Posts Tagged 'Belarus'

Bruksanvisning för diktatorer – dags för boksläpp!

Bruksanvisning för diktatorer - En berättelse om Belarus och Europas första moderna diktator

Bruksanvisning för diktatorer – En berättelse om Belarus och Europas första moderna diktator

Nu närmar det sig boksläpp: Den 24 september kommer min Bruksanvisning för diktatorer ut på Ruin förlag!

Vad är det då för bok jag har skrivit?

Titeln är kanske egentligen en aning missvisande, för boken är lyckligtvis inte någon regelrätt bruksanvisning avsedd för eventuella diktatorsaspiranter. Den ger snarare en beskrivning av hur det belarusiska förtrycket under Aljaksandr Lukasjenka har byggts upp, fungerar och används.

Vad vi ser i Belarus är ett systematiskt förtryck som följer ett tydligt mönster. Det har formats med utgångspunkt i den situation som en gång möjliggjorde Aljaksandr Lukasjenkas makttillträde och utvecklats i takt med politiska skeenden såväl inom som utanför Belarus.

Min bok tar avstamp i den belarusiske statsvetaren Vital Silitskis analys av detta mönster. Silitski – tragiskt bortgången i cancer 2011, blott 39 år gammal – myntade begreppet ”förebyggande auktoritärt styre” i sin beskrivning av Lukasjenkas förtryck. Ett typiskt drag, menade Silitski, är att regimen bekämpar alla slags demokratiyttringar på ett mycket tidigt stadium, långt innan dessa vuxit sig så starka att de kan utgöra ett reellt hot:

Det förebyggande auktoritära styret angriper politiska partier och aktörer medan dessa fortfarande är svaga. Det avlägsnar oppositionsledare från den politiska scenen även om dessa inte har förutsättningar att utmana regimen vid nästa val. Det attackerar oberoende press även om denna bara når ut till en liten del av befolkningen. Det krossar organisationer inom det civila samhället även när dessa är koncentrerade till en avgränsad urban subkultur. Sist men inte minst bryter det mot vallagarna även om den sittande makthavaren sannolikt skulle vinna i ett val där själva valförrättandet gick rätt till.

Silitski urskilde tre olika nivåer eller dimensioner av förtryck i Belarus. För det första finns det en taktisk nivå där repressiva åtgärder används för att störa och attackera den politiska oppositionen och det oberoende civilsamhället. För det andra finns det en institutionell nivå, där fokus snarare ligger på att reglera de politiska spelreglerna på ett för regimen fördelaktigt sätt, bland annat via lagstiftning. För det tredje talade Silitski om en kulturell nivå, där regimen på olika sätt manipulerar människors medvetande och världsbild, genom att sprida myter och befästa stereotyper.

Vad jag vill förmedla med min bok är bland annat att det finns en systematik i Lukasjenkas repression och att hans förtryck faktiskt fungerar väldigt bra, beklagligt nog. I omvärlden skakar vi ibland på huvudet eller skrattar till och med åt de absurditeter som förekommer i Belarus: Pulkaåkare som grips för att de saknar tillstånd, demonstranter som döms trots att de bevisar sin oskuld i domstolen, aktivister som fängslas innan de ens planerat eller genomfört någon aktion. Man kan lätt få en bild av Lukasjenka som en verklighetsfrånvänd diktator av gammalt utdöende slag, och den vid det här laget ganska nötta stämpeln Europas sista diktator – som jag personligen aldrig varit så förtjust i – förstärker den bilden.

Men bakom den stundom skrattretande ytan återfinns det sorgliga faktum att Lukasjenka hållit sig kvar i över tjugo år vid makten. Och att andra auktoritärt sinnade makthavare som sagt tagit efter flera av hans metoder. Sett ur det perspektivet bör han kanske snarare betraktas som Europas första diktator i modern mening.

På vilket sätt är min bok aktuell just nu? Jo, dels för att Lukasjenkas metoder börjat gå på export, något som det är värt att hålla ögonen på. Dels – och det är minst lika viktigt – befinner vi oss i en situation där beslutsfattare i Sverige och EU återigen tycks vara beredda att släppa in Lukasjenka i värmen.

Ukraina-konflikten har fått Lukasjenka att inse det vanskliga i att helt förlita sig på stöd från Ryssland. Det ryska stödet är nämligen strategiskt motiverat snarare än baserat på varma känslor. Den personliga relationen mellan Lukasjenka och Putin har aldrig varit hjärtlig utan präglas av distans och ömsesidig misstro. Det geopolitiska läget i regionen kan uppenbarligen förändras mycket snabbt och ett partnerskap med Ryssland utgör inte någon långsiktig garanti för hans eget maktinnehav.

Därför har han nu precis som flera gånger tidigare börjat flirta med EU och sagt sig vara intresserad av en förbättrad relation. Frisläppandet av den politiske fången Ales Bjaljatski i somras var sannolikt en gest i den riktningen, hans självinitierade värdskap för förhandlingar mellan Ryssland och Ukraina en annan. Det finns flera exempel. Och EU är alltså på väg att låta sig luras igen.

För i grunden har ingenting förändrats. Det finns fortfarande politiska fångar i Belarus och den repressiva lagstiftningen är orubbad. Det förebyggande auktoritära styret är starkare än någonsin.

En demokratisk utveckling i Belarus förutsätter systematiska förändringar som säkerställer att de mänskliga rättigheterna respekteras. Annars kan repressionen slå till med full kraft igen närhelst det passar regimen, precis som vid presidentvalet 2010. Om inte EU inser det är risken stor att det scenariot upprepas.

Detta budskap har luttrade belarusiska människorättsförsvarare framfört till EU i många år. Förhoppningsvis kan min bok bidra till att deras röst åtminstone blir hörd av beslutsfattare här i Sverige.

Bruksanvisning för diktatorer kan beställas direkt av Östgruppen.

Så här ser bokens innehållsförteckning ut:

innehåll bild

Innehållsförteckning, Bruksanvisning för diktatorer av Martin Uggla

Fotbolls-EM i Belarus 2020?

luka fotboll

Är detta vad vi har att vänta vid fotbolls-EM 2020?

Det europeiska fotbollsförbundet UEFA har utvärderat kandidatländerna till fotbolls-EM 2020, som enligt planerna ska genomföras på ett nytt sätt. Istället för att hela turneringen spelas i ett värdland, så ska matcherna i slutspelet genomföras i 13 olika städer runt om i Europa.

Minsk i Belarus (Vitryssland) är en av kandidaterna, som nu alltså har granskats av representanter från UEFA.

Fast det fanns egentligen inte så mycket att granska. Den arena som man vill använda är ännu inte byggd, utan planeras stå färdig först 2019. Att döma av UEFA:s utlåtande rymmer den belarusiska ansökan inte särskilt mycket information om arenan, men man konstaterar åtminstone att själva fotbollsplanen förväntas få godkända mått…

Huruvida den politiska situationen i landet påverkar UEFA:s ställningstagande är oklart. Men det finns hursomhelst med ett par försiktiga rader om denna i utvärderingen:

The political and economic situation in Belarus is rated relatively low by independent institutions such as the World Bank. The information provided by the bidder is minimal.

luka fotboll 2

Fotbollsspelande president

Mitt tips är nog att det inte blir något fotbolls-EM i Belarus 2020. Om UEFA verkar komma fram till något annat så tänker åtminstone jag påminna dem om de bedrövliga erfarenheterna från hockey-VM i våras. Det sportevenemanget utvecklades ju som väntat till ett PR-jippo för Lukasjenka, kantat av övergrepp mot de mänskliga rättigheterna.

15 år sedan Hantjar och Krasouski försvann

försvunna

Jury Zacharanka, Viktar Hantjar, Zmitser Zavadski och Anatol Krasouski

Idag är det precis 15 år sedan de belarusiska (vitryska) regimkritikerna Viktar Hantjar och Anatol Krasouski försvann och mördades, sannolikt av personer med nära koppling till president Lukasjenka. I flera europeiska städer uppmärksammas detta med manifestationer och minnesstunder.

Viktar Hantjar var den belarusiska oppositionens självklare ledargestalt när han försvann. Hans gode vän, affärsmannen Anatol Krasouski, bidrog å sin sida med finansiellt stöd till oppositionen.

1999 var ett dramatiskt år i Belarus. Hantjar utmanade Lukasjenka genom att initiera ett alternativt presidentval – i enlighet med den konstitution som han ansåg alltjämt gällde istället för den nya variant som Lukasjenka drivit igenom via en förfuskad folkomröstning några år tidigare.

Det alternativa valet utgjorde inget reellt hot mot Lukasjenka, men det fungerade som en omfattande politisk manifestation som ifrågasatte presidentens legitimitet. Och Hantjar visade en remarkabel förmåga att mobilisera människor, något som gjorde Lukasjenka mycket orolig.

I mitten av september 1999 nådde Hantjars ansträngningar så sin kulmen. Bland annat planerades en viktig session i det skuggparlament som Hantjar lyckats aktivera, och där frågan om Lukasjenkas legitimitet återigen skulle resas. Tre dagar före sessionen försvann Hantjar och Krasouski, på väg ut från ett badhus i Minsk.

Den officiella brottsutredningen har inte kommit någon vart. Oberoende utredningar, däribland en som initierats av Europarådet, visar emellertid att personer i Lukasjenkas närmaste krets med största sannolikhet varit delaktiga i morden på Hantjar och Krasouski, jämte ytterligare två politiska mord, på förre inrikesministern Jury Zacharanka och journalisten Zmitser Zavadski.

Hela historien om dessa politiska mord kan du läsa i min nyskrivna bok Bruksanvisning för diktatorer, som kommer ut på Ruin förlag om en dryg vecka, den 24 september!

Snart dags för bokmässan!

Nästa vecka äger den årliga bokmässan rum i Göteborg, denna gång rymmer seminarieprogrammet också en presentation av min nyskrivna bok Bruksanvisning för diktatorer, som släpps den 24 september.

Saxat ur programmet:

Östgruppens scenprogram:

Torsdag 25 september

16.00–16.25 Internationella torget (H-hallen), Lilla scenen:

Belarus: Europas första moderna diktatur?


Aljaksandr Lukasjenka har varit president i Belarus i tjugo år. Det politiska system som han inrättat kan te sig absurt vid en första anblick men har visat sig ohyggligt effektivt som medel att behålla makten. Flera andra auktoritära ledare har låtit sig inspireras. ”Europas sista diktatur” kan mycket väl visa sig vara Europas första diktatur, i modern mening. Belaruskännaren Martin Uggla (Östgruppen) presenterar sin nya bok ”Bruksanvisning för diktatorer”.

Samtalsledare Kristina Henschen (LO-TCO Biståndsnämnd)

Bruksanvisning för diktatorer - En berättelse om Belarus och Europas första moderna diktator

Bruksanvisning för diktatorer – En berättelse om Belarus och Europas första moderna diktator

Politiska fångar som inte alltid räknas

Pavel Vinahradau

Pavel Vinahradau

Om man frågar belarusiska (vitryska) människorättsförsvarare hur många de politiska fångarna i landet är blir svaret för närvarande sju. Men det är egentligen en sanning med modifikation.

Just sju personer sitter idag fängslade på förhållandevis lång tid, dömda på uppenbart politiska grunder. Men utöver dem döms regimkritiker kontinuerligt till kortvariga fängelsestraff, för alltifrån svordom på allmän plats och ohörsamhet mot ordningsmakten till genomförande av otillåtna demonstrationer. I samband med enstaka dramatiska händelser, särskilt i anslutning till de två senaste presidentvalen, har antalet uppgått till flera hundra personer.

På senare år har regimen dessutom allt oftare fängslat regimkritiker i förebyggande syfte. Polisen griper helt enkelt de mest kända aktivisterna utan att de gjort någonting alls, ofta inför särskilda evenemang eller internationella besök då risken för protestaktioner anses större. Så gott som alltid handlar det om rena skådeprocesser, där de ingripande poliserna avger vittnesmål inför domstolen medan de tilltalade saknar möjlighet att kalla in egna vittnen till sitt försvar.

Det här handlar alltså också om politiska fångar, och deras fall dokumenteras omsorgsfullt av människorättsrörelsen, även om de av praktiska skäl inte alltid räknas in i statistiken.

En av de mest drabbade i detta avseende är ungdomsaktivisten Pavel Vinahradau, som dömts till kortare fängelsestraff 16 gånger under de senaste två åren. I fredags var det dags igen: 15 dagars fängelse, formellt för att ha svurit.

Vinahradau själv brukar visa upp en skämtsam attityd till de absurda anklagelser som återkommande riktas mot honom och leder till att han fängslas. Hans publicerade redogörelser för polisens agerande i samband med gripanden, husrannsakningar och förhör utvecklas ibland till mycket underhållande, rent litterära texter.

Men bortom det humoristiska finns naturligtvis en betydligt allvarligare kontext, som lätt glöms bort i sammanhanget. Med denna form av repression ser regimen till att kväva protestyttringar i deras linda, i vissa fall till och med innan de ens är påtänkta, än mindre planerade. Den fyller en viktig passiviserande funktion i det systematiska förtryck som Lukasjenka utövar mot oliktänkande, därför bör den också uppmärksammas mer av omvärlden.

Lukasjenka delar ut ordnar för hockey-VM

lukasjenka

Nöjd med hockey-VM

Ishockey-VM i våras blev precis det propagandajippo som president Lukasjenka hade hoppats på och vi i Östgruppen varnat för. Nu har Lukasjenka belönat några av de ansvariga för evenemanget. En av de lyckliga är Internationella ishockeyförbundets ordförande René Fasel.

Minsks borgmästare Mikalaj Ladutska föräras Fosterlandsorden av tredje graden. Ladutska såg bland annat till att hockeyarenorna blev klara i tid, detta genom att tvinga studenter att lämna sina studier för att istället hjälpa till gratis på byggarbetsplatserna.

Polischefen och generalmajoren Aljaksandr Barsukou tilldelas en förtjänstorden. Barsukou var en av de ansvariga för de polisinsatser som ledde till att dussintals ungdomsaktivister före och under VM fängslades på falska grunder och därmed inte kunde genomföra några protestaktioner.

Samma utmärkelse får också chefen för landets gränspolis, generalmajor Ihar Butkevitj. Det var han som såg till att jag och ytterligare ett par kritiskt stämda utlänningar inte släpptes in i landet, trots att vi uppfyllde de kriterier som skulle gälla för inresa i landet under mästerskapet.

fasel luka

René Fasel och Aljaksandr Lukasjenka

Och så får alltså även Internationella ishockeyförbundets ordförande René Fasel en belöning för att han möjliggjort Lukasjenkas PR-succé. Före VM reste han till Minsk och kramade Lukasjenka framför tv-kamerorna. Och medan turneringen pågick hyllade han Lukasjenkas praktiska lösning att skapa en särskild fan zone genom att kasta ut belarusiska studenter från deras bostäder. Folkens vänskap är namnet på den orden som Fasel nu stolt kan visa upp för sin omgivning.

Framtidsmjölk från Belarus

mjölk

Mjölk från framtiden?

En gång är ingen gång, heter det ju. Så när tullkontrollanter den 21 augusti stoppade en belarusisk (vitrysk) transport av mjölkprodukter på väg till ryska livsmedelsaffärer kunde man möjligen skylla mjölkpaketens felaktiga datummärkning på ett tekniskt misstag. De angavs nämligen vara producerade den 22 augusti, några till och med den 27 augusti.

Men nu har det hänt igen. Fem ton med mjölkprodukter stoppades den 31 augusti vid en kontroll utanför Brjansk. Den här gången angavs produktionsdatum till den 2 september…

Den belarusiska livsmedelsindustrin fortsätter således att imponera. För ett par veckor sedan kunde man visa upp produktion av räkor, trots att landet saknar havskust. Nu presenterar man mjölk som producerats i framtiden!


Ales Bjaljatski berättar själv

Spela ”Tystade röster”!

Arkiv

wordpress stats plugin

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: