU och landets regim.

Det är just den tydliga kopplingen mellan kraven på respekt för de mänskliga rättigheterna och potentiellt samarbete på andra områden som utgör styrkan i EU:s Belaruspolitik idag. Lukasjenka vill ha lån, investeringar och ekonomiskt samarbete, men det får han bara på villkor att han genomför demokratiska reformer på systemnivå. Om EU nu istället gör som med Azerbajdzjan så innebär det att Lukasjenka kan strunta helt och hållet i framtida kritik mot människorättsbrotten, eftersom denna kritik inte kommer att hindra det övriga utbytet. Den stora förloraren är demokratirörelsen, som för femtioelfte gången sviks av EU, och i förlängningen förstås hela det belarusiska folket, som fortsatt får sina rättigheter kränkta.

Faktorer bakom bristande protestvilja i Belarus

nt recension

Norrköpings Tidningar, 18 oktober 2014

Norrköpings Tidningars ledarskribent Hans Stigsson Michajlov skriver om (de bristande) förutsättningarna för en upprepning av det ukrainska majdanupproret i Belarus (Vitryssland). Och han gör det med utgångspunkt i min nysläppta bok Bruksanvisning för diktatorer.

En av de faktorer som Stigsson Michajlov tar upp i sammanhanget är att breda lager i den belarusiska befolkningen faktiskt inte är så missnöjda som många kanske tycker att de borde vara med tanke på det rådande förtrycket. Han skriver:

Många belarusier upplever inte utan anledning att deras välfärd, ja till och med deras rättssäkerhet, är mer betryggande än exempelvis ukrainarnas. Framför allt är korruption ett långt mindre problem, vilket enligt min mening gör exempelvis sjukvården avgjort bättre i det belarusiska fallet.

Utan att ha någon djupare insikt om sjukvårdens effektivitet i Belarus respektive Ukraina, kan jag konstatera att det finns en skillnad mellan länderna i hur korruptionen fungerar. Den är förvisso vanligt förekommande i Belarus också, men där betydligt mer ”centralstyrd”. Det är till exempel inte så vanligt med korrupta trafikpoliser som plockar bilister på småmutor istället för fortkörningsböter. Men ansvariga tjänstemän inom den så kallade maktvertikalen kan sko sig ekonomiskt på licensutfärdanden och andra myndighetsärenden, så länge de gör detta utan alltför stora excesser. Det fungerar därmed också som en hållhake på dem: Om de brister i lojalitet mot regimen så sätts de enkelt dit för den aktuella korruptionen.

Vad gäller rättssäkerheten så är den defintivt usel i Belarus (om detta problem handlar för övrigt ett av kapitlen i min bok, med flera konkreta och hårresande exempel på eländet). Men regimen väljer oftast med omsorg ut vilka som ska drabbas av det, och då handlar det huvudsakligen om två kategorier av människor: aktiva regimkritiker och marginaliserade samhällsgrupper med små möjligheter att utkräva rättvisa.

Genom att man koncentrerar repressionen på en mindre krets personer, uppmärksammas den knappast alls av det stora flertalet belarusier. Lägg därtill att människor överlag är väl medvetna om de stora riskerna med att engagera sig i samhällskritisk verksamhet. Priset för ett sådan engagemang kan bli oerhört högt, något som få av förklarliga skäl är beredda att betala om de inte är personligt berörda.

Ales Bjaljatski avfärdar Lukasjenkas förmenta neutralitet

bialiacki-svaboda

Ales Bjaljatski

Den belarusiska (vitryska) människorättsorganisationen Vjasnas ordförande Ales Bjaljatski medverkade på måndagen i den internationella konferensen ”Forum 2000” i Prag. I sitt anförande gav han bland annat sin syn på Lukasjenkas roll i den pågående Ukrainakonflikten. Han avfärdade den ganska spridda uppfattningen att Lukasjenka skulle vara neutral mellan Ryssland och Ukraina:

Ryska militärbaser i Belarus, gemensamt luftförsvar med Ryssland, enormt ekonomiskt beroende av Ryssland, kulturell och språklig russifiering, rysk assimilation av belarusier, där har ni svaret på frågan om vilken sida Lukasjenka står på.

Bjaljatski menade också att ett centralt motiv bakom Rysslands agerande i Ukraina varit rädslan för att det ukrainska scenariot – där folket störtade en korrumperad statsledning – skulle kunna upprepas i Ryssland:

Putin skulle vilja att Ukraina var som dagens Belarus: en diktatur utan vare sig ekonomisk eller politisk självständighet, där det kvästa folkets röst inte kan höras.

Hela Ales Bjaljatskis anförande kan ses och höras här (på ryska):

http://www.svaboda.org/media/video/26636830.html


Ales Bjaljatski berättar själv

Spela ”Tystade röster”!

Arkiv

wordpress stats plugin

RSS Tystade röster

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: