Inlägg taggade 'Vitryssland'

Svår situation för belarusiska människorättsförsvarare

Briefing_paper

Civil Rights Defenders har just publicerat en bra rapport om människorättsförsvarares utsatthet i Belarus (Vitryssland). I rapporten – som omfattar perioden 2012-2013 – konstateras att  intensiteten i regimens repression mot människorättsförsvarare förvisso minskat sedan 2011. Men i grunden har ingenting förändrats i positiv riktning, snarare tvärtom. Nya lagar som inskränker mötesfriheten har införts och andra åtgärder har också vidtagits av regimen, i syfte att skrämma människor till tystnad.

Konkret tar rapporten upp fyra olika slags förföljelse som används mot belarusiska människorättsförsvarare:

1) Rättsprocesser med direkt koppling till människorättsarbete, där fängslandet av Ales Bjaljatski är ett tydligt exempel

2) Fabricerade processer i form av grundlösa anklagelser om förargelseväckande beteende och ohörsamhet mot ordningsvakten, där flera människorättsförsvarare på senare år dömts till korta fängelsestraff eller böter.

3) Hot och varningar av olika slag

4) Trakasserier via bland annat smutskastningskampanjer i statliga massmedier.

Rapportens slutsatser inleds så här:

There are no visible improvements in the situation of human rights defenders in Belarus. The situation remains stable negative. Interference and hindering of the work of human rights defenders remains a serious issue, as does the restrictive legislation used against human rights defenders and independent media.

Läs hela rapporten här: State versus human rights defenders – unfair play

 

 

Amnesty Press om Belarusdagarna

Läs Charlie Olofssons utmärkta reportage från Belarusdagarna, med särskilt fokus på seminariet om hockey-VM:

Snart dags för hockey-VM i diktaturens Vitryssland

Saxat från artikeln:

Han (Svenska ishockeyförbundets ordförande Christer Englund, min anm.) kommer själv att besöka Vitryssland under hockey-VM vilket föranledde en syrlig kommentar från oppositionspolitikern och regimkritikern Olga Karatch: – Du får gärna tänka på oss som sitter i fängelse då och kanske skicka ett vykort, sade hon.

Enligt Olga Karatch spelar den internationella idrottsrörelsen Lukasjenko i händerna.
– Med hockey-VM har han fått ett mäktigt verktyg i sitt propagandaspel, säger hon till Amnesty Press vid en intervju före panelsamtalet.

Nu hoppas Olga Karatch att internationella journalister ska rapportera om annat än fullsatta läktare och fina arenor, fast hon är tveksam till i vilken utsträckning journalister kommer att kunna intervjua regimkritiker.

– Det enklaste för regimen är att gripa oss allihop i förebyggande syfte, säger hon.

Christer Englund besvarade för övrigt Karatjs vykortsuppmaning, och sade att han till och med skulle försöka besöka henne om hon fängslas. Det kan tyvärr bli läge att påminna honom om detta om några veckor. I Belarus frodas för övrigt galghumorn på detta tema: Någon kom häromdagen på att under rubriken ”Totalitarisator” öppna för vadslagning om vilka regimkritiker som kommer att gripas inför och under VM. En självklar favorit är den påhittige ”gosedjursaktivisten” Pavel Vinahradau. Men han kan som sagt komma att få sällskap av många andra.

IMG_0114

Martin Uggla och Volha Karatj, vid seminariet om hockey-VM i Belarus

Bra ledare om Belarus

Susanne Nyström ger i en ledarartikel i bland annat VLT en bra beskrivning av flera aktuella företeelser med koppling till Belarus (Vitryssland) här i Sverige. Dels om Civil Rights Defenders utmärkelse Civil Rights Defender of the Year, som välförtjänt tilldelades Ales Bjaljatski, dels om det stundande ishockey-VM i Minsk, som vi i Östgruppen arrangerade ett seminarium om inom ramen för Belarusdagarna härförleden.

På senare tid har utvecklingen i Vitryssland/Belarus, ofta kallat Europas sista diktatur, hamnat i skuggan av turbulensen i Ryssland och Ukraina. Det kommer troligtvis att ändras när ishockey-VM i Minsk blåser i gång om en månad – ett evenemang som är lika viktigt för Lukasjenko, som OS var för Vladimir Putin.

Precis som under vinter-OS är regimens propaganda framför allt riktad mot den inhemska publiken, och eftersom Vitryssland saknar fria medier är landets befolkning hänvisad till Lukasjenkos officiella bild. Eller som Olga Karatj,som leder den vitryska organisationen Vårt hus, uttryckte saken under Belarusdagarna: ”Lukasjenko använder VM för sin presidentvals-kampanj”.

Hela ledarartikeln finns här: Snart arrangerar en diktatur hockey-VM

Vem bjuder in till hockey-VM i Belarus?

Kanske läge för en påminnelse om vem det egentligen är som arrangerar hockey-VM i Belarus (Vitryssland)? Här presenteras tre av medlemmarna i organisationskommittén. Och över alltihop vakar förstås Lukasjenka själv.

Inskränkta rättigheter för arbetstagare i Belarus

 

Ett av seminarierna under årets Belarusdagar hade rubriken Working Class Zero, och handlade om de inskränkta rättigheterna för arbetstagare i Belarus (Vitryssland), vars regim annars gärna försöker framställa sig som ett föredöme på området. Tillsammans med Valjantsin Stefanovitj från Vjasna, Sacha Koulaeva från FIDH och Anton Leppik från ITUC försökte jag reda ut begreppen med utgångspunkt i en mycket bra rapport som Vjasna just publicerat.

Själv konstaterade jag bland annat att det idag inte går att garantera att en vara från Belarus inte producerats av tvångsarbetare, något som inte minst svenska företag med handel i Belarus bör göras medvetna om.

Läs ett referat från seminariet på LO-TCO Biståndsnämnds hemsida, där också den aktuella rapporten kan laddas ned:

Utbrett straff- och tvångsarbete i Belarus

 

Vajtsiusjkevitj på Belarusdagarna!

