Posts Tagged 'Lukasjenko'

Försvinnanden med koppling till Lukasjenka-regimen

försvunna

Jury Zacharanka, Viktar Hantjar, Zmitser Zavadski och Anatol Krasouski

På lördagen inföll den av FN initierade Internationella dagen för offren för påtvingade försvinnanden. Bakgrunden är den konvention mot just påtvingade försvinnanden som FN antog 2006.

I Belarus (Vitryssland) har konventionen särskild relevans mot bakgrund av att fyra framträdande regimkritiker försvann och sannolikt mördades under åren 1999-2000: Oppositionspolitikerna Viktar Hantjar och Jury Zacharanka, affärsmannen Anatol Krasouski och fotografen Zmitser Zavadski.

De officiella brottsutredningarna har präglats av hemlighetsmakeri och ineffektivitet. Oberoende utredningar pekar dock på att personer i president Aljaksandr Lukasjenkas närmaste krets varit direkt inblandade i försvinnandena.

BruksanvisningForDiktatorer-300x300

Bruksanvisning för diktatorer. Släpps i mitten av september på Ruin förlag.

Ett av kapitlen i min bok Bruksanvisning för diktatorer som kommer ut om ett par veckor handlar just om dessa försvinnanden och regimens koppling till dem. Läs mer om boken här!

Häromåret - i samband med årsdagen av Hantjars och Krasouskis försvinnande – skrev poeten och förre presidentkandidaten Uladzimir Njakljajeu dikten ”Till minne av de försvunna”. Nedan finns den i min tolkning:

 

Till minne av de försvunna

Bland levande och döda finns ni ej.

Ni levde inte ända fram till döden.

För era nära, och de andra, som blev kvar,

Försvann ni bara, likt en vind försvinner.

Vi lever vidare, det måste vi,

För att förstå hur dyrt vi får betala

För allt och vad som är mest värt av allt:

En grav, som man kan gå till för att gråta.

Hur etiskt hållbar är IKEA:s produktion i Belarus?

Den tyska tv-kanalen ARD har granskat IKEA inom ramen för sin programserie Markencheck. En av aspekterna som tas upp är IKEA:s anspråk på att stå för ”demokratisk design” och etiskt hållbar näringsverksamhet.

brimnes

Delarna till byrån Brimnes görs i Belarus

Utgångspunkten för denna del av granskningen är IKEA:s produktion i Belarus (Vitryssland), där bland annat delar till byrån Brimnes görs. Reportageteamet besöker den litauiskägda fabriken VMG utanför Mahiljou och talar med anställda som vittnar om hårda arbetsvillkor – exempelvis tolv timmars arbetsdag – och lägre löner än vad IKEA uppger officiellt. Samtalen äger rum i hemlighet, utanför fabriken, eftersom de som klagar på förhållandena är rädda för repressalier från företagsledningen.

I reportaget nämns också den främsta förklaringen till att den litauiska IKEA-leverantören valt att förlägga sin produktion till Belarus: råvarupriserna är betydligt lägre där än i Litauen.

Intressant i det sammanhanget är att den arbetsrättsliga situationen i Belarus är som värst just inom träindustrin, till följd av ett dekret som president Lukasjenka utfärdade häromåret. IKEA hävdar att man utför såväl annonserade som oannonserade kontroller hos sina leverantörer för att säkerställa att arbetsförhållandena är godtagbara. Men gäller det även hos underleverantörerna i föregående led?

Programmet i ARD kan ses i sin helhet här (på tyska):

Der IKEA-check

EU bör hålla människorättsfanan högt

eu belarus

Nytt töväder på gång mellan EU och Belarus?

Kommer president Lukasjenkas självpåtagna roll som fredsmäklare och Minsks nya status som mötesplats för förhandlingar i Ukraina-krisen att påverka relationen mellan EU och Belarus (Vitryssland) i positiv riktning? Och innebär det i så fall att även människorättssituationen kan komma att förbättras som ett resultat av detta? Vissa hoppas på det. Det förra tövädret mellan Bryssel och Minsk – som varade från 2008 fram till presidentvalet 2010 – ackompanjerades ju till exempel av en något minskad repression mot oliktänkande jämte frigivande av politiska fångar.

Валер Карбалевіч

Valer Karbalevitj

Den framstående statsvetaren Valer Karbalevitj ser dock pessimistiskt på framtidsutsikterna för en demokratisk utveckling i Belarus. Han konstaterar att relationerna mellan Bryssel och Minsk ofrånkomligen tinats upp en aning, även om man från EU-håll hävdar att unionens Belaruspolitik inte förändrats. Men det lär knappast få några återverkningar i form av ökad respekt för de mänskliga rättigheterna i Belarus den här gången. Karbalevitj anför fyra punkter till stöd för sin prognos:

1) EU är i dagsläget helt fokuserat på den geopolitiska utvecklingen, och då hamnar traditionellt värdefrågor som rör mänskliga rättigheter och demokrati långt ner på prioriteringslistan. Man kommer därför knappast att pressa Lukasjenka särskilt hårt i detta avseende, utan är i själva verket ganska nöjd så länge dennes styre innebär ett någorlunda stabilt Belarus.

Medan tövädret 2008-2010 berodde på att Lukasjenka vidtog kosmetiska demokratiseringsåtgärder och alltså i någon mån gick EU till mötes, så verkar han alltså nu kunna uppnå samma situation utan egna eftergifter.

2) Lukasjenka själv blev rejält skrämd av utvecklingen inför presidentvalet 2010, när regimens kontroll över samhället under en tid hade minskat. Han tog tillbaka kontrollen genom sitt brutala tillslag mot demokratirörelsen på valnatten den 19 december det året, och är knappast beredd att släppa den igen om han inte måste.

3) Majdanrevolutionen i Ukraina har påverkat Lukasjenka starkt. Och hans främsta slutsats av skeendet i Ukraina lär vara att alla slags protestyttringar i Belarus bör kvävas i sin linda.

4) Det kaosartade och våldsamma efterspelet till Majdan har också skrämt många belarusier. En stor del av befolkningen är därför beredd att stötta en regim som sätter stabiliteten i första rummet, även om denna åstadkoms genom repression mot oliktänkande.

Tyvärr ligger det nog mycket i vad Karbalevitj skriver. Och det lovar inte gott inför nästa års presidentval. Utmaningen för oss som från utsidan verkar för en demokratisering av Belarus är i första hand att påverka EU:s agerande. Budskapet bör vara att EU inte får förverkliga det scenario som Karbalevitj förutspår i den första punkten ovan. Att prioritera ner de mänskliga rättigheterna till förmån för geopolitiska intressen leder inte till någon hållbar lösning av de problem som präglar regionen. Kortsiktigt kan det kanske upplevas som frestande, men på längre sikt bäddar det bara för framtida problem som kan bli ännu svårare att hantera.

Toppmöte med flera agendor

eu luka

Hoppas på belöning från EU

Lukasjenka försöker blidka EU genom att framstå som fredsmäklare i Ukrainakonflikten. Förhoppningsvis låter sig inte unionens företrädare luras så lätt.

På tisdagen kommer mångas blickar att riktas mot Minsk. I den belarusiska (vitryska) huvudstaden arrangeras då nämligen ett toppmöte mellan EU, Ukraina och den tullunion som Ryssland, Kazakstan och Belarus utgör. I teorin lär mötet också ska handla om handelspolitik, men i själva verket är det förstås kriget i Ukraina som kommer att stå i fokus.

Och varför just i Minsk? Jo, för att det sannolikt var den enda plats som samtliga involverade kunde tänka sig att träffas på. Aljaksandr Lukasjenka har ju framställt sig som någorlunda neutral i den pågående konflikten, åtminstone på ytan. Visserligen har Belarus ett omfattande militärt samarbete med Ryssland, men samtidigt är handeln med Ukraina viktig för landets ekonomi. Dessutom är Lukasjenka rädd för att hamna i ett helt oåterkalleligt beroendeförhållande till Ryssland. Därför försöker han så långt det är möjligt balansera mellan de båda sidorna. Ett led i det försöket var också att erbjuda sig att stå värd för de förhandlingar som nu ska gå av stapeln.

Därigenom får Lukasjenka också möjlighet att putsa på sin internationella image. Det gäller inte minst i förhållande till EU. På grund av EU:s rådande sanktionspolitik mot Belarus förekommer normalt inte några kontakter på högsta nivå mellan Bryssel och Minsk, och Lukasjenka – som personligen är föremål för riktade sanktioner – får inte ens besöka unionen. Men nu kommer EU:s utrikeschef Catherine Ashton själv resande till Minsk för att delta i ett möte som han arrangerar. Och de belarusiska statliga massmedierna kommer förstås inte att försitta tillfället att förmedla en bild av Lukasjenka som internationellt erkänd fredsmäklare. I den meningen innebär toppmötet tveklöst en propagandaseger för honom. Förmodligen hoppas han också att EU ska bli vänligare stämt mot honom som belöning för hans initiativ till det aktuella toppmötet.

Ashton säger i en kommentar att förhandlingarna är en möjlighet som man måste ta vara på, och det finns ingen anledning att ifrågasätta att EU gått med på Minsk som mötesplats.

Men att Lukasjenka-regimen nu eventuellt kan spela en kortsiktig positiv roll i hanteringen av Ukraina-kriget innebär inte att det inhemska förtrycket minskar. Det får därför inte heller leda till att EU:s kritik mot detta förtryck lindras.

Nyckeln till en långsiktig demokratisk utveckling i hela regionen är att de mänskliga rättigheterna respekteras fullt ut. Det bör EU inse och ta till utgångspunkt för såväl sitt agerande i den konkreta Ukrainafrågan som i den fortsatta relationen till Lukasjenka.

DN, SvD

SR

SVT

Belarusiska räkor – nyupptäckt delikatess

bel räkor

”Belarusiska” räkor till salu i Ryssland

Rysslands förbud mot import av livsmedel från EU har inneburit nya möjligheter för den belarusiska (vitryska) ekonomin. President Lukasjenka har uppmanat den inhemska livsmedelsindustrin att utnyttja tillfället och se till att tjäna pengar på handelskriget.

”Ryssland har stängt sin marknad för EU-produkter, men vi har inte gjort några sådana åtaganden. Vi kan importera livsmedel från vilket land vi vill. Vi köper på oss stora lager, bearbetar och säljer sedan vidare”, sa Lukasjenka till exempel vid ett besök på en livsmedelsfabrik i Hrodna-trakten nyligen.

Just bearbetningen av produkter från EU-länder är förstås central i sammanhanget, åtminstone om handeln inte ska bryta mot de ryska livsmedelssanktionerna. Men i praktiken verkar den ryska regimen se mellan fingrarna även när det gäller direkt vidareexport. De som i första hand drabbas av sanktionerna (förutom vissa enskilda företag inom EU) är ju de ryska medborgarna, som fått se utbudet minska och priserna öka i matbutikerna.

Att konsumenter i den ryska staden Kursk upptäckte räkor ursprungsmärkta ”Belarus” i sin livsmedelsaffär härom dagen var kanske därför inte så förvånande, trots det faktum att det uppgivna ursprungslandet onekligen saknar havskust…

belarusiska räkor

 

Tjänster och gentjänster

chartyja blockad

Chartyja97 blockerad, denna gång på ryskt initiativ

Den oppositionella informationssajten Chartyja97 har återigen blockerats av de belarusiska (vitryska) myndigheterna. Det är alltså inget nytt fenomen, Chartyja97 har vid upprepade tillfällen utsatts för attacker och blockeringar från säkerhetstjänstens sida, särskilt i samband med politiska val och stora manifestationer då regimen vill begränsa det oberoende informationsflödet i landet.

Lite speciellt är dock att det denna gång var den ryska säkerhetstjänsten FSB som bad sina belarusiska kollegor att åstadkomma en blockering av sajten. Bakgrunden är att Chartyja97 också tagit aktiv ställning mot Rysslands agerande i Ukraina-konflikten, och därför dagligen sprider en mängd information som misshagar den ryska regimen.

De båda ländernas säkerhetstjänster har samarbetat förut: FSB har hjälpt till att gripa belarusiska regimkritiker som flytt undan förföljelse. Och ryska tryckerier har utsatts för razzior efter misstankar om att de bistått vid produktion av oppositionellt material ämnat för Belarus. Men nu var det alltså ombytta roller.

Officiellt försöker Lukasjenka framstå som neutral när det gäller konflikten i Ukraina. Men om frågan ställs på sin spets råder det knappast någon tvekan om att han kommer att ta den ryska sidans parti. I det pågående informationskriget har han uppenbarligen redan gjort det.

 

Misshandlande polis belönad med orden

Ігар Яўсееў

Ihar Jausejeu

Polisgeneralen Ihar Jausejeu har av president Aljaksandr Lukasjenka belönats med den prestigefulla orden ”För tjänande av fosterlandet”, tredje graden. Jausejeu har gjort sig känd för sitt våldsamma uppträdande mot oberoende journalister och demokratiaktivister, särskilt i samband med regimkritiska demonstrationer. Han är därför också föremål för EU:s riktade sanktioner mot statstjänstemän med ansvar för grova människorättsbrott. Men av Lukasjenka är han alltså uppenbarligen uppskattad.

Den 20 december 2010 misshandlade Jausejeu pressfotografen Uladz Hrydzin när denne bevakade protestdemonstrationen efter det presidentval som då just ägt rum, en incident som dokumenterades av andra närvarande fotografer. Året därpå utmärkte han sig vid de så kallade handklappsprotesterna i Minsk. Jausejeu attackerade då bryskt Radio Svaboda-journalisten Halina Abakuntjyk medan hon filmade gripandet av en småbarnsfamilj.

jausieeu_bje_zhurnalista

Foto från den 20 december 2010, när Ihar Jausejeu sparkar omkull pressfotografen Uladz Hrydzin


Ales Bjaljatski berättar själv

Spela ”Tystade röster”!

Arkiv

wordpress stats plugin

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: