Posts Tagged 'EU'

Ditt drag, Margot Wallström!

Sent omsider kom på onsdagsmorgonen en reaktion från utrikesminister Margot Wallström angående Lukasjenkaregimens återgång till brutal repression mot oliktänkande.

Wallström skickade då ut en tweet, där hon uttryckte sin oro över fängslandet av fredliga demonstranter och uppmanade regimen att omedelbart släppa demsamma.

Hon upprepade därmed i praktiken det som EU:s talesperson Maja Kocijancic sagt dagen innan.

Och det var förstås bra att Sveriges regering gjorde ett ställningstagande, även om man skulle önska att det varit betydligt mer kraftfullt än 140 pliktskyldigt nedknattrade tecken på Twitter.

Lukasjenka besvarade hur som helst i praktiken Wallströms tweet redan på onsdagskvällen, när han istället för att släppa de redan fängslade lät gripa ytterligare tiotals demonstranter, och det med ännu större brutalitet än tidigare. 39 personer dömdes sedan till fängelse under torsdagen.

Därmed blir det rimligen Margot Wallströms tur igen. Förhoppningsvis får vi se ett konkret drag som motsvarar de stolta inledningsorden i den regeringsskrivelse om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i svensk utrikespolitik som nyligen presenterades:

Sverige är och ska fortsätta vara en stark röst som står upp för och försvarar mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i hela utrikespolitiken.

Ann Linde duckar för frågor om Lukasjenkabelöning

linde-luka-2Nu har EU-minister Ann Linde besvarat de båda skriftliga frågor som Christian Holm Barenfeld (M) och Tina Acketoft (L) lämnat in angående EU-kommissionens förslag att avskaffa importkvoter för textilprodukter från Belarus. I sitt svar ignorerar hon dock helt det som legat till grund för kritiken, nämligen att förslaget (som på tisdagen bifölls enhälligt av EU:s ministerråd) motiveras med påstådda förbättringar på människorättsområdet i Belarus, och att avskaffandet av importkvoterna i praktiken alltså presenteras som en belöning till den belarusiska diktaturregimen för detta. En synnerligen oförtjänt belöning, med tanke på att människorättssituationen inte alls har förbättrats under de senaste åren.

Linde skriver: ”Vi sänder signalen att det finns en möjlighet till närmare relationer med EU, men är samtidigt tydliga med att det är en process som sker stegvis och där takten beror på vad som sker i Belarus.” Men det där stämmer ju inte. I själva verket sänder man en tydlig signal om att EU kommer att fortsätta gå den belarusiska regimen till mötes, oavsett vad som sker i Belarus.

Nu kan Lukasjenka håva hem en ny propagandaseger och konstatera att EU gett honom beröm för hans agerande på människorättsområdet. Och vi tvingas tyvärr konstatera att Sveriges regering stämt in i detta beröm. Annars borde Linde naturligtvis ha motsatt sig de skäl som anfördes i EU-förslaget, och klargjort detta offentligt i samband med att beslutet fattades.

Frågan är varför EU-tjänstemän och Sveriges regering i den offentliga diskussionen inte kan tala uppriktigt om sina ställningstaganden inom Belaruspolitiken. Om man exempelvis vill prioritera geopolitik framför hänsyn till mänskliga rättigheter (för det är ju det som detta egentligen handlar om, precis som beslutet att avskaffa sanktionerna mot Lukasjenkaregimen för ett år sedan) så bör detta meddelas öppet. På så sätt skulle vi också kunna få en vettig diskussion om sakfrågorna. Istället krystar man fram smått obegripliga och vaga formuleringar som vikten av ”kritiskt engagemang” (vilket kan betyda precis vad som helst) och ett välkomnande av ”positiva initiativ […] såsom återupptagandet av människorättsdialogen mellan EU och Belarus” (vilket signalerar framsteg men i praktiken inte innebär ett smack i termer av ökad respekt för de mänskliga rättigheterna).

Säg istället vad ni står för, och stå för det ni säger! Svårare än så borde det inte behöva vara.

Växande kritik i Sverige mot EU-belöning till Lukasjenka

luka euNu växer kritiken mot EU-kommissionens förslag att avskaffa unionens importkvoter för textilprodukter från Belarus, i syfte att förbättra relationerna med landets diktaturregim. Som motiv till förslaget anges ”positiva initiativ” på människorättsområdet, en verklighetsbeskrivning som inte alls finner stöd i belarusiska människorättsorganisationers rapportering.

Det var i början av veckan som vi i Östgruppen kunde avslöja att det aktuella förslaget trots detta godkänts av EU-parlamentet och att EU:s ministerråd inom kort förväntas fatta beslut i frågan. Häpnadsväckande i sammanhanget var att UD:s enhet för Östeuropa och Centralasien (UD-EC) på en direkt fråga från mig meddelade att man inte kände till ärendet. Med hjälp av regeringskansliets registrator lyckades jag istället spåra detta till finansdepartementet, som knappast kan anses besitta erforderlig kompetens om människorättssituationen i Belarus för att ha en åsikt i ämnet.

En av dem som reagerade på nyheten var riksdagsledamoten Christian Holm Barenfeld (M), som i en skriftlig fråga till utrikesminister Margot Wallström efterfrågat besked om regeringens ståndpunkt i sakfrågan.

Och igår, torsdag, lämnades ytterligare en skriftlig fråga in, den här gången av Tina Acketoft (L), som frågar EU-minister Ann Linde hur denna kommer att verka för att stoppa förslaget från EU-kommissionen.

Det är mycket bra att Holm Barenfeld och Acketoft agerar aktivt så att den här frågan kommer upp till diskussion, och så att vi därmed kan få reda på var regeringen står. Förhoppningsvis meddelar man nu från regeringskansliet att man självklart kommer att stå upp för de mänskliga rättigheterna och verka för att ministerrådet avvisar EU-kommissionens förslag.

Regeringskansliets hantering av EU-förslaget väcker emellertid också frågor. Efter vårt avslöjande (och efter att Holm Barenfeld lämnat in sin fråga till Margot Wallström) fick jag ett nytt brev från UD-EC där man ville göra en rättelse av tidigare uppgifter till mig och nu meddelade att enheten ”självklart varit med i en gemensam beredning av ärendet”. Jag fick dock fortfarande inget svar om hur regeringen ställde sig till förslaget, men förhoppningsvis kommer svaren på de ovan nämnda riksdagsfrågorna att bringa klarhet i den saken.

Birgitta Ohlsson avkräver Wallström svar om EU-sanktioner

Birgitta Ohlsson (L)

Birgitta Ohlsson (L)

Häromdagen uppmanade vi i Östgruppen regeringen att verka för återinförda EU-sanktioner mot den belarusiska regimen, till följd av det omfattande fusket i parlamentsvalet nyligen.

Nu har riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (L) fört detta vidare till riksdagen. I en skriftlig fråga vänder hon sig till utrikesminister Margot Wallström, och frågar hur regeringen kommer att agera.

När sanktionerna mot Lukasjenka-regimen förra året lindrades och sedan i våras hävdes mot nästan alla berörda (inklusive Lukasjenka själv) sade Wallström att dessa kunde återinföras om inte regimen tog steg i demokratisk riktning. Parlamentsvalet är bara ett av många exempel som visar att Lukasjenka inte är ett dugg intresserad av någon demokratisering. Nu är det alltså upp till bevis för regeringen!

Att Birgitta Ohlsson lyfter frågan i riksdagen är förstås mycket bra, eftersom det tvingar regeringen att motivera sin politik. Jag väntar med spänning på utrikesministerns svar. Kommer hon att stå upp för de mänskliga rättigheterna, eller väljer hon att blunda för Lukasjenkas övergrepp?

Läs Ohlssons riksdagsfråga här: Sanktioner mot Belarus efter valfusk

Ny rapport: Avskaffade EU-sanktioner ledde inte till förbättring i Belarus

100-Days-Belarusian-Rule-of-Law-Report-02-06-2016-632x894Idag är det precis 100 dagar sedan EU hävde sina sanktioner mot Belarus, i hopp om att därmed få landets regim att visa större respekt för de mänskliga rättigheterna. En analys genomförd av den tysk-schweiziska organisationen Libereco och Belarus främsta människorättsorganisation Vjasna visar dock på motsatsen. Visserligen har repressionen i någon mån blivit mindre synlig, men i vissa avseenden har trycket på oliktänkande snarare ökat sedan sanktionerna hävdes, liksom tillämpningen av dödsstraffet. EU gjorde alltså en total felbedömning när man först lindrade och sedan hävde sanktionerna mot de belarusiska människorättsbrottslingarna, och de farhågor som jag och många med mig gav uttryck för då verkar nu ha besannats.

Libereco och Vjasna har sammanställt sin analys i rapporten ”100 Days of Belarusian Rule of Law”. Man har även publicerat en kort sammanfattning av rapporten i form av ett pressmeddelande.

Analysen åskådliggörs också i ett antal så kallade infographics:

1 - 100 Days of Human Rights Violations

2 - Fines - A Source of Income for the Belarusian Authorities

3 - Death Penalty in Belarus since 2014

4 - 100 Days Freedom of Assembly

5 - Personal Integrity

6 - Top Ten Recently Fined People

7 - The Illusion of Liberalisation - Administrative Punishment in 2015 & 2016

 

 

”Bravo, EU!”, sa Lukasjenka

luka eu

Befriad från EU-sanktioner

På måndagen hävde EU som väntat sina sanktioner mot Aljaksandr Lukasjenka och 169 andra högt uppsatta belarusiska människorättsbrottslingar. Enligt EU:s utrikeschef Federica Mogherini hade beslutet inget med geopolitik att göra utan var helt och hållet ett svar på den belarusiska regimens ”signifikanta framsteg” på människorättsområdet.

Var hon hittat dessa signifikanta framsteg är en gåta. FN:s specialrapportör för Belarus, Miklós Haraszti, konstaterade i ett uttalande nyligen att inga förbättringar gjorts vad gäller de mänskliga rättigheterna under perioden sedan de aktuella sanktionerna frystes i oktober 2015, situationen har snarare blivit sämre. Och på svenska UD har man uppenbarligen samma bild som Haraszti. Kabinettsekreterare Annika Söder meddelade några dagar före EU-beslutet att Sverige verkade för att sanktionerna skulle behållas ”eftersom det inte har skett några förbättringar när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati i Vitryssland det senaste halvåret”.

Det svenska agerandet måste betraktas som ett fall framåt. Inför oktoberbeslutet mörkade utrikesminister Margot Wallström den svenska linjen och ljög sedan i riksdagen om motiven till att sanktionerna frysts. Vi i Östgruppen kritiserade den svenska undfallenheten och inte minst oviljan att öppet stå upp för de mänskliga rättigheterna i diskussionerna på EU-nivå. Den här gången redovisade man åtminstone sin hållning offentligt och beklagade att den inte vunnit stöd hos de andra EU-staterna. Därmed agerade man onekligen mer rakryggat.

Hur Wallström kan se beslutet som en ”okej kompromiss” är förvisso märkligt. Ett föga betydelsefullt vapenembargo kvarstår och dessutom finns fyra personer alltjämt kvar på sanktionslistan, nämligen de som anses delaktiga i mordet på fyra framstående regimkritiker runt millennieskiftet. Men dessa personer har varit föremål för sanktioner ända sedan 2004, då de konkreta misstankarna mot dem lyftes fram i en rapport som initierats av Europarådet, och de har alltid setts som ett specialfall inom sanktionspolitiken, utan direkt koppling till det nu pågående förtrycket i Belarus.

”Bravo, EU!” kommenterade Lukasjenka själv beslutet. Och hans glädje är begriplig. EU har nu dragit ett streck över alla de övergrepp som begåtts på senare år, inte minst i efterspelet till det brutala presidentvalet i december 2010. Den tragiska ironin i sammanhanget är att många av dem som drabbades av repressionen då fortfarande inte har fått upprättelse. De politiska fångar som släppts av Lukasjenka har inte kompenserats för att de suttit frihetsberövade i strid med internationell rätt, många av dem är dessutom fortfarande belagda med restriktioner. Och den förre presidentkandidaten Ales Michalevitj fick så sent som idag besked om att den uppenbart politiskt motiverade rättsprocess där han misstänks för våldsamt upplopp i samband med valet 2010 alltjämt inte avslutats.

I sitt beslut bedyrar EU som så många gånger förr att man är fortsatt engagerad för demokrati och mänskliga rättigheter i Belarus: ”Vi uppmanar den belarusiska regimen att följa upp FN:s rekommendationer på människorättsområdet…”, ”Vi ser fram emot en ökad involvering av civilsamhället…”, ”Vi upprepar vårt krav på respekt för medborgerliga och politiska rättigheter…” och så vidare, och så vidare, och så vidare. Men när EU nu frånhänt sig det påtryckningsmedel som sanktionspolitiken utgjorde finns det förstås inget incitament för Lukasjenka att bry sig om ovan nämnda uppmaningar och krav.

Margot Wallström tänker sig att detta ska kompenseras på annat sätt: ”I övrigt ska vi engagera oss i ett utbyte med Vitryssland där vi kan trycka på för en rörelse i riktning mot respekt för demokrati och mänskliga rättigheter”, säger hon till TT.

Det återstår förstås att se hur detta ska gå till i praktiken. Men en förutsättning för att lyckas med denna ambition torde vara att Sveriges regering återigen börjar tala klarspråk med Lukasjenkaregimen om människorättsbrotten istället för att stillatigande iaktta det fortgående förtrycket.

Wallström avkrävs Belarusbesked i riksdagen

Holm Barenfeld Wallström

Christian Holm Barenfeld och Margot Wallström

Riksdagsledamoten Christian Holm Barenfeld (M) har lämnat in en interpellation till utrikesminister Margot Wallström med anledning av att EU nu i februari åter ska ta ställning till sin sanktionspolitik gentemot Belarus.

I slutet av oktober 2015 bidrog ju Sveriges regering till att frysa sanktionerna mot belarusiska regimföreträdare, inklusive president Aljaksandr Lukasjenka, trots att ingen demokratisering ägt rum och dessutom i direkt anslutning till ett presidentval som präglats av sedvanligt valfusk. Och ja, den högsta ansvariga för detta valfusk, valkommissionens ordförande Lidzija Jarmosjyna, var en av dem som belönades med stoppade sanktioner.

EU:s sanktionsbeslut i oktober gällde för fyra månader, och ska alltså nu omprövas i ljuset av denna periods händelseutveckling. Vi som följt utvecklingen kan konstatera att det fortfarande inte skett någon förbättring av människorättssituationen. Tvärtom har flera nya övergrepp mot de mänskliga rättigheterna begåtts, och det finns dessutom åter en politisk fånge i landet, Michail Zjamtjuzjny.

Förra gången mörkade Wallström den svenska linjen så gott hon kunde ända fram tills beslutet i EU var fattat. Sedan for hon med osanning när frågan väl diskuterades i riksdagen.

Nu gör Christian Holm Barenfeld ett nytt försök att få korrekta svar från utrikesministern genom att ställa följande frågor:

1) Vad är ministerns och regeringens ståndpunkt i frågan om sanktionerna mot Vitryssland?

2) Hur arbetar ministern och regeringen för att påverka, driva och leda denna fråga?

Svar på interpellationen ska lämnas senast den 25 februari.


Ales Bjaljatski berättar själv

Spela ”Tystade röster”!

Arkiv

wordpress stats plugin

%d bloggare gillar detta: