Idag skickar vi i Östgruppen två öppna brev, ett till Schweiz utrikesminister och ett till samma lands ishockeyförbund. Vi publicerar också en artikel i Upsala Nya Tidning tillsammans med det belarusiska (vitryska) människorättscentret Vjasna. Anledningen är att det belarusiska ishockeyförbundets ordförande Uladzimir Navumau planerar att besöka det pågående världsmästerskapet i ishockey. Han tänker komma lagom till den 7 maj, då omröstningen om var VM ska äga rum 2014 kommer att avgöras i Bern. Belarus är ett av de länder som kandiderar om att få arrangera nämnda världsmästerskap.
Det här låter kanske inte så uppseendeväckande, åtminstone om man inte känner till Navumaus bakgrund. Tills alldeles nyligen var han inrikesminister i Belarus, och han är en av de personer som belagts med inreseförbud till EU på grund av inblandning i människorättsbrott. I höstas lindrades EU:s sanktioner. Men till skillnad från exempelvis president Lukasjenka är inreseförbudet fortfarande i kraft för just Navumau och ytterligare några personer. EU valde nämligen att låta de personligt riktade sanktionerna kvarstå för dem som misstänks för delaktighet i försvinnandena av fyra kända oppositionella belaruser under åren 1999-2000.
Den 7 maj 1999 försvann en annan före detta inrikesminister, Jury Zacharanka. Den 16 september samma år drabbade samma öde den före detta vice talmannen Viktar Hantjar och affärsmannen Anatol Krasouski (som stöttade oppositionen ekonomiskt). Den 7 juli 2000 försvann så Zmitser Zavadski, som arbetade för den ryska teve-kanalen ORT.
Brottsutredningarna rörande dessa försvinnanden har präglats av ineffektivitet. I fallet Zavadski har visserligen fyra personer dömts till långa fängelsestraff. Rättsprocessen var dock stängd för insyn från allmänheten, varför det är svårt att uttala sig om hur bevisningen såg ut.
Christos Pourgourides, cypriotisk ledamot av Europarådets parlamentariska församling, har sammanställt en rapport om försvinnandena. I den presenteras trovärdiga uppgifter om att flera personer ur president Lukasjenkas närmaste krets varit inblandade i dessa brott. Det var också slutsatserna i Pourgourides rapport som ledde till att EU utfärdade de första personligt riktade sanktionerna mot belarusiska tjänstemän. Förutom Navumau gällde de Viktar Sjejman, Dzmitry Paulitjenka och Jury Sivakou.
I ett av våra öppna brev uppmanar vi det schweiziska ishockeyförbundet att inte bjuda in Uladzimir Navumau till Bern. I det andra ber vi Schweiz regering agera så att Navumau inte beviljas visum. För även om Schweiz inte är medlem i EU så har dess politiska ledning deklarerat att den stödjer EU:s sanktionspolitik gentemot Belarus och själv också kommer att tillämpa samma principer.
Med jämna mellanrum uppstår en diskussion om huruvida idrott och politik bör blandas ihop eller inte. Jag tycker i och för sig att alla, inklusive dem som är engagerade inom idrotten, har ett moraliskt ansvar att ta hänsyn till de mänskliga rättigheterna. När det gäller Navumaus resa till Schweiz handlar det dock om något annat. Här är det politiska beslutet redan fattat och frågan blir då istället om hans önskan att delta i ett idrottsevenemang är skäl nog att ignorera detta beslut, och därmed också de grova brott som han misstänks för.
2 Svar till “Lukasjenka till Prag, Navumau till Bern?”