Den oefterhärmlige belarusiske (vitryske) artisten Zmitser Vajtsiusjkevitj medverkade i Östgruppens Belarusdagar, bland annat under invigningsfesten den 1 april. Här ett smakprov:

Seminarietips: Vägskäl Belarus

Inom ramen för nästa veckas Belarusdagar arrangerar vi i Östgruppen bland annat detta spännande evenemang:

Vägskäl Belarus

VÄGSKÄL BELARUS

Tid : Torsdagen den 3 april, kl. 9.00-15.00 (frukost från 8.30)
Plats: Kungliga Myntkabinettet (Hörsalen), Slottsbacken 6, Stockholm
OBS! Anmälan senast 1 april till: anmalan@ostgruppen.se

Program:

08.30-09.00
Kaffe och smörgås

09.00-10.30
EU och Belarus (Språk: tolkas till svenska)

Politiska fångar: makt och vanmakt i EUropas periferi
- Maryna Adamovitj (fru till den politiske fången Mykolaj Statkevitj – kandidat i presidentvalet 2010)

Bryssel-Minsk-Moskva: Belarus och det Östliga partnerskapet
- Martin Hagström (EaP-Ambassadör, UD)

Diskussion

10.30-11.00
Fikapaus

11.00-12.00
Ungdom, Makt och Genus (Språk engelska)

På spaning efter den tid som kommer: en statusuppdatering om belarusisk ungdom
- Dzmitryj Dabravolski (RADA)

Finn fem fel: män, kvinnor och makt i Belarus
- Volha Karatj (Nasj Dom/Vårt hus)

Diskussion

12.00-13.30
Lunchpaus (det finns möjlighet att äta lunch på myntkabinettet för den som vill, kostnad ca
100 kr)

13.30-15.00
Kontrollens mekanismer (Språk: tolkas till svenska)

Lukasjenkas system: så fungerar det!
- Andrzej Patjobut (författare och journalist, bl.a. korrespondent för Gazeta Wyborcza)
- Uladzimir Labkovitj (jurist på Människorättscentret Vjasna)

Vägval: reflektioner och sammanfattande diskussion
- Martin Uggla (Östgruppen)

15.00-15.30
Kaffe och avslutande mingel
Arrangörer: Östgruppen, i samarbete med LSU

Här kan du ladda ner programmet i PDF-format: Vägskäl Belarus

Motverka Lukasjenkas PR-jippo, Englund!

Igår publicerade jag en artikel på SVT Debatt där jag uppmanade det svenska ishockeyförbundet att aktivt motverka den belarusiska (vitryska) diktatorn Aljaksandr Lukasjenkas ambition att använda årets ishockey-VM för sina politiska syften.

Jag anser att den svenska delegation som åker till Minsk bara bör delta i de VM-aktiviteter som är direkt kopplade till ishockeytävlingen. Annars kommer man tveklöst att utnyttjas i regimens inhemska propaganda.

Hur detta utnyttjande kan gå till fick vi ett praktexempel på häromdagen när det internationella ishockeyförbundets ordförande, René Fasel, besökte Minsk. Han togs emot av president Lukasjenka personligen inför ett stort uppbåd av journalister från statligt styrda massmedier. Landets samtliga TV-kanaler visade senare hur de båda kramades och utväxlade positiva omdömen om varandra.

Internationella ishockeyförbundets ordförande René Fasel kramar Lukasjenka framför statliga massmediers kameror.

Internationella ishockeyförbundets ordförande René Fasel kramar Lukasjenka framför statliga massmediers kameror.

Kan vi förvänta oss ett annorlunda beteende från svenskt håll? Det svenska ishockeyförbundets ordförande Christer Englund har tidigare uttalat sig oroväckande naivt:

Om det inte fattas något beslut om att flytta mästerskapet har jag inget emot att fotograferas med Lukasjenka. Jag har inte för avsikt att diskutera politik med honom.

Jag hoppas trots allt att Englund nu har tagit intryck av debatten kring ishockey-VM och därför är beredd att göra vad han kan för att inte bistå den belarusiska regimens propagandaarbete. Konkret handlar det till exempel om att inte ställa upp på några möten med Lukasjenka eller andra regimföreträdare, inte ge intervjuer till belarusiska statsstyrda massmedier och inte heller delta i de kringarrangemang som man kommer att bjudas in till i samband med VM.

Seminarietips: Working Class Zero?

working class zeroOnsdagen den 2 april, kl. 15.00-16.30, ordnar Östgruppen och LO-TCO Biståndsnämnd ett seminarium om brotten mot arbetstagares rättigheter i Lukasjenkas Belarus (Vitryssland). Seminariet är en del av Belarusdagarna 2014.
Till grund för seminariet ligger bland annat en färsk rapport från Vjasna och FIDH, som kan läsas här:
”Forced Labor and pervasive violations of workers’ rights in Belarus”

På Östgruppens nyhetssajt Fokus Vitryssland har två artiklar på temat – med särskilt fokus på systemet med korttidskontrakt och förekomsten av tvångsarbete – publicerats:
Korttidskontrakt kritiseras av oberoende facket BCDTU
Vanligt med tvångsarbete

 
Saxat ur inbjudan:

Den belarusiska regimen påstår att den ger medborgare mer långtgående ”sociala och ekonomiska garantier” än vad som är fallet i närområdet. Dessa ”garantier” används dessutom för att ursäkta grova brott mot de mänskliga rättigheterna och för att intala folk att socialt och ekonomiskt kaos väntar om landet skulle avvika från sin politiska kurs. Men hur ser verkligheten egentligen ut för de vitryska arbetstagarna? Och hur kan omvärlden stödja den oberoende fackföreningsrörelsen?

The International Federation for Human Rights (FIDH) och vitryska Människorättscentret Vjasna presenterar en aktuell rapport om Vitrysslands kontraktssystem för arbetstagare, tvångsarbete och situationen för landets oberoende fackföreningar. Östgruppen och världsfacket ITUC kommenterar.

Välkommen till ett seminarium om myt och verklighet kring arbetstagares rättigheter i Belarus!

Medverkande:
Valjantsin Stefanovitj, vice ordförande för Människorättscentret Vjasna och redaktör för rapporten ”Forced Labor and pervasive violations of workers’ rights in Belarus”.
Sacha Koulaeva (tbc), chef för Östeuropa- och Centralasienenheten vid International Federation for Human Rights (FIDH).
Martin Uggla, ordförande för Östgruppen.
Anton Leppik, rådgivare i Pan-European Regional Council of the International Trade Union Confederation (ITUC)

Moderator: Kristina Henschen, kanslichef LO-TCO Biståndsnämnd

Var: TCO, Linnégatan 14, Stockholm

Förhandsanmälan via formuläret längst ned i LO-TCO Biståndsnämnds kalendarium

Obs! Seminariet kommer att hållas på engelska. Ingen tolkning till svenska.

Arrangörer: Östgruppen, i samarbete med LO-TCO Biståndsnämnd.

Valdeltagandet i Drybin: 146 %

I valkrets nummer 2 i Drybin – beläget i Mahiljous län – slog valfunktionärerna ett fantastiskt rekord vid det nyligen genomförda lokalvalet: Deras officiella rapport uppger nämligen ett valdeltagande på 146 %.

Enligt den fastställda röstlängden hörde 278 personer till den aktuella valkretsen. Men i röstningsprotokollet uppgavs antalet röstande till 406 personer, alltså 128 fler än antalet röstberättigade.

Det officiella protokollet ger vid handen att den oberoende kandidaten Andrej Jurkov fick 100 röster i valet, medan den regimlojale Jury Dzenisevitj – som arbetar som ideolog vid Drybins lokala administration, samlade ihop mer än dubbelt så många röster, 212.

Det är väl inte alltför långsökt att gissa att merparten av de 128 ”extrarösterna” tillföll Dzenisevitj?

drybin 2

Röstprotokoll från valkrets nummer 2 i Drybin som anger totala antalet röster till 406.

drybin

Den fastställda röstlängden för valkrets nummer 2 i Drybin, där antalet röstberättigade uppges till 278 personer.

Mer om fusket i det belarusiska lokalvalet kan du läsa på Fokus Vitryssland.

Belarusdagarna 2014!

Programblad_500x353pxNu är det äntligen dags igen. På måndag inleds årets upplaga av Östgruppens Belarusdagar, som vanligt med ett späckat program och många intressanta gäster. Bland årets teman märks det stundande världsmästerskapet i ishockey, som ju hålls i Belarus (Vitryssland), ett seminarium om den bristfälliga arbetsrättsliga situationen i landet. Dessutom programpunkter om den belarusiska ungdomsgenerationen och om hur Lukasjenkas förtryck egentligen är uppbyggt fungerar.

Spännande diskussioner och föredrag varvas med minst lika spännande kulturinslag!

Fullständigt program finner du på Östgruppens hemsida

Och här kan du ladda ner programmet i PDF-format:

Belarusdagarna – program i PDF

Programmet i korthet ser ut så här

Mån 31 mars:
Kl 18.00-19.30: Seminarium:
Belarus inför ishockey-VM: sport i politikens tjänst?

Tis 1 april:
Kl 12.00-13.00: Lunchseminarium:
Mellan Kiev och Moskva – mänskliga rättigheter, politiska fångar och den ukrainska revolutionens återverkningar i Lukasjenkas Belarus

Kl 19.00-23.30: Kulturbetongfest:
Belarus Underground

Ons 2 april:
Kl 08.30-10.00:
SIDE EVENT: Frukostmöte om Belarus Grants Management

Kl 15.00-16.30 Seminarium:
Working Class Zero? – Brott mot arbetstagares rättigheter i Lukasjenkas Belarus

Kl 18.00-20.30:
Black List Belarus (Film/samtal/konsert)

Tor 3 april:
Kl 9.00-15.00 Heldagsseminarium:
Vägskäl Belarus

 

Fängslanden inför lokalval och Frihetsdagen

vinahradau-arcybaszau

Pavel Vinahradau och Aljaksandr Artsybasjau

Den belarusiske (vitryske) ungdomsaktivisten Pavel Vinahradau har återigen dömts till fängelse, den här gången i 25 dagar. Vinahradau greps i torsdags i samband med att han inställde sig på polisstationen inom ramen för den ”preventiva övervakning” som han tidigare dömts till.

Också Aljaksandr Artsybasjau – som väntade på Vinahradau utanför polisstationen – greps i samband med händelsen.

De gripna fick inte veta vilka brott de anklagades för förrän de nästa dag fördes till rättssalen för domstolsförhandling. Väl där dömdes de båda till 15 dagars fängelse för ohörsamhet mot ordningsmakten. Vinahradau dömdes dessutom till ytterligare 10 dagars fängelse för att ha svurit offentligt. Som vittnen under rättegången tjänstgjorde två poliser, som dock avgav delvis motstridiga vittnesmål.

Pavel Vinahradau yrkade under processen på att de övervakningskameror som finns där hans påstådda brott ska ha begåtts skulle konsulteras. Men när en förfrågan gjordes till polisstationen svarade man där att kamerorna varit ur funktion just den aktuella dagen.

Fängslandet av Vinahradau och Artsybasjau innebär att de båda kommer att vara inlåsta under det stundande lokalvalet den 23 mars, och den traditionella högtiden Frihetsdagen, som demokratirörelsen firar två dagar senare. Sannolikt är detta ingen slump. Regimen brukar se till att gripa kända aktivister inför dylika händelser, i syfte att minimera risken för demonstrationer och andra protestaktioner.

Pavel Vinahradau gjorde sig våren 2012 känd för en demonstration i Minsk där gosedjur försedda med plakat krävde respekt för de mänskliga rättigheterna i Belarus. Efter en stund fördes gosedjuren bort av polis och dagen därpå fängslades Vinahradau. Aktionen lär ha varit en av de främsta inspirationskällorna för den svenska reklambyrån Studio Totals nalleaktion under sommaren samma år. Totalt fängslades Vinahradau tio gånger under 2012 i samband med olika demonstrationer och aktioner. Också under 2013 dömdes han flera gånger till kortare fängelsestraff. Och nu var det alltså dags igen…

 

Stå fast vid krav på systemförändringar, EU!

makej 2

Uladzimir Makej

I början av mars intervjuades Belarus (Vitrysslands) utrikesminister Uladzimir Makej av den litauiska nyhetsbyrån BNS (Baltic News Swervice). Ett av ämnena som togs upp var förekomsten av politiska fångar i Belarus.

I vanlig ordning förnekade Makej att det överhuvudtaget finns några politiska fångar, och hävdade i stället att de personer som åsyftades har dömts för ordinära brottsliga handlingar.

Förklaringen är förstås att den belarusiska regimen rutinmässigt använder sig av brottsrubriceringar som ”våldsamt upplopp” och ”skattebrott” när man fängslar sina meningsmotståndare. Men att domsluten är politiskt motiverade i de tio fall som just nu är aktuella framstår som uppenbart för alla som följt de farsartade rättsprocesserna.

Chefen för EU:s delegation i Minsk, Maira Mora, kommenterade å sin sida frågan i en intervju för Belapan häromdagen. Hon konstaterade då att problemet med de politiska fångarna alltjämt är det ”första och viktigaste hindret för ett utvidgat samarbete” mellan EU och Belarus.

Maira Mora

Maira Mora

Det är förstås bra att EU är tydligt och vidhåller sitt krav på frisläppande av de politiska fångarna. Men det är samtidigt viktigt att man inte nöjer sig med detta krav. En demokratisk utveckling i Belarus förutsätter mer djupgående förändringar än att vissa repressiva moment tillfälligt upphör. Bland annat måste press-, mötes- och föreningsfriheten respekteras, och förutsättningar för fria och rättvisa val skapas. Därtill krävs omfattande reformer av lagstiftningen.

När EU återupptog sin sanktionspolitik mot Belarus efter presidentvalet 2010 nämndes krav på mer systematiska förändringar uttryckligen. På senare tid tycks de dock i praktiken ha försvunnit från agendan. Risken är därmed att Lukasjenka – ännu en gång – kan gå segrande ur en lång dragkamp med EU, bara genom att under en kort period avstå från alltför hårdhänta metoder. Och så kan han ta nya politiska fångar som gisslan nästa gång det är presidentval.

Varför tiger Lukasjenka om Krim?

Måttligt muntert samtal om Krim?

Måttligt muntert samtal om Krim?

Många har förvånats av det officiella Belarus (Vitrysslands) agerande i den pågående Krim-krisen. President Lukasjenka har inte sagt ett ord, medan ett par kortfattade uttalanden om vikten av att värna Ukrainas territoriella helhet gjorts av företrädare för utrikesdepartementet.

Man kunde annars tro att Lukasjenka raskt skulle backa upp sin ryske kollega Vladimir Putin. På den ryska sajten slon.ru anger Dmitrij Gerasimov tre tänkbara orsaker till varför han ännu inte gjort det:

För det första hoppas han kanske kunna upprepa sin framgångsrika taktik från Georgienkriget 2008, då han försökte få Ryssland att betala för ett erkännande av Abchaziens och Sydossetiens självständighet. När Rysslands president Medvedev vägrade gå med på detta flirtade Lukasjenka istället lite extra med EU och Väst genom att släppa de dåvarande politiska fångarna. För detta belönades han med lindrade EU-sanktioner och ett omfattande lån från IMF.

För det andra är Ukraina en viktig handelspartner för Belarus, något som kanske inte så många känner till. Eftersom Belarus i sammanhanget exporterar mycket mer än man importerar så betyder fortsatt gynnsamma handelsförbindelser en hel del för statsfinanserna. Och då är det förstås viktigt att hålla sig väl också med de nya makthavarna i Ukraina.

För det tredje, menar Gerasimov, har Lukasjenka också anledning att känna oro för sitt eget öde när han ser hur skrupelfritt Putin gått till angrepp mot Ukraina. Visserligen försöker man från den belarusiska regimens sida gärna framställa Ryssland som en av landets närmaste vänner och samarbetspartner, men i själva verket vet Lukasjenka alldeles utmärkt att Rysslands vänskap är strategiskt motiverad snarare än baserad på varma känslor, och därför när som helst kan gå förlorad.

Det ligger alltså i Lukasjenkas intresse att avvakta med att ta ställning i konflikten. Åtminstone så länge inte Putin bestämmer sig för att öppna plånboken…

Vittnesmål från KGB:s häkte

Det viktigaste för en frihetsberövad person är att veta att han eller hon inte är ensam.

Författaren och politikern Uladzimir Njakljajeu är tacksam för det stöd och den medkänsla han fick från omvärlden när han satt i den belarusiska (vitryska) säkerhetstjänsten KGB:s häkte efter presidentvalet 2010. Först nu – efter att under ett par års tid ha varit belagd med utreseförbud – har han kunnat ta emot det Tucholskypris som han tilldelades 2011. SVT intervjuade Njakljajeu i samband med Sverigebesöket, se intervjun på SVT Play!

Njakljajeu SVT

Värt att notera är att SVT vid textningen av inslaget använt samma namnprincip som jag här på bloggen: Första gången följs ”Belarus” av en parentes med ”Vitryssland”. Sedan används konsekvent ”Belarus” och dess olika avledningar. Ytterligare ett tecken på att namnformen Belarus är på väg att etablera sig i allmänspråket!

Svensk prinsessfödsel orsakade flaggbråk i Belarus

För ett par veckor sedan blev Viktar Sjarsjun misshandlad av några poliser i trapphuset utanför sin lägenhet i Minsk. Bakgrunden var att han vägrat ta ner den traditionella vitröda belarusiska flagga som han hängt över sin balkong på tredje våningen.

Trots misshandeln gav Sjarsjun dock inte upp. Häromdagen placerade han en återigen en vitröd flagga på balkongen. Denna gång fick flaggan sällskap av en svensk dito, enligt Sjarsjun på grund av att svenska prinsessan Madeleine just nedkommit med en dotter.

- Jag har vänner i Sverige och de hjälpte mig väldigt mycket när min fru var sjuk. Jag ville visa min respekt för detta land, förklarar Sjarsjun för Radio Svaboda.

Idag försökte några okända män bryta sig in i lägenheten. Och medan Viktar Sjarsjun var upptagen med att mota bort dem klättrade ytterligare en person upp till balkongen via ett utskjutande butikstak strax nedanför lägenheten. Sjarsjun lyckade rädda den belarusiska flaggan, men inte den svenska!

sverige-flagga

Förbjuden i Belarus?

Den svenska flaggans vidare öde är okänt. Och det är alltjämt oklart på vilka grunder den konfiskerades. Var det kanske helt enkelt en hämnd för att svenska ordningsvakter grep belarusiska supportrar med den vitröda flaggan under ishockey-VM i Globen förra året? Eller tvärtom för att just den vitröda flaggan hissades utanför Stockholms slott ett par månader tidigare? ;-)

Скандал на матчы Беларусь-Славенія

Ishockey-VM i Globen, 2013. Svenska ordningsvakter griper belarusisk supporter med vitröd flagga

Belarus vitröda flagga utanför Stockholms slott, mars 2013.

Terroristbekämpning övas inför hockey-VM

I Minsk fortsätter säkerhetsförberedelserna inför hockey-VM i maj. Idag tränade man terroristbekämpning på Tjyzjovka-arenan, där bland annat Sverige ska spela några av sina matcher.

Övningsscenariot gick ut på att terrorister tagit hela arenans press-center som gisslan, däribland 100 journalister. På bara några sekunder lyckades specialstyrkor dock rädda upp situationen medelst en stormning som oskadliggjorde alla terrorister, alltmedan hela gisslan klarade sig helskinnad!

terrorövning minsk

Här kan man se ett filmklipp från övningen:

Själv tycker jag väl inte att scenariot känns så där väldigt realistiskt, och vid närmare eftertanke är jag nog ganska tveksam till om det skildrade ingripandet bidrar till att öka trygghetskänslan hos dem som ser det…

Darja Domratjeva till Eurovision Song Contest?

Nu öppnas helt nya möjligheter för den belarusiska (vitryska) skidskyttestjärnan och OS-guldmedaljören Darja Domratjeva! Sångaren Teo, som ska representera Belarus i Eurovision Song Contest, säger till den statliga nyhetsbyrån Belta att han gärna skulle se Domratjeva vid sin sida på scenen i ESC-finalen i Köpenhamn senare i vår.

teo domratjeva 2

En vinnande kombination i Eurovision Song Contest 2014?

Tanken är förstås att återanvända det ryska segerkonceptet från 2008. Då sjöng Dima Bilan vinnarlåten, medan konståkningsmästaren Jevgenij Pljusjtjenko gjorde snygga piruetter bredvid honom.

bilan pljusjtjenko 2

Konståkaren Pljusjtjenko hjälper Dima Bilan till seger 2008

Teo berättar för Belta att han redan tidigare varit inne på att göra något liknande, fast då snarare på ishockeytemat, med tanke på det stundande världsmästerskapet i Minsk. Kanske föll den idén på att den enda hockeyspelaren som då rimligen kunde komma i fråga – president Lukasjenka – inte får resa till Danmark eftersom han är föremål för EU:s sanktioner. Domratjeva vore då helt klart ett bättre alternativ, särskilt som hon har en bakgrund som dansare!

luka teo

Inget realistiskt alternativ, skridskorna till trots

Lukasjenka firar OS-guld

luka domratjeva

Lukasjenka och Domratjeva guldfirar tillsammans

Nu gör Aljaksandr Lukasjenka allt han kan för att dra politisk nytta av Darja Domratjevas OS-guld i skidskytte. På tisdagskvällen bjöd han in henne till sin svit i Sotji för att fira segern framför statstelevisionens kameror.

Bland de närvarande märktes förutom Domratjevas lagkamrater också några av presidentens närmaste medarbetare, samt de rika affärsmännen Jury Tjyzj och Aljaksandr Sjakutsin. Tjyzj och Sjakutsin hör till dem som finansierar Lukasjenka-regimen i utbyte mot gynnsamma villkor för sin näringsverksamhet. Tjyzj är förresten också ordförande i Belarus (Vitrysslands) tennisförbund, och dessutom – liksom Lukasjenka själv – föremål för EU:s riktade sanktioner mot belarusiska statstjänstemän med ansvar för människorättsbrott.

I segeryran konstaterade Lukasjenka att utrikesminister Uladzimir Makej och hela UD nu lika gärna kan säga upp sig eftersom Domratjevas vinst ”främjar landets image bättre än alla slags diplomatiska ansträngningar”.

Lukasjenka överlämnade också en nyinstiftad hedersutmärkelse från Belarus olympiska kommitté (där han själv är ordförande) till Domratjeva.

Den belarusiska statstelevisionens inslag om skidskytte-guldet bär rubriken ”Presidenten var en av de första som gratulerade OS-mästaren”. Och Radio Svaboda ställer sig den i sammanhanget relevanta frågan: Vem var det som vann i Sotji: Domratjeva eller Lukasjenka? Ett svar på den frågan gav ovan nämnde Aljaksandr Sjakutsin i sitt skåltal, där han bland annat sade så här:

Dasja, idag har du inte bara skänkt glädje åt det belarusiska folket, utan även åt vår president. Jag tror att detta guld var ännu mer värt för honom än för dig.

Filmade av säkerhetstjänsten

KGB filmar

8 februari, Vitsebsk. Under ett lokalt valmöte filmas närvarande oppositionspolitiker och intresserade väljare av en person från säkerhetstjänsten. Ett vanligt fenomen i Belarus (Vitryssland), där en av regimens strategier går ut på att skrämma oppositionella till tystnad och avskräcka människor från kontakt med demsamma. Med hjälp av filmmaterialet identifieras de som är potentiellt kritiska till regimen och i nästa steg hotas de av repressalier om de fortsätter engagera sig ”på fel sida”.

Belarus uppmärksammar svenska människorättsbrott

ud belarus rapport

Belarus UD ”rapporterar” om människorättsbrott i bland annat Sverige

Det belarusiska (vitryska) utrikesdepartementet publicerade igår en rapport om situationen för de mänskliga rättigheterna i omvärlden. Eller nja, snarare om situationen i de länder som driver en sanktionslinje mot Belarus på grund av regimens människorättsbrott. Syftet med rapporten – som nu ges ut för andra gången – är att visa att de aktuella länderna borde sopa framför egen dörr innan de kommer och klagar på Belarus.

Också Sverige föräras alltså ett avsnitt i rapporten. Där presenteras ett antal exempel på ”människorättsbrott” som begåtts under 2013. Konkret nämns bland annat några av de fall som uppmärksammades mest i fjolårets svenska samhällsdebatt.

- Polisens register över romer

- Kravallerna i Husby

- Nazistattacken mot en antirasistdemonstration i Kärrtorp

- Det växande antalet polisanmälningar mot poliser för för påstått övervåld eller maktmissbruk

Dessutom noteras att svensk asylrätt i vissa avseenden inte lever upp till internationell lagstiftning. Som kuriosa kan nämnas att den belarusiska regimen här ger cred(!) till den svenska människorättsorganisationen Civil Rights Defenders, som lyft denna fråga i svensk debatt. (Tänk om man också tog till sig det som Civil Rights Defenders regelbundet rapporterar om den belarusiska regimens övergrepp…)

Hur skall man då ställa sig till den belarusiska rapporten? Onekligen finns det kopplingar till frågan om respekt för de mänskliga rättigheterna i ovan nämnda fall, och sannolikt kan man i några av dem konstatera att kränkningar verkligen ägt rum. Men det är likväl direkt vilseledande att jämställa människorättssituationen i exempelvis Sverige och Belarus. När motsvarande rapport för 2012 publicerades för ett år sedan kommenterades den så här av den belarusiske människorättsförsvararen Valjantsin Stefanovitj:

Det förekommer naturligtvis människorättsbrott i alla länder. Men till skillnad från i Belarus finns det i andra europeiska länder oberoende rättsmyndigheter och massmedier, därför passerar sådana brott inte obemärkt förbi. Och den som utsätts för en kränkning kan vända sig till Europadomstolen för att få upprättelse och kompensation. Europadomstolen har också mandat att tvinga Europarådets medlemsstater att korrigera sin lagstiftning så att den står i överensstämmelse med europeiska demokratiska rättsnormer.

Stefanovitj tyckte också att den belarusiska regimen med sin rapport gjorde sig till åtlöje internationellt. Och det är lätt att hålla med. I rapporten presenteras en salig blandning av påstådda människorättsbrott, utan någon egentlig analys av vilka rättigheter som kränkts och vem eller vilka som i så fall bär ansvar för det. Inte heller bryr man sig om att det rättsliga efterspelet i många fall – till exempel rörande Husby-händelserna – alltjämt pågår. Men det internationella mottagandet av rapporten spelar egentligen mindre roll för regimen, något som är viktigt att ha i åtanke.

Så här skrev jag här på bloggen om fjolårets rapport, och det känns alltjämt relevant:

Några av de anförda exemplen ger intryck av total inkompetens och utgör grova feltolkningar av de internationella avtal som reglerar och definierar de mänskliga rättigheterna. Men i själva verket är det inte heller för att övertyga sina kritiker i omvärlden som Belarus publicerar den aktuella rapporten. Den är istället ämnad för en inhemsk publik, som dels inte är så välorienterad i vad mänskliga rättigheter handlar om, dels kontinuerligt serveras snedvriden information som går ut på att politiker i Västvärlden vill Belarus illa och därför felaktigt för fram anklagelser om brott mot de mänskliga rättigheterna. Och information om de konkreta människorättsbrotten i Belarus når naturligtvis inte fram till dem som huvudsakligen konsumerar statliga massmedier, det vill säga de flesta belarusierna.

Oemotsagd (eftersom ingen tillåts ifrågasätta rapporten i de statsstyrda massmedierna) kan således utrikesdepartementets talesperson stå i teve och påstå att det där som Belarus kritiseras för existerar i alla andra länder också, och i ungefär samma omfattning.

I många avseenden är det belarusiska utspelet därmed ett typiskt led i det systematiska förtryck som bland annat bygger på en strikt och ganska framgångsrik kontroll över informationsspridningen till landets egna medborgare. Det här understryker också vikten av att den demokratiska omvärlden fortsätter – och gärna ökar – sina ansträngningar att främja de krafter som försöker rubba denna kontroll och bryta regimens informationsmonopol.

TT gick på belarusisk bluff – ackrediteringsreglerna står fast

Lukasjenka hockey

Lyckades dra TT vid näsan

I fredags eftermiddag publicerade TT en artikel om att Belarus (Vitryssland) backar om de kritiserade ackrediteringsreglerna vid ishockey-VM i maj. ”Hotet om att ställa in ishockey-VM ifall journalisters rapportering begränsas tog skruv”, heter det. Problemet är bara att uppgiften inte stämmer. Belarus har inte alls backat. Det är snarare TT som har gått på en bluff.

TT hänvisar till en artikel på Internationella sportjournalistförbundets (AIPS) hemsida. Där citeras ett uttalande av chefen för VM:s organisationskommitté Pjotr Rjabuchin som bland annat meddelar följande: ”There will be no limit for the accredited media to carry out their duties while they are in Belarus”.

Men detta gäller alltjämt förutsatt att journalisterna gått igenom den krångliga ackrediteringsproceduren hos belarusiska UD, det vill säga just det moment som var utgångspunkten för kritiken. Vill man gå den enkla vägen via ackreditering direkt hos internationella ishockeyförbundet är man fortfarande ålagd att uteslutande hålla sig till bevakning av ishockeyevenemanget. Det finns i alla fall inget i Rjabuchins uttalande som säger något annat. Samma besked gavs också i ett inslag i statstelevisionen häromdagen. Där meddelade reportern att det snarare var det svenska och finländska ishockeyförbundet som missförstått alltihop om de tidigare trott att alla journalister skulle kunna resa in i landet utan visum och UD-ackreditering i samband med VM.

I ett försök att blanda bort korten ytterligare säger Rjabuchin också att man inte bör förlita sig på ”falsk och obekräftad information”. Men den enda konkreta information som faktiskt finns tillhanda är de formulerade ackrediteringsregler som fortfarande är aktuella och som han själv uttryckligen hänvisar till. Där står det klart och tydligt vad som gäller:

Note: Any media wishing to cover topics that are not related either to ice hockey or to the 2014 IIHF Ice Hockey World Championship must apply for an additional foreign journalist accreditation from the Belarusian Ministry of Foreign Affairs, as per Belarusian law.

Ackrediteringsreglerna bygger också på snarlika formuleringar i en ukas som Belarus president Aljaksandr Lukasjenka utfärdade i oktober 2013. Denna ukas har varken ändrats eller återkallats.

Mediebolag har alltså fortfarande all anledning att känna oro, och bör därför fortsätta protestera och kräva en ändring. Det internationella ishockeyförbundet bör med kraft ta upp frågan på sitt nästa möte. Och Sveriges och Finlands ishockeyförbund bör lyfta frågan om att ställa in ishockey-VM, ifall inte journalisternas arbetsvillkor under mästerskapet kan garanteras på riktigt.

Man kan tycka att TT borde satt sig in mer i sakfrågan. Samtidigt är det här ett typiskt exempel på hur belarusiska myndigheter (jo, jag räknar också det nationella ishockeyförbundet dit, på goda grunder…) i sitt propagandaarbete ganska skickligt vrider och vänder på ord och begrepp för att vilseleda omgivningen. Kanske borde också TT ha varit mer källkritiskt när man läste artikeln hos AIPS. Den är inte skriven av någon oberoende journalist , utan av Anastasija Marinyna, som själv är ordförande i det regimlojala belarusiska sportjournalistförbundet (där ovan nämnde Rjabuchin för övrigt är vice ordförande). Marinyna är också samtidigt presschef i Belarus olympiska kommitté, som leds av Aljaksandr Lukasjenka.

Det finns nu en risk för att TT via sin genomslagskraft i svenska massmedier har avfört den viktiga frågan om journalisters ackreditering vid VM från dagordningen, trots att den i själva verket inte alls är löst. I så fall har man verkligen gjort Lukasjenka en tjänst, på pressfrihetens bekostnad.

 

Förbjudet åka pulka i Belarus

Ett par unga män i den belarusiska (vitryska) staden Slonim kom på den trevliga idén att åka pulka tillsammans. Via Facebookmotsvarigheten Vkontakte bildade de en liten grupp och uppmanade andra hugade att ansluta till vad de kallade för ”Slonim Snow Party”.

- Vi noterade helt enkelt att det för varje år var allt färre barn och vuxna som åkte pulka på våra kullar. Det skulle snöa till helgen så vi bestämde oss för att försöka locka fler till backen, för att göra livet lite roligare. Vi tänkte göra en bana och ha musik på också, berättar en av initiativtagarna för Radio Svaboda.

Till slut var det förvisso bara tre unga män som kom till backen. Men stadens ordningsmakt såg dock till så att det inte blev något snöparty ens för dem. Med hänvisning till lagen om massevenemang greps de tre männen redan efter ett par åk, och tvingades sedan följa med till polisstationen för vidare utredning. De hade ju inte sökt och fått tillstånd för sin pulkastund.

pulka i slonim

Pulkaentusiaster i Slonim gjorde i ordning en bana att åka i…

pulkapolis

…men blev gripna av polis efter bara ett par åk.

I höstas utdömdes böter till organsiatörerna för en cykeltur genom Minsk. Det återstår att se vilken påföljd som väntar pulkaentusiasterna i Slonim.

Ackrediteringssystem med syfte att begränsa pressfriheten

I en kolumn i Hufvudstadsbladet avfärdar Filip Saxén diskussionen om de plötsligt uppmärksammade ackrediteringsreglerna vid ishockey-VM i Minsk i maj. Saxén skriver bland annat:

Att sätta likhetstecken mellan krav på ackreditering hos utrikesdepartementet och begränsande av pressfriheten är att förvränga sanningen en hel del. Och att börja tala om mediebojkott för att journalister måste ha visum och ackreditering betyder väl att mästerskap i andra länder som kräver visum också borde bojkottas.

Innan någon journalist fått avslag på sin visum- och eller ackrediteringsansökan är det onödigt att kritisera de vitryska myndigheterna på den punkten.

Naturligtvis har Filip Saxén rätt i att förekomsten av ett ackrediteringssystem inte per definition inskränker pressfriheten. Och som han mycket riktigt påpekar är de aktuella ackrediteringsreglerna inför hockey-VM inte någon nyhet.

stop

Objektiva journalister äga ej tillträde!

Men han verkar däremot inte vara medveten om hur just det belarusiska ackrediteringssystemet rutinmässigt används för att hindra utländska journalister från en objektiv bevakning av skeenden i landet. Journalister som varit på plats och rapporterat om polisbrutalitet och andra övergrepp blir som regel försatta i karantän och nekas nytt inresevisum under ett antal år. Och själv har jag hört flera berättelser om problem just i samband med den ackrediteringsprocess som belarusiska UD hanterar. Syftet är uppenbart: att göra det så svårt som möjligt för journalisterna att komma in i landet. Många kroknar halvvägs, om de ens kommer så långt…

Hockeyförbundens upprördhet kan nog snarast förklaras med att de känner sig lurade, inte minst i förhållande till det argument som de själva fört fram när de mot kritiker försvarat beslutet att förlägga VM till Belarus. Uppenbarligen förekom redan år 2009 diskussioner om de krångliga villkoren för utländska journalister. Och uppenbarligen gjorde den belarusiska regimen vissa utfästelser om att förenkla demsamma. Nu visar det sig att det inte blir något av med den saken. Vi som följt Lukasjenka genom åren är ganska luttrade efter alla lögner och svikna löften. Men för hockeypamparna kom det kanske som en nyhet?

Belarusiska hockeyförbundet kommenterar ackrediteringsreglerna vid VM

vorsin121

Jauhen Vorsin, ordförande i Belarus ishockeyförbund

Vid en presskonferens i Minsk på torsdagen kommenterade det belarusiska (vitryska) ishockeyförbundets ordförande Jauhen Vorsin frågan om ackreditering för utländska journalister i samband med ishockey-VM i maj:

- Om en journalist har blivit ackrediterad till världsmästerskapet, så kommer han att skriva om mästerskapet, om staden, om villkoren här och om vad han tycker om olika människor. Vem förbjuder honom att göra det? sade Vorsin i ett uppenbart försök att avdramatisera frågan. Utländska mediebolag har emellertid knappast någon anledning att känna sig lugnade av Vorsins ord.

Bakgrunden till den plötsliga uppståndelsen kring hockey-VM är villkoren för pressackreditering vid mästerskapet. Det gäller särskilt en formulering om att ”alla journalister som vill belysa ett ämne som inte har att göra med ishockey-VM” istället måste söka ackreditering hos landets utrikesdepartement, via en omvittnat krånglig och byråkratisk process. Den aktuella formuleringen har för övrigt sitt ursprung i ett dekret utfärdat av president Aljaksandr Lukasjenka redan i oktober 2013.

Å ena sidan signalerar Vorsins kommentar att de utländska journalisterna med VM-ackreditering inte kommer att hållas i alltför strama tyglar, vissa kringreportage kommer sannolikt att accepteras. Och Vorsin – som själv har en bakgrund som idrottsminister i en regering under Lukasjenka – lär utan tvekan ha förankrat sitt uttalande på högre ort. Men samtidigt finns det alltså ”laglig” grund för belarusiska myndigheter att hindra journalister som inte följer de officiella ackrediteringsreglerna. Om frågan ställs på sin spets, till exempel i samband med en plötslig protestdemonstration eller någon annan dramatisk händelse med politiska koppling, så lär Vorsins ord på presskonferensen inte betyda någonting.

Det kommer alltså hur som helst att råda en osäker situation för de utsända journalisterna. Lägg därtill att ingripande poliser i Belarus ytterst sällan bryr sig om att undersöka om de närvarande vid en demonstration har journalistlegitimation eller inte. De brukar helt sonika släpa med sig allihop till polisstationen, och så sker sorteringen där, jämte radering eller konfiskering av eventuellt bildmaterial och annan dokumentation.

Finländska mediebolag var först ut med att kritisera ackrediteringsvillkoren, och några av dem hotar att inte bevaka VM överhuvudtaget om de närvarande journalisternas arbetsmöjligheter inskränks. Också de svenska och finländska ishockeyförbunden har reagerat starkt. Enligt ordförandena i respektive förbund, Christer Englund och Kalervo Kummola, strider riktlinjerna mot de utfästelser som Belarus gjorde i samband med att man ansökte om att få arrangera VM. Då hette det att alla journalister obehindrat skulle kunna komma in i landet och fritt rapportera under tiden som mästerskapet pågår. Englund och Kummola har meddelat att de ser allvarligt på de aktuella inskränkningarna och att de kommer att ta upp frågan vid internationella ishockeyförbundets möte i februari. Kummola har till och med sagt att det kan bli aktuellt att ställa in VM om inte villkoren förändras.

Det största problemet med hockey-VM är inte utländska journalisters villkor

lukashenko_champion

Propagandaseger i sikte för Lukasjenka

Det svenska hockeyförbundets ordförande Christer Englund förtjänar viss uppmuntran för sina uttalanden i Ekot i morse. Han deklarerar nu att han gör gemensam sak med sin finländske kollega Kalervo Kummola och tänker lyfta frågan om utländska journalisters arbetsvillkor under mästerskapet i maj.

Men det finns en risk att den nu uppmärksammade frågan tillåts skymma det som är ett större problem med det olycksaliga beslutet att förlägga ishockey-VM till Minsk: Den effektiva statsstyrda propagandan riktad mot det belarusiska (vitryska) folket.

Aljaksandr Lukasjenkas makt bygger på att han lyckas utöva kontroll över så stora delar som möjligt av det belarusiska samhället. Här spelar de statsstyrda massmedierna en central roll – och särskilt då TV – genom att konsekvent servera mediekonsumenterna en för regimen gynnsam beskrivning av situationen i landet.

Självklart är det angeläget att utländska journalister kan rapportera om annat än hockeymatcher och därmed via evenemanget rikta uppmärksamhet mot det rådande förtrycket. Därmed ökar omvärldens kunskap och förutsättningar att bidra till positiv förändring. Samtidigt når alltså denna uppmärksamhet i liten utsträckning fram till den belarusiska befolkningen, till de människor som i slutänden måste stå för själva förändringsarbetet.

I de statliga massmedierna kommer istället en annan bild att dominera totalt: Lukasjenka i ett positivt sammanhang, omgärdad av leende ishockeystjärnor och makthavare som utan att förstå det skänker legitimitet åt diktaturen.

Förmodligen kommer den belarusiska regimen nu att backa en aning – förutsatt att Christer Englund och hans kollegor fullföljer sina föresatser – och förenkla visumprocedurerna något. Att gå miste om arrangemanget vore en enorm prestigeförlust för Lukasjenka.

Men regimens inhemska propagandavinst kommer alltså inte att rubbas av detta. Det är den som står i fokus för Lukasjenka. Och den borde det talas mer om också i den svenska diskussionen om  hockey-VM.

Ishockey-VM i Belarus kan ställas in

logga vm2Plötsligt har man i Finland uppmärksammat det faktum som jag skrev om här på bloggen redan i slutet av november, nämligen att utländska journalister som vill få ackreditering till ishockey-VM i maj endast får skriva om sport. ”Alla journalister som vill belysa ett ämne som inte har att göra med ishockey-VM” måste istället söka ackreditering hos landets utrikesdepartement, via en betydligt krångligare och mer byråkratisk process.

Nu meddelar flera mediebolag, bland annat Yle och Helsingin Sanomat att de överhuvudtaget inte kommer att rapportera från VM om deras reportrar – som vill rapportera även om annat än ishockey – inte beviljas visum.

Kalervo Kummola

Kalervo Kummola, hockeypamp som tar ställning

Ordföranden i Finlands ishockeyförbund Kalervo Kummola, som också är vice ordförande i internationella ishockeyförbundet (IIHF), konstaterar att de  aktuella visumreglerna strider mot Belarus (Vitrysslands) löften då landet beviljades VM:

- Det är en allvarlig sak, jag understöder inte bojkotter, men jag förespråkar också yttrandefrihet. Då de fick tävlingarna lovades det att alla slipper in i landet utan visum och man borde hålla det man lovar, säger Kummola till Yle.

Kummola – som tidigare uttryckt ånger över att Belarus tilldelades mästerskapet – berättar också att IIHF ska diskutera frågan vid ett möte i februari, och att VM i nödfall kan ställas in.

iihf marionetter

Christer Englund och René Fasel, hockeymarionetter

Var står det svenska ishockeyförbundets ordförande Christer Englund i frågan, tro? Och vad säger IIHF:s ordförande, René Fasel? Fortsätter de sprattla omkring som Lukasjenkas marionetter, eller vågar de säga ifrån?

SvD

Den sista bilden av en dödsdömd son

rekviem

Marjolijn van Heemstra

Amnesty Internationals nederländska sektion har publicerat ett videoklipp om dödsstraffet i Belarus (Vitryssland). Under rubriken ”Den sista bilden” läser skådespelerskan och författaren Marjolijn van Heemstra framför kameran ett brev från en mor till någon av de 400 belarusier som beräknas ha avrättats sedan självständigheten 1991.

Brevet är fiktivt men bygger på uppgifter från i första hand Ljubov Kavaljova, mor till en av de unga män som dömdes till döden och avrättades för delaktighet i terrordådet i Minsks tunnelbana i april 2011, Uladzislau Kavaljou.

Utslitna långkalsonger säljes billigt!

Nu när vinterkylan slagit till i Sverige är det viktigt att hålla sig varm. Här är ett nästan oemotståndligt erbjudande för den som behöver komplettera garderoben där hemma:

Belarusiska (vitryska) armén rear nämligen ut ett stort parti begagnade långkalsonger, tillverkade på 1980-talet! Totalt är det nästan tiotusen par av olika modell som slumpas bort för dryga kronan per par, ett riktigt fynd med andra ord! En viss kvalitetsvarning kan dock vara befogad, med tanke på att slitagenivån på de aktuella långkalsongerna uppges vara 90 %

lånkisar 3

Kanske kan just du bli den lycklige ägaren till några av långkalsongerna på bilden!

 

Lukasjenka-TV avslöjar Putins hockeybluff

Med obarmhärtig tydlighet avslöjade belarusisk (vitrysk) stats-TV att den ryske presidenten Vladimir Putin är hopplöst dålig på hockey. Men för bilden av Putin i Ryssland är knappast någon skada skedd.

Det talas ibland om att Ryssland följer Belarus i spåren när det gäller att inskränka de mänskliga rättigheterna. Ett annat område där president Putin verkar snegla på sin belarusiske kollega är idrottens värld.

Lukasjenka är vida känd för sitt ishockeyintresse, och nu försöker Putin skapa en liknande image. Problemet är bara att medan Lukasjenka faktiskt kan spela hockey – om än inte jättebra – så utgör Putins framträdanden på isen en minst sagt erbarmlig syn.

Detta är nu inget som visas upp i de ryska TV-kanalerna. Där letar man som regel upp ett par inte alltför avslöjande sekvenser och nöjer sig i övrigt med att berätta om hur framstående Putin blivit inom sporten sedan han började träna för några år sedan.

Det färskaste exemplet kommer från Sotji, där Putin testade OS-arenan häromdagen. Han bjöd också dit Lukasjenka, som kom flygande mitt under sin pågående julturnering på hemmaplan. Förutom presidenterna deltog flera gamla ryska hockeystjärnor i matchen. Putin och Lukasjenka bildade förstafemma i det ena laget, tillsammans med bland annat Vjatjeslav Fetisov och Pavel Bure.

putin och lukasjenka hockey

Hockeypresidenter

Föga förvånande vann presidentlaget. Motståndarna – med bland annat Sergej Makarov i laget – ”kunde inte stå emot trycket från de två presidenterna”, som tidningen Izvestija uttryckte det. Slutresultatet blev 12-3.

Presidenternas match uppmärksammades stort i massmedierna. Det ryska nyhetsprogrammet Vesti sände ett kort reportage från matchen, med fokus på Putin och dennes hockeykvalitéer. Den internationellt inriktade kanalen Russia Today gjorde ett liknande reportage. Nyheten nådde därifrån även Sverige där nyheter24 publicerade en artikel i vilken Putin beskrivs som ”ett ess på hockey”.

Lukasjenka gavs av förklarliga skäl inte så stort utrymme i de ryska sändningarna, men den belarusiska statstelevisionen gjorde förstås ett eget reportage, och publicerade dessutom ett drygt tio minuter långt sammandrag från matchen under rubriken ”höjdpunkter”. Här kan man bland annat se Lukasjenka göra mål, servera några snygga passningar och överhuvudtaget trivas som fisken i vattnet. Samtidigt ser Putin minst sagt bortkommen ut.

Såväl medspelare som motståndare (och domare: offsideregeln gäller uppenbarligen inte för presidenter…) tvingas anstränga sig ordentligt för att hjälpa Putin att göra mål. Särskilt den sista dryga minuten är underhållande i detta avseende, se själva här (Putin med nummer 11 på ryggen, Lukasjenka hade förstås nummer 1!):

Det finns för övrigt flera komiska Putin-situationer även i resten av reportaget, som här kan ses i sin helhet:

Jämför här med reportaget i ryska Vesti (där det alltså inte är slow motion när Putin kommer skrinnande med pucken…):

Med facit i hand kan man undra hur smart det var av Putin att bjuda in Lukasjenka till Sotji. Men å andra sidan är det den inhemska befolkningen som utgör den huvudsakliga målgruppen för Putins propagandamaskineri. Och ryssar i gemen lär inte ta del av det belarusiska sammandraget, så bilden av hockey-Putin blir nog inte alltför skadad i Ryssland i alla fall.


Ales Bjaljatski berättar själv

Spela ”Tystade röster”!

Arkiv

wordpress stats plugin

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: