Telia i Belarus

Telia Sonera har via sitt dotterbolag Turkcell investerat i den belarusiska (vitryska) telekombranschen. Genom att köpa majoriteten av den statsägda mobiloperatören BeST har man nu i praktiken blivit affärspartner med president Lukasjenka, meddelar Svenska Dagbladet.

Det är väl egentligen inte den ekonomiska relationen som är det största problemet, kan jag tycka. Det belarusiska näringslivet är till stor del statligt och centralstyrt, och den aktuella affären innebär ju i själva verket att landet går mot en ökad privatisering.

Men det intressanta är förstås hur samarbetet ser ut i praktiken, och vilket ansvar Telia Sonera tar för hur verksamheten kommer att skötas. Det är ett välkänt faktum att den belarusiska säkerhetstjänsten använder avlyssning av telenätet för att kartlägga oliktänkande. När Telia Soneras kommunikationsdirektör Cecilia Edström meddelar att företaget bara lämnar ut uppgifter om sina kunder om det finns ”domstolsbeslut eller motsvarande”,  så inger det inte direkt något förtroende. En rysk telekomjournalist sågar resonemanget så här träffsäkert:

”I de här länderna finns en officiell sanning och en verklig sanning. Den officiella är att det krävs domstolsbeslut för att säkerhetstjänsten ska kunna använda näten för att avlyssna. Den verkliga är att alla telekombolag måste installera en teknik som gör det möjligt för dem att avlyssna utan att det märks.”

Domstolsbeslut, förresten. Och hur rättssäkra är de i ett land där hela rättsväsendet lever i symbios med den verkställande makten?

Ett annat problem rör arbetsrätten. De flesta statligt anställda i Belarus arbetar på ettårskontrakt, i praktiken är de alltså projektanställda. Arbetsgivaren kan utan vidare välja att inte förnya kontraktet, och det är en praxis som många gånger använts mot anställda som offentligt kritiserat regimen. Det skulle inte förvåna om BeST har haft samma system, och man kan ju undra om det har förändrats sedan Telia Sonera gick in som ägare.

Det mest oroväckande i sammanhanget är hur lite Telia Sonera verkar bry sig om de aktuella problemen.

”Vi tar aldrig politisk ställning. Vi går in i ett land för att vi ser att det finns affärsmöjligheter för oss och att vi kan bedriva affären på det sätt som vi vill bedriva vår verksamhet. Men vi engagerar oss inte politiskt.”  säger Cecilia Edström till Svenska Dagbladet i en annan artikel på samma tema.

Nähä. Men kanske har åtminstone Telia Soneras ägare ett intresse av att verksamheten i Belarus bedrivs på ett sätt som inte kränker de mänskliga rättigheterna?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Ales Bjaljatski berättar själv

Spela ”Tystade röster”!

Arkiv

wordpress stats plugin

RSS Tystade röster

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: