Inlägg taggade 'Telia'

Telia tänker inte granska sina affärer i Belarus

I en intervju i DN  meddelar Telia Soneras styrelseordförande Marie Ehrling att bolaget ska låta en advokatbyrå utreda avtal och affärsuppgörelser på den eurasiska marknaden, något som också signalerades vid årsstämman härförleden. Telias styrelse har således gett Norton Rose i uppdrag att gå igenom alla sju marknader i Eurasien, med start i Nepal.

Men vänta nu… sju??? Vilka länder handlar det då om?

Jo, enligt Telias hemsida inkluderar Eurasien länderna Kazakstan, Azerbajdzjan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Georgien, Moldavien och Nepal. Inte Belarus (Vitryssland) alltså. På bolagets engelskspråkiga version av samma sida nämns förvisso också verksamheten i Belarus och Ukraina i detta sammanhang, fast då med den i och för sig korrekta anmärkningen att Telia inte har egen majoritet i de intressebolag som verkar i de aktuella länderna (som om man inte är skyldig att agera ansvarsfullt, då…)

Hursomhelst sorterar Belarus uppenbarligen under samma eurasiska avdelning inom Telia som de andra, ovan nämnda länderna. Och det var ju också med Belarus som skandalerna började, när Uppdrag Granskning förra året avslöjade missförhållanden och etiska tvivelaktigheter i Telias affärsverksamhet i regionen. Att Telia nu inte vill inkludera Belarus i sin genomlysning känns mot denna bakgrund inte direkt förtroendegivande.

Jag har tidigare skrivit om Telias smutsiga inträde på den belarusiska marknaden, bland annat i en debattartikel i SvD.

Firefox kan få Telia Sonera att kollapsa

Nu tornar ett nytt orosmoln upp sig över Telia Sonera. Företaget bakom Firefox – Mozilla – hotar nämligen att utesluta Telia Sonera från sitt register över pålitliga så kallade SSL-certifikat, som intygar att hemsidor är autentiska och säkra och inte kan utnyttjas av någon illvillig utomstående aktör i syfte att avläsa användarens datakommunikation. Bakgrunden är det senaste årets avslöjanden om att Telia Sonera hjälper säkerhetstjänster i auktoritära länder som Belarus (Vitryssland) att få tillgång till kunders kommunikation.

Telia Sonera har en omfattande försäljning av SSL-certifikat, särskilt på den nordiska marknaden. Nu hotas denna del av bolagets verksamhet av total kollaps. Jag är inte tillräckligt bevandrad i teknikens värld för att reda ut alla begrepp (den detaljintresserade kan läsa mer i The Register’s artikel). Men om Mozilla fullföljer sitt hot lär det i praktiken få följande konsekvenser: Den som surfar till en hemsida, vars innehavare köpt Telia Soneras tjänster för att verifiera sin hemsida gentemot datoranvändaren, kommer att mötas av en varningsruta som säger att hemsidan inte genomgått någon pålitlig kontroll och därför kan vara skadlig att besöka. Det säger sig självt att Telias kunder i så fall snabbt kommer att söka sig till andra, registrerade utfärdare av certifikat (CA), särskilt med tanke på att Firefox idag har en marknadsandel på 20 procent av världens internetanvändare.

En av Mozillas programchefer, Kathleen Wilson, skrev härförleden på ett diskussionsforum om datasäkerhet som företaget driver att det tycks finnas bevis för att Telia Sonera förser förtryckarregimer med mjukvara och tjänster som kan möjliggöra avlyssning av privat kommunikation. Hon fortsatte så här:

Perhaps we can add policy that publicly trusted CAs must not supply surveillance equipment to repressive regimes – suggestions on wording and where to begin are welcome. In the meantime, we can still take action.

All software companies (especially CAs) should know by now the risk involved in selling such software. In my opinion, it is very dangerous for any publicly trusted CA to also be in the business of selling software or services that could be used for communications interception and surveillance. It is even more obviously dangerous for a publicly trusted CA to be selling such services to oppressive regimes.

Enligt Telia Sonera förs nu en diskussion mellan bolaget och Mozilla, var den landar återstår att se. Det är dock en intressant utveckling, och kanske kan Mozillas agerande få Telia att ta ett större etiskt ansvar för sin verksamhet framöver, om inte annat så av rent affärsmässiga skäl.

IDG

SVT

SvD

Läs mer om Telia här på Belarusbloggen.

Kommer Telia också att granska sina belarusiska affärer?

Igår gick Telias årsstämma av stapeln i Stockholm. Tillställningen kom att präglas av det senaste årets skandaler kring bolagets verksamhet i Östeuropa och Centralasien. Nätverket Info Belarus var påpassligt på plats och genomförde en aktion med syftet att uppmärksamma stämmans deltagare på problemen kring Telias affärer i Belarus (Vitryssland).

Bild från Info Belarus aktion utanför årsstämman

Telias nya styrelseordförande Marie Ehrling gav under stämman besked om att bolaget inte har för avsikt att  dra sig ur de så kallade högriskmarknaderna, men att hon nu ska ”göra rent bord kring affärerna i de forna sovjetstaterna”:

Vi ska genomföra en grundlig granskning av samtliga parter i affärerna med Eurasien och utvärdera land för land och transaktion för transaktion.

Innebär det att man också tänker titta närmare på hur inträdet på den belarusiska marknaden gick till, när Telias intressebolag Turkcell betalade fyra gånger marknadspriset för ägandet i det då helstatliga belarusiska telekombolaget Best? Och innebär det att man har beredskap att säga upp de avtal som ger den belarusiska säkerhetstjänsten frikort att avlyssna och spåra bolagets kunder på politiska grunder? Eller kommer Telia även fortsättningsvis att gömma sig bakom det faktum att man inte har egen majoritet i Turkcell, och därför inte ser sig nödgade att ta något som helst etiskt ansvar för affärsverksamheten?

Tidigare på Belarusbloggen: Telia Sonera vilse i pannkakan

Vackra ord räcker inte, Telia!

Telia Sonera meddelar idag stolt att man tillsammans med ett antal andra stora telekombolag undertecknat ett principdokument till stöd för yttrandefrihet och integritet. Samtidigt inleds ett samarbete med Global Network Initiative, en sammanslutning av företag, människorättsorganisationer och universitet med yttrandefrihet inom IT- och kommunikationssektorn på agendan. Jag har kommenterat nyheten i en intervju för Dagens Industri.

Å ena sidan är det förstås positivt att Telia Sonera nuförtiden erkänner den problematik som är förknippad med bolagets verksamhet i diktaturer som Belarus (Vitryssland). Tidigare hänvisade man bara till att man följde respektive lands lagar, oavsett kvaliteten på dessa lagar eller hur de tillämpades.

Å andra sidan tror jag inte att det nya initiativet får några positiva konsekvenser i praktiken om inte Telia Sonera grundligt går igenom förutsättningarna för sin närvaro i de aktuella länderna och analyserar huruvida denna närvaro är förenlig med ovan nämnda principer.

Efter den negativa uppmärksamheten i kölvattnet av Uppdrag Gransknings avslöjanden förra våren signalerade Telia Soneras största ägare – svenska staten, representerad av finansmarknadsminister Peter Norman – att man ville se en omstart: De mänskliga rättigheterna skulle tas på allvar på ett helt annat sätt än tidigare.

Men om det ska bli den omstart som Norman efterlyser, måste Telia Sonera sannolikt ompröva mycket av den existerande verksamheten. Det handlar till exempel om att säga upp de avtal som medför risk för delaktighet i människorättsbrott (bland annat sådana som ger den vitryska säkerhetstjänsten fritt tillträde till Telias intressebolags kunduppgifter, och möjlighet att utan bolagets inblandning avlyssna dess kunder). Förmodligen skulle en seriös omprövning också påvisa det omöjliga i att överhuvudtaget driva ett telekombolag tillsammans med den belarusiska regimen (som idag äger 20% av Telia Soneras intressebolag Best).

Smärtsamt, dyrt och riskabelt att börja om från början? Javisst! Men om Telia Soneras etiska riktlinjer – inklusive de nya principer som man antagit tillsammans med sina vänner i branschen – ska ha någon trovärdighet så finns det knappast något annat alternativ.

Det är som sagt bra att Telia Sonera idag visar medvetenhet om människorättsproblemen i Belarus och länder i Centralasien. Men för att vara trovärdiga måste bolagets representanter också kunna svara konkret på följande frågor:

Hur säkerställer ni att era kunder inte avlyssnas eller spåras på politiska grunder? Hur säkerställer ni att regimkritiska hemsidor i fortsättningen inte kommer att blockeras via ert intressebolag i Belarus? Med andra ord, hur agerar ni i praktiken för att inte fortsätta bidra till Lukasjenka-regimens människorättsbrott?

Så länge Telia Sonera inte kan ge ett tillfredsställande svar så kommer belarusiska regimkritikers säkerhet inte att förbättras ett dugg, alla antagna principdokument till trots.

Mer på Belarusbloggen om Telia Sonera finns här.

SvD,

Teliachef med Belaruskoppling mutmisstänkt

Skandalen kring Telia Sonera fortsätter. Nya uppgifter visar att bolaget visste mer än de tidigare erkänt om kopplingarna mellan telekombranschen i Uzbekistan och dottern till landets diktator, Gulnara Karimova. En av dem som dragits in i härvan är Telia Soneras vice VD Tero Kivisaari, som bland annat mottagit e-postmeddelanden om nämnda koppling redan 2007.

Kivisaari valdes också in i Turkcells styrelse 2007. Turkcell är som bekant det bolag som kontrollerar det belarusiska (vitryska) telekombolaget Life:) och ägs till en dryg tredjedel av just Telia Sonera.

Så här skriver SvD Näringsliv om Tero Kivisaari:

Enligt initierade källor till SvD Näringsliv har Tero Kivisaari redan tidigare ett rykte om sig att vara hårdför och öppen för annorlunda förhandlingslösningar när affärer och kontrakt görs upp i öst.

Mot den bakgrunden är inte heller de tvivelaktiga turerna kring Telia Soneras inträde på den belarusiska marknaden – via Turkcell – särskilt förvånande. Också där handlade det för övrigt om förvärvandet av hett eftertraktade 3G-licenser.

Tidigare på Belarusbloggen: Telia Sonera vilse i pannkakan

Expressen, SvD, VA, Resumé, DN

Ekot

SVT

Kortfilm om Natalja Radzina

En kortfilm om Natalja Radzina – som är chefredaktör för webbsajten Chartyja 97 (www.charter97.org) och som gästade Östgruppens Belarusdagar 2012 – har producerats inom ramen för projektet ”Krönika över domens tid”.

Radzina flydde från Belarus (Vitryssland) under det rättsliga efterspelet till presidentvalet i december 2010, där hon formellt anklagades för att ha gjort sig skyldig till våldsamt upplopp. Hon sökte och fick politisk asyl i Litauen, och flyttade senare till Polen, där hon nu är verksam. Webbsajten som hon ansvarar för är för övrigt en av dem som drabbats av Telia Soneras verksamhet i Belarus.

TV-tips: Uppdrag Granskning om Telia Sonera

Onsdagens Uppdrag Granskning i SVT kommer att handla om Telia Sonera. I första hand är det turerna med misstänkt korruption i Uzbekistan som kommer att stå i fokus, men programmet rymmer även en del material med koppling till Belarus (Vitryssland).

Är du intresserad av vad jag tidigare har skrivit på Belarusbloggen om Telia Soneras affärer och verksamhet i Belarus så klicka HÄR! I en debattartikel i SvD skrev jag också i våras om det smutsiga förspelet till Telia Soneras förvärvande av 3G-licens i Belarus (där det onekligen finns vissa likheter med Uzbekistan-historien):

Telia Sonera i Vitryssland – en smutsig historia från början

 

Förresten har Telia Soneras intressebolag i Belarus – Life:) – gjort om sin hemsida, och bland annat inrättat en avdelning där man berättar om sitt sociala ansvarstagande. Fast en av rubrikerna för detta sociala program gör åtminstone mig lite orolig: ”Vi delar med oss av våra kunskaper”. Förhoppningsvis är det inte elever i säkerhetstjänstens utbildningsprogram man har i åtanke…

Återigen nekad visum till Belarus

Det blir inget besök i Belarus (Vitryssland) den här gången heller. Belarusiska ambassaden i Stockholm har beslutat att avslå min visumansökan. Den enda förklaringen som gavs av konsuln var att jag ”nog själv förstår varför”.

Och ja, helt förvånande är det ju inte. För det är så diktaturen Belarus reagerar på offentlig kritik, något som jag ganska ofta uttrycker gentemot landets regim. Senast har frågan om att frånta Belarus värdskapet för ishockey-VM 2014 på grund av den drastiskt försämrade människorättssituationen i landet och Telia Soneras stöd till den belarusiska säkerhetstjänsten varit föremål för massmedial uppmärksamhet i Sverige och vi i Östgruppen har deltagit aktivt i dessa diskussioner.

Den belarusiska regimen försöker ibland ge sken av att man visst respekterar de mänskliga rättigheterna och att den internationella kritiken är orättvis. Genom straffåtgärder som den här visar man dock upp sitt rätta ansikte och gör tydligt att man inte tål ett av de mest fundamentala inslagen i ett demokratiskt samhälle, rätten att yttra sina åsikter offentligt utan att drabbas av repressalier. I mitt fall är inte konsekvenserna så allvarliga, även om jag naturligtvis  gärna vill kunna resa in i Belarus. Betydligt värre är det för våra vänner i den belarusiska demokratirörelsen som regelbundet kastas i fängelse eller misshandlas för sina åsikters skull.

Telia Sonera vilse i pannkakan

Apropå den artikel som Telia Soneras vd Lars Nyberg idag skriver på DN Debatt:

Nej, Telia Sonera, ingen kräver att ni ensamma ska ta på er uppgiften att värna det fria ordet. Det vore förödande med tanke på hur lite ni tycks förstå om den kontext ni verkar inom i länder som Belarus (Vitryssland).

Vad vi kräver är att ni tar er del av ansvaret, och inte bistår den belarusiska regimen i dess förtryck mot oliktänkande. Lars Nyberg yrar om att det är stater som ska ”skydda rätten till det fria ordet” medan företagens uppgift är att ”respektera de mänskliga rättigheterna”. Det vore onekligen intressant att höra vad han då menar med att respektera de mänskliga rättigheterna, och på vilket sätt han anser att Telia Sonera gör det i Belarus.

På ett annat plan kan man också undra hur Lars Nyberg överhuvudtaget får ihop logiken i sitt resonemang, med tanke på att den svenska, finska och den belarusiska staten samtliga är delägare i det telekombolag som hjälper den belarusiska säkerhetstjänsten att bryta mot de mänskliga rättigheterna.

Telia Sonera lyfter i artikeln återigen fram det förvisso positiva initiativ som tagits tillsammans med andra telekombolag, i syfte att komma fram till en gemensam handlingsplan för att kunna hantera situationer som den i Belarus. Arbetet är enligt Nyberg ”ännu i sin linda”. Med tanke på Lars Nybergs passiva inställning lär det tyvärr inte komma så mycket längre om inte något av de andra telekombolagen, eller Telia Soneras ägare, är mer pådrivande.

Turkcells styrelseordförande Mehmet Emin Karamehmet i möte med Lukasjenka i april 2008

Något som emellertid inte är i sin linda är som bekant det belarusiska förtrycket. Det var det inte heller 2008 när Telia Sonera gick in på den belarusiska marknaden via Turkcell. I en artikel på SvD Brännpunkt skriver jag om hur bolagets verksamhet i Vitryssland var en smutsig historia redan från början. Det innebar gemensam drift av ett bolag tillsammans med regimen och med vitrysk regeringsrepresentation i bolagsstyrelsen. Det möjliggjordes genom förhandlingar mellan den skandalomsusade turkiske affärsmannen Mehmet Emin Karamehmet och president Lukasjenka, med misstänkt inslag av korruption. Hur kunde detta anses förenligt med de etiska riktlinjer som Telia Sonera så gärna framhåller?

I ett pressmeddelande uppmanar Östgruppen nu Telia Sonera att redovisa den bedömning som gjordes av förutsättningarna för att bedriva etisk acceptabel verksamhet i Belarus, det vill säga innan man gick in i landet. Förutom att förklara sig kring ovan nämnda omständigheter bör man meddela vilka slutsatser man drog när man studerade de vitryska lagar som man sedan hade för avsikt att följa? Tyckte man alltså att de möjliggjorde en verksamhet till stöd för de mänskliga rättigheterna?

Tisdagen den 24 april kl. 9-11 ordnar Östgruppen seminariet ”Tystade röster i media och på nätet”. En av de frågor som kommer att diskuteras är definitivt Telia Soneras agerande i Belarus. Medverkande är bland annat den belarusiska journalisten Natalja Radzina från nyhetssajten Chartyja 97, som har drabbats direkt av Telia Soneras verksamhet genom att få sin hemsida blockerad för Telias kunder. Läs mer om seminariet och övriga programpunkter i Östgruppens Belarusdagar här!

SRSVT, SvD, DN, SvD2, SVT2

TeliaSonera hjälper diktaturen i Belarus

Missa inte Uppdrag Granskning ikväll om hur TeliaSonera agerar i bland annat Belarus (Vitryssland)! Idag kommenterade jag skandalen i P1-morgon.

Jag har haft anledning att skriva ganska mycket tidigare om detta här på bloggen.

Läs också på DN.se

SR, DN, SVT, DN2, DN3, DN4, DN5

Återigen om Telia och etik

Telia Soneras kommunikationsdirektör Cecilia Edström skrev härförleden i en debattartikel i Sydsvenskan att företaget agerar på ett ”etiskt bra sätt” i auktoritära länder. Idag replikerar jag och ger exempel på motsatsen i företagets verksamhet i Belarus (Vitryssland): Sydsvenskan – Telia bör ställa krav på auktoritära stater

PGU-experten Petra Flaum ger också sin syn på Edströms artikel i samma tidning.

Här har jag tidigare skrivit om Telia och Belarus.

Var är Teliasoneras obekväma frågor?

Nicklas Norling skriver på Expressens debattsida att kritiken mot Teliasoneras engagemang i länder som Uzbekistan och Belarus (Vitryssland) till stor del är obefogad och missriktad. Situationen i Uzbekistan känner jag inte till tillräckligt för att uttala mig om, men vad gäller Belarus har jag mycket svårt att köpa Norlings resonemang. Hans främsta argument tycks vara att ett Teliasonera som bistår förtryckarregimen med avlyssning av oliktänkande trots allt är att föredra framför andra alternativ:

Om inte Telia Sonera skär ut sin marknadsandel i Uzbekistan och de andra OSS-länderna så står ryssarna och kineserna med checkhäftet redo. Detta i sin tur kommer att innebära utökat ryskt och kinesiskt politiskt inflytande. Obekväma frågor om mänskliga rättigheter kommer sannolikt inte att finnas på deras agendor.

Ursäkta, men har någon hört Teliasonera ställa obekväma frågor till Lukasjenka om bristen på respekt för mänskliga rättigheter? Framförs de månne i hemlighet i företaget Bests styrelserum, där man via sitt intressebolag Turkcell har 80% av inflytandet, medan resterande 20% tillhör just den belarusiska regimen? Vilka uttryck tar sig företagets sociala ansvarstagande i övrigt i Belarus?

Jag håller med Norling om att  Teliasoneras närvaro i Belarus inte nödvändigtvis behöver vara av ondo. Men vi kan och bör kräva ett betydligt mer aktivt, medvetet och värdebaserat agerande i förhållande till de mänskliga rättigheterna än vad Teliasonera hittills visat prov på i Belarus.

 

 

Telias förtroende för det belarusiska rättsväsendet orubbat

Telia Sonera upprepar idag i DN sitt mantra om hur man undviker att bistå förtryckarregimer som den belarusiska (vitryska) med obehörig avlyssning av oppositionella. Så här säger företagets informationsdirektör Cecilia Edström:

Det vi noga följer är att en begäran om information om våra kunder ska vara skriftlig, komma från rätt myndighet och vara förankrad i lagstiftningen.

Uppenbarligen tror Telia Soneras ledning fortfarande att Belarus är en fungerande rättsstat. Man kunde annars tro och hoppas att det senaste årets utveckling åtminstone i någon mån hade fått dem att förstå hur det egentligen förhåller sig med den saken.

Här kan du läsa vad jag tidigare skrivit på Belarusbloggen om Telia Soneras förehavanden i Belarus.

Ekot

Teliasoneras etiska riktlinjer gäller bara ibland

Efter min Brännpunkt-artikel på SvD.se om Teliasoneras ansvar för internetcensur i Belarus (Vitryssland) har företaget skrivit en replik, där man istället frånsäger sig allt ansvar. Eftersom man inte har eget majoritetsägande i Turkcell som kontrollerar Best (det bolag som på plats i Belarus blockerat regimkritiska hemsidor) behöver man inte ta hänsyn till sina etiska riktlinjer överhuvudtaget, tycks resonemanget gå ut på. Konsekvensen av företagets hållning blir  att investeringar i etiskt förkastlig affärsverksamhet är godtagbara så länge man inte äger en majoritet av aktierna. Menar man verkligen det? Hur mycket är då de etiska riktlinjerna egentligen värda?

Jag har bemött inlägget i en slutreplik, där jag ifrågasätter Teliasoneras attityd, och hävdar att man visst har ett ansvar som står i proportion till ägandets omfattning (precis som den ekonomiska vinst som företaget genererar och som man förmodligen inte vill avstå från).

I övrigt fortsätter Teliasonera försvara sig med att man måste följa lagarna i det land där man verkar, och att exempelvis avlyssning av misstänkta brottslingar är ett naturligt inslag i en fungerande rättsstat. Men nu är ju Belarus som bekant inte någon fungerande rättsstat, vilket innebär att den sortens argument faller platt till marken.

I ett annat svar till bloggaren Henrik P som hört av sig till Teliasonera efter min artikel konstateras att företaget vill utöka sitt inflytande över Turkcell och strävar efter att få egen majoritet. Det är för övrigt redan beslutat inom ramen för en rättstvist där Teliasonera tilldömts ytterligare en stor aktiepost i Turkcell, vilket skulle leda till en ägarandel på totalt 64 %. Domslutet har ännu inte verkställts, men företagets representant berättar att om så blir fallet så ”kommer vi att börja jobba med att sätta TeliaSonera prägel (sic!) på verksamheten, inklusive våra koncerngemensamma värderingar.” Vidare heter det så här:

Vi skulle fortsatt behöva följa nationell lag men i enlighet med vår kod stödjer vi internationella standarder om mänskliga rättigheter, inklusive yttrandefrihet och inte censur.

Jaha, lycka till med den tulipanarosen!

Hursomhelst är det positivt att Teliasonera har bemött min artikel. Från regeringen, som också har ett stort ansvar via svenska statens ägande i Teliasonera (37 %) har det inte hörts ett dugg. Jo, förresten, Carl Bildt har idag hållit ännu ett brandtal om vilken vikt regeringen fäster vid ett fritt internet…

TeliaSonera censurerar Internet åt Lukasjenka

TeliaSonera – där svenska staten är största ägare – hindrar via det belarusiska dotterbolaget Best sina bredbandsabonnenter från tillträde till flera regimkritiska hemsidor, däribland Chartyja 97. Jag skriver mer detaljerat om detta i en debattartikel på SvD.se.

När TeliaSonera tidigare har kritiserats för att man bistått Lukasjenka med bland annat avlyssning av oliktänkande har det hetat att man bara följer landets lagar. Ett sorgligt argument med tanke på att den belarusiska lagstiftningen gällande Internet är synnerligen repressiv. Dessutom kontrollerar ju regimen rättsväsendet helt och hållet och utnyttjar gärna detsamma för sina politiska syften.

Nu går TeliaSonera dock ett steg längre genom att till och med utan laglig grund censurera regimkritik åt Lukasjenka. Samtidigt åker Sveriges utrikesminister Carl Bildt land och rike runt och lanserar Sverige som världens främsta förkämpe för yttrandefrihet på Internet. Så här lät det när han häromdagen konstaterade att censur i form av blockering och filtrering av innehåll på nätet är oacceptabel, och att den demokratiska världen måste förmedla ett tydligt budskap om detta:

Hela Carl Bildts tal (från den internationella konferensen EuroDIG i Belgrad) finns här.

Bildt bör nog ta ett snack om detta med finansmarknadsminister Peter Norman, som ansvarar för statens ägande i TeliaSonera. Förslagsvis kan de tillsammans gå igenom den rapport som FN:s specialrapportör för främjande och skydd av åsikts- och yttrandefrihet Frank la Rue presenterade häromdagen, särskilt punkterna 29-31 som rör just blockering och filtrering av innehåll på nätet.

Ericsson och Teliasonera hjälper belarusisk polis gripa demonstranter

Under tisdagen rapporterade flera ungdomar i Belarus (Vitryssland) att att de blivit uppringda och inkallade till polisförhör, mot bakgrund av att deras mobiltelefoner spårats till det torg i Minsk där protestdemonstrationen mot presidentvalet hölls den 19 december.

Redan den 22 december meddelade det vitryska inrikesministeriet att alla som deltagit i demonstrationen skulle ställas till svars. För att identifiera deltagarna hade man bland annat krävt ut listor från landets mobiltelefonoperatörer där det framgick vilka abonnenter som varit på demonstrationsplatsen under kvällen.

En av de största operatörerna är företaget Best, som ägs gemensamt av belarusiska staten och företaget Turkcell, där det svenskfinska Teliasonera är stor delägare. Dagens Nyheter avslöjade också nyligen att det svenska storföretaget Ericsson har försett den belarusiska statens telenät med utrustning som möjliggör avlyssning. Bland annat har Ericsson sålt sin teknik till det statligt styrda Beltelecom som kontrollerar all telefon- och internettrafik i landet.

Östgruppen kräver nu att regeringen tar sitt ägaransvar i halvstatliga Teliasonera och ser till att stoppa företagets stöd till Lukasjenka. Läs mer om Teliasoneras och Ericssons affärer i Belarus på DN.se.

Teliasonera gör affärer med Vitrysslands diktator
Ny teknologi blir redskap för förtryck
Dubbel bokföring när Sverige gör affärer med diktator
Vitryssar avlyssnas med Ericssons teknik

Jag har tidigare skrivit om Telias affärer i Belarus här på bloggen:

Telia hjälper Lukasjenka att tysta oppositionen
Telia i Belarus
Telias samarbete med diktaturer
Telia demonstrerar sin okunnighet
Ökat ägande = ökat ansvarstagande för Telia?
Telia uppvaktar Lukasjenkas spetsnaz-soldater

Expressen

Ericsson hjälper Lukasjenka med avlyssning

Hans Rosén på DN.se fortsätter granska den svenska telekombranschens etiskt tveksamma affärer i Belarus (Vitryssland). Den här gången är det Ericsson som hamnat under luppen.

Sveriges regering blundar för belarusiskt förtryck

Idag följer Hans Rosén på DN.se upp sin granskning av Teliasoneras affärer i Belarus (Vitryssland). Sveriges regering och dess ansvariga statsråd Peter Norman visar sig inte ha någon som helst koll på den etiskt tveksamma verksamhet som det delvis statsägda Teliasonera ägnar sig åt. Och inte vill man ha någon koll heller. Regeringen förutsätter helt enkelt att Teliasonera sköter sig, och så var det inte mer med det.

Teliasonera lämpar i sin tur över allt ansvar på dotterbolaget Turkcell som man inte är majoritetsägare av. En ynklig inställning i sig. Till saken hör också att Teliasonera för ett tag sedan tilldömdes segern i ett tvistemål mot en annan av Turkcells ägare vilket kommer att innebära just en ägarmajoritet för Teliasonera när domslutet implementeras.

Dessutom äger finska staten en stor aktiepost i Teliasonera. Den svenska och finska staten äger därmed tillsammans mer än halva bolaget och bör därför kunna styra det som de vill.

Såvitt jag vet har Sveriges och Finlands regeringar en ganska likartad syn på situationen i Belarus. Frågan är om de också kan komma överens om att bedriva sitt gemensamma företag på ett etiskt tillfredsställande sätt?

DN

Teliasoneras affärer med Lukasjenka

Hans Rosén skriver idag på DN.se om det delvis statsägda Teliasoneras etiskt tveksamma verksamhet i Belarus (Vitryssland). På de känsliga frågorna om i vilken utsträckning Teliasonera (och alltså indirekt den svenska regeringen) hjälper den belarusiska regimen i dess klappjakt på oliktänkande får vi som väntat bara vaga och undvikande svar. Imorgon utlovas en uppföljning med kommentarer direkt från regeringen. Den ska jag läsa med stort intresse!

Läs också den intilliggande artikeln om hur ny teknologi används i förtryckets tjänst!

Jag har tidigare skrivit om Telias affärer i Belarus här på bloggen:

Telia hjälper Lukasjenka att tysta oppositionen

Telia i Belarus

Telias samarbete med diktaturer

Telia demonstrerar sin okunnighet

DN

Telia hjälper Lukasjenka att tysta oppositionen

Det halvstatliga Teliasoneras belarusiska (vitryska) dotterbolag – Life:) – fortsätter att stryka diktaturen medhårs.

Vid en konferens häromdagen om internet och dess framtida utvecklingsmöjligheter framträdde företagets marknadsföringsexpert Artsiom Herasimovitj. Han gjorde det med en presentation om hur man får mobiloperatörer, banker och bilföretag att köpa reklamplats på ens hemsida.

En av Herasimovitjs rekommendationer (som också riktade sig till nyhetssajter) gick ut på att man skulle ”hålla sig undan från politiken”. Den principen tillämpar Life:) själv, eftersom man ser det som riskabelt att figurera i sammanhang som kan uppfattas som politiskt känsliga.

Herasimovitj konkretiserade sin rekommendation så här:

Om en hemsida informerar om Belarusiska Folkfrontens verksamhet så skulle jag inte annonsera där.

Folkfronten (BNF) är ett registrerat politiskt parti, och ett av de främsta oppositionspartierna. Det är också en av de oppositionella röster som Lukasjenkas regim försöker tysta med alla till buds stående medel. Och Telia ställer alltså villigt upp genom att undvika att göra reklam på nyhetssajter som inte bara rapporterar enligt regimens önskemål.

Det vore intressant att höra om denna inställning är sanktionerad av Teliasoneras koncernledning.

Telia uppvaktar Lukasjenkas spetsnaz-soldater

Life:) – Teliasoneras dotterbolag i Belarus (Vitryssland) – uppmärksammade den 22 februari ”Fosterlandsförsvararens dag”. Detta genom att vid en högtidlig ceremoni överlämna mobiltelefonutrustning och andra presenter till soldater ur de belarusiska Spetsnaz-trupperna.

De hårdhudade specialtrupperna från Spetsnaz har bland annat gjort sig kända för sin brutalitet gentemot demonstrerande demokratiaktivister. Vid mötet med representanterna från Teliasonera rådde dock en gemytlig stämning, präglad av ”leenden och positiva känslor”.

Telia demonstrerar sin okunnighet

Teliasonera visar i sin kommentar till DN att man inte förstått någonting om hur människorättssituationen i Belarus (Vitryssland) ser ut. Hög tid för ansvariga politiker att agera!

Se tidigare inlägg för bakgrund till historien:

Telias samarbete med diktaturer

Telia i Belarus

Telias samarbete med diktaturer

Ola Larsmo skriver idag om hur telekomföretag världen över förser diktaturer med avancerad teknisk utrustning som bland annat möjliggör avlyssning av oliktänkande. Bland annat tar han upp Telia Soneras engagemang i Belarus (Vitryssland) via dotterbolaget Turkcell.

Just den historien har jag tidigare skrivit om här på bloggen. Men den tål att uppmärksammas igen. Inte minst borde nu ansvariga politiker ge sin syn på saken. Larsmo undrar till exempel vad näringsminister Maud Olofsson tycker om att halvstatliga Telia samarbetar intimt med regimen i  Belarus. Jag instämmer i denna undran och uppmanar härmed hugade politiker och journalister att avkräva näringsministern ett svar!

Telia i Belarus

Telia Sonera har via sitt dotterbolag Turkcell investerat i den belarusiska (vitryska) telekombranschen. Genom att köpa majoriteten av den statsägda mobiloperatören BeST har man nu i praktiken blivit affärspartner med president Lukasjenka, meddelar Svenska Dagbladet.

Det är väl egentligen inte den ekonomiska relationen som är det största problemet, kan jag tycka. Det belarusiska näringslivet är till stor del statligt och centralstyrt, och den aktuella affären innebär ju i själva verket att landet går mot en ökad privatisering.

Men det intressanta är förstås hur samarbetet ser ut i praktiken, och vilket ansvar Telia Sonera tar för hur verksamheten kommer att skötas. Det är ett välkänt faktum att den belarusiska säkerhetstjänsten använder avlyssning av telenätet för att kartlägga oliktänkande. När Telia Soneras kommunikationsdirektör Cecilia Edström meddelar att företaget bara lämnar ut uppgifter om sina kunder om det finns ”domstolsbeslut eller motsvarande”,  så inger det inte direkt något förtroende. En rysk telekomjournalist sågar resonemanget så här träffsäkert:

”I de här länderna finns en officiell sanning och en verklig sanning. Den officiella är att det krävs domstolsbeslut för att säkerhetstjänsten ska kunna använda näten för att avlyssna. Den verkliga är att alla telekombolag måste installera en teknik som gör det möjligt för dem att avlyssna utan att det märks.”

Domstolsbeslut, förresten. Och hur rättssäkra är de i ett land där hela rättsväsendet lever i symbios med den verkställande makten?

Ett annat problem rör arbetsrätten. De flesta statligt anställda i Belarus arbetar på ettårskontrakt, i praktiken är de alltså projektanställda. Arbetsgivaren kan utan vidare välja att inte förnya kontraktet, och det är en praxis som många gånger använts mot anställda som offentligt kritiserat regimen. Det skulle inte förvåna om BeST har haft samma system, och man kan ju undra om det har förändrats sedan Telia Sonera gick in som ägare.

Det mest oroväckande i sammanhanget är hur lite Telia Sonera verkar bry sig om de aktuella problemen.

”Vi tar aldrig politisk ställning. Vi går in i ett land för att vi ser att det finns affärsmöjligheter för oss och att vi kan bedriva affären på det sätt som vi vill bedriva vår verksamhet. Men vi engagerar oss inte politiskt.”  säger Cecilia Edström till Svenska Dagbladet i en annan artikel på samma tema.

Nähä. Men kanske har åtminstone Telia Soneras ägare ett intresse av att verksamheten i Belarus bedrivs på ett sätt som inte kränker de mänskliga rättigheterna?


Ales Bjaljatski berättar själv

Spela ”Tystade röster”!

Arkiv

wordpress stats plugin

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: