Telia Sonera meddelar idag stolt att man tillsammans med ett antal andra stora telekombolag undertecknat ett principdokument till stöd för yttrandefrihet och integritet. Samtidigt inleds ett samarbete med Global Network Initiative, en sammanslutning av företag, människorättsorganisationer och universitet med yttrandefrihet inom IT- och kommunikationssektorn på agendan. Jag har kommenterat nyheten i en intervju för Dagens Industri.
Å ena sidan är det förstås positivt att Telia Sonera nuförtiden erkänner den problematik som är förknippad med bolagets verksamhet i diktaturer som Belarus (Vitryssland). Tidigare hänvisade man bara till att man följde respektive lands lagar, oavsett kvaliteten på dessa lagar eller hur de tillämpades.
Å andra sidan tror jag inte att det nya initiativet får några positiva konsekvenser i praktiken om inte Telia Sonera grundligt går igenom förutsättningarna för sin närvaro i de aktuella länderna och analyserar huruvida denna närvaro är förenlig med ovan nämnda principer.
Efter den negativa uppmärksamheten i kölvattnet av Uppdrag Gransknings avslöjanden förra våren signalerade Telia Soneras största ägare – svenska staten, representerad av finansmarknadsminister Peter Norman – att man ville se en omstart: De mänskliga rättigheterna skulle tas på allvar på ett helt annat sätt än tidigare.
Men om det ska bli den omstart som Norman efterlyser, måste Telia Sonera sannolikt ompröva mycket av den existerande verksamheten. Det handlar till exempel om att säga upp de avtal som medför risk för delaktighet i människorättsbrott (bland annat sådana som ger den vitryska säkerhetstjänsten fritt tillträde till Telias intressebolags kunduppgifter, och möjlighet att utan bolagets inblandning avlyssna dess kunder). Förmodligen skulle en seriös omprövning också påvisa det omöjliga i att överhuvudtaget driva ett telekombolag tillsammans med den belarusiska regimen (som idag äger 20% av Telia Soneras intressebolag Best).
Smärtsamt, dyrt och riskabelt att börja om från början? Javisst! Men om Telia Soneras etiska riktlinjer – inklusive de nya principer som man antagit tillsammans med sina vänner i branschen – ska ha någon trovärdighet så finns det knappast något annat alternativ.
Det är som sagt bra att Telia Sonera idag visar medvetenhet om människorättsproblemen i Belarus och länder i Centralasien. Men för att vara trovärdiga måste bolagets representanter också kunna svara konkret på följande frågor:
Hur säkerställer ni att era kunder inte avlyssnas eller spåras på politiska grunder? Hur säkerställer ni att regimkritiska hemsidor i fortsättningen inte kommer att blockeras via ert intressebolag i Belarus? Med andra ord, hur agerar ni i praktiken för att inte fortsätta bidra till Lukasjenka-regimens människorättsbrott?
Så länge Telia Sonera inte kan ge ett tillfredsställande svar så kommer belarusiska regimkritikers säkerhet inte att förbättras ett dugg, alla antagna principdokument till trots.
Mer på Belarusbloggen om Telia Sonera finns här.
SvD,
Belarusbloggen om Vitryssland 