Posts Tagged 'Lukasjenka'

Uladzimir Njakljajeu gripen

En av ledarna för den planerade protestdemonstrationen i Minsk på Frihetsdagen den 25 mars, Uladzimir Njakljajeu, greps under natten av belarusisk polis när han satt på ett tåg på väg hem till Belarus från Warszawa.

Njakljajeu är en av Belarus främsta poeter. Han engagerade sig i politiken inför presidentvalet 2010, och ställde då upp som motkandidat till Aljaksandr Lukasjenka. På själva valdagen den 19 december misshandlades han dock svårt och greps av polis. Han dömdes sedermera på uppenbart politiska grunder till fängelse, formellt anklagad för ”planerande av våldsamt upplopp”. 2011 tilldelades han Svenska PEN:s Tucholsky-pris.

Uladzimir Njakljajeu och jag i en gemensam stödaktion 2013 för den då fängslade människorättsförsvararen Ales Bjaljatski.

Mot bakgrund av den belarusiska regimens eskalerade jakt på oliktänkande och försök att sabotera lördagens demonstration är det inte förvånande att Njakljajeu nu gripits. Men det känns naturligtvis ändå tungt att se ytterligare en belarusisk vän drabbas av Lukasjenkas repression. Och den redan stora osäkerheten kring hur lördagens demonstration kommer att avlöpa blir nu ännu större.

Ditt drag, Margot Wallström!

Sent omsider kom på onsdagsmorgonen en reaktion från utrikesminister Margot Wallström angående Lukasjenkaregimens återgång till brutal repression mot oliktänkande.

Wallström skickade då ut en tweet, där hon uttryckte sin oro över fängslandet av fredliga demonstranter och uppmanade regimen att omedelbart släppa demsamma.

Hon upprepade därmed i praktiken det som EU:s talesperson Maja Kocijancic sagt dagen innan.

Och det var förstås bra att Sveriges regering gjorde ett ställningstagande, även om man skulle önska att det varit betydligt mer kraftfullt än 140 pliktskyldigt nedknattrade tecken på Twitter.

Lukasjenka besvarade hur som helst i praktiken Wallströms tweet redan på onsdagskvällen, när han istället för att släppa de redan fängslade lät gripa ytterligare tiotals demonstranter, och det med ännu större brutalitet än tidigare. 39 personer dömdes sedan till fängelse under torsdagen.

Därmed blir det rimligen Margot Wallströms tur igen. Förhoppningsvis får vi se ett konkret drag som motsvarar de stolta inledningsorden i den regeringsskrivelse om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i svensk utrikespolitik som nyligen presenterades:

Sverige är och ska fortsätta vara en stark röst som står upp för och försvarar mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i hela utrikespolitiken.

Brutala gripanden av fredliga demonstranter

På onsdagen gick återigen stora folkskaror ut på gator och torg för att protestera mot Lukasjenkaregimen. Demonstrationer hölls i Minsk, Hrodna och Mahiljou.

Själva demonstrationerna avlöpte lugnt. Men efteråt slog regimen till med kraft mot särskilt utvalda personer och grupperingar, precis som man gjort flera gånger tidigare de senaste veckorna. I Minsk var det i första hand deltagare ur anarkiströrelsen som drabbades.

En stor grupp anarkister deltog i själva demonstrationståget, och fixade bland annat lite av karnevalsstämning med hjälp av en egen trumsektion.

Efter demonstrationen gick civilklädda poliser till attack mot just anarkisterna, men andra demonstranter lyckades skärma av dessa så att de kunde kliva på en linjebuss och lämna platsen.

Vid ett hållplatsstopp en stund senare var dock poliser åter på plats. De stormade in i bussen och grep under våldsamma former en stor grupp passagerare. Vid tillslaget inne i bussen användes enligt vissa rapporter också tårgas.

Flera av episoderna filmades. Här en film som visar hur demonstranter från anarkiströrelsen hjälps på bussen av andra demonstranter.

Här en film inifrån bussen, när de civilklädda poliserna en stund senare stormat in och börjat gripa demonstranter (klicka på bilden så länkas du till filmklippet):

Samma händelse, filmad utifrån:

Redan innan demonstrationen i Minsk inletts genomfördes för övrigt också brutala gripanden:

Som framgår av filmerna är det alltså inga uniformerade poliser som ingriper mot de fredliga demonstranterna, utan helt civilklädda muskulösa personer som ger intryck av att vara våldsamma och kriminella busar. Vilket de ju i och för sig också är, även om de samtidigt står på Lukasjenkaregimens lönelista…

Stefan Löfvens politikerkollega gripen i Minsk

Ihar Barysau och Stefan Löfven under en socialdemokratisk konferens i Berlin häromdagen. Barysau greps när han landat på flygplatsen i Minsk, på väg hem från konferensen.

Natten till onsdagen greps oppositionspolitikern Ihar Barysau på Minsks flygplats. Barysau, som är förste vice ordförande i det belarusiska socialdemokratiska partiet Hramada, hade just landat på flygplatsen efter att ha deltagit i en stor internationell politikerkonferens i Berlin, tillsammans med bland annat Sveriges statsminister Stefan Löfven.

Barysau hölls sedan kvar på flygplatsen i tre timmar. Han kroppsvisiterades och fick sin dator med tillhörande minneskort konfiskerad. Sedan släpptes han fri.

Sannolikt beror ingripandet på att Barysau är en av initiativtagarna till den regimkritiska demonstration som enligt planerna ska genomföras i staden Mahiljou idag.

Totalt har mer än hundra oppositionspolitiker, demokratiaktivister och journaliter gripits i Belarus under de senaste två veckorna. Tiotals har dömts till kortare fängelsestraff.

Vi i Östgruppen har uppmanat Sveriges regering att reagera på den aktuella händelseutvecklingen i Belarus. Hittills har det dock varit helt tyst från regeringens sida. Vågar man hoppas att det blir ändring på den saken nu?

Ny repressionsvåg på gång i Belarus?

De senaste veckornas många protestmöten mot den nyligen införda så kallade parasitskatten, som innebär att personer som inte är registrerade på den officiella arbetsmarknaden schablonbeskattas, har uppenbarligen varit mer omfattande än vad regimen hade räknat med. Nu tycks man från myndigheternas sida vara inställd på att kväsa protesterna innan de växer sig ännu starkare, och detta till och med genom att återgå till sin tidigare praxis att fängsla demonstranter.

Sedan Lukasjenkaregimen i augusti 2015 släppte de då kvarvarande politiska fångarna fria, och därmed drastiskt lyckades förbättra sin relation med EU, har de tidigare så vanliga gripandena av demonstranter lyst med sin frånvaro. Deltagare i protestdemonstrationer har även fortsättningsvis drabbats av repressalier, men då istället i form av (förvisso nog så kännbara) böter. Denna till synes mjukare taktik har varit framgångsrik, särskilt gentemot Sverige och andra EU-medlemmar, som i ljuset av det geopolitiska läget tycks tolerera en viss grad av förtryck i Belarus, så länge detta inte blir alltför brutalt.

Men nu har vi alltså kunnat notera ett trendbrott. För första gången på länge utdömdes kortare fängelsestraff till några av dem som demonstrerade mot parasitskatten i Brest den 5 mars. Och häromdagen dömdes en av centralgestalterna i en demonstration i skogsområdet Kurapaty utanför Minsk, också känt som massgrav för Stalinrepressionens offer, till tre dagars fängelse. Demonstrationen riktade sig mot det påbörjade byggandet av ett affärscentrum i utkanten av Kurapaty, och den sedermera dömde Siarhej Paltjeuski protesterade genom att bland annat kedja fast sig under en lastbil som användes vid bygget.

Parallellt med fängslandena av demonstranter dök plötsligt ett halvtimmeslångt ”specialreportage” upp på flera av statstelevisionens kanaler, utan att i förväg annonseras i tv-tablåerna. Reportaget bär rubriken ”Telefonsamtal till en vän” och anklagar några av den politiska oppositionens ledare, främst den tidigare presidentkandidaten och politiske fången Mikola Statkevitj, för att försöka utnyttja den existerande kritiken mot parasitdekretet för sina egna politiska syften. Som bevismaterial anförs i första hand avlyssnade samtal (därav rubriken) mellan Statkevitj och en belarusisk affärsman som lever i exil i Ukraina. Statkevitj har i en kommentar avfärdat anklagelserna som lögnaktiga, och mycket tyder på att de presenterade samtalen klippts och monterats på ett sätt som inte motsvarar verkligheten.

TV-reportaget använder händelseutvecklingen i Ukraina som avskräckande exempel och hävdar att Statkevitj tillsammans med bland annat anarkiströrelsen vill kasta in Belarus i motsvarande kaos och våldsamheter. Syftet är förstås att förmå de belarusier som är missnöjda med parasitdekretet att avstå från fortsatta protester.

Frågan är dock om detta kommer att lyckas. Att döma av de spontana reaktioner som förekommit på sociala medier har reportaget snarare gjort många människor ännu argare och därmed sporrat till ytterligare engagemang i frågan. Kanske känner också regimen detta, för under torsdagen gjorde man ett nytt taktiskt drag. President Lukasjenka meddelade plötsligt att parasitdekretet ska sättas på paus under ett år, eftersom det behöver ”korrigeras”. Han kompletterade dock denna eftergift med ett hot om att fängsla dem som fortsätter att organisera gatuprotester mot dekretet.

Regimen försöker således även här slå in en kil mellan ledande oppositionspolitiker och de breda folklager som gjort gemensam sak i de senaste veckornas demonstrationer. Från oppositionens håll har det gjorts klart att inget annat än ett totalt avskaffande av parasitdekretet är acceptabelt, och att de demonstrationer som planeras senare i mars kommer att genomföras. Det återstår att se hur Lukasjenka hanterar detta besked. Kanske fick vi en signal om detta tidigare idag, när demokratiaktivisten Zmitser Dasjkevitj greps. Regimen har tidigare försökt hindra planerade protester genom att helt enkelt fängsla ledargestalter inom oppositionen som en förebyggande åtgärd, så att de alltså inte har möjlighet att delta i de kommande demonstrationerna.

Det står hursomhelst klart att spännande dagar väntar i Belarus.

Ann Linde duckar för frågor om Lukasjenkabelöning

linde-luka-2Nu har EU-minister Ann Linde besvarat de båda skriftliga frågor som Christian Holm Barenfeld (M) och Tina Acketoft (L) lämnat in angående EU-kommissionens förslag att avskaffa importkvoter för textilprodukter från Belarus. I sitt svar ignorerar hon dock helt det som legat till grund för kritiken, nämligen att förslaget (som på tisdagen bifölls enhälligt av EU:s ministerråd) motiveras med påstådda förbättringar på människorättsområdet i Belarus, och att avskaffandet av importkvoterna i praktiken alltså presenteras som en belöning till den belarusiska diktaturregimen för detta. En synnerligen oförtjänt belöning, med tanke på att människorättssituationen inte alls har förbättrats under de senaste åren.

Linde skriver: ”Vi sänder signalen att det finns en möjlighet till närmare relationer med EU, men är samtidigt tydliga med att det är en process som sker stegvis och där takten beror på vad som sker i Belarus.” Men det där stämmer ju inte. I själva verket sänder man en tydlig signal om att EU kommer att fortsätta gå den belarusiska regimen till mötes, oavsett vad som sker i Belarus.

Nu kan Lukasjenka håva hem en ny propagandaseger och konstatera att EU gett honom beröm för hans agerande på människorättsområdet. Och vi tvingas tyvärr konstatera att Sveriges regering stämt in i detta beröm. Annars borde Linde naturligtvis ha motsatt sig de skäl som anfördes i EU-förslaget, och klargjort detta offentligt i samband med att beslutet fattades.

Frågan är varför EU-tjänstemän och Sveriges regering i den offentliga diskussionen inte kan tala uppriktigt om sina ställningstaganden inom Belaruspolitiken. Om man exempelvis vill prioritera geopolitik framför hänsyn till mänskliga rättigheter (för det är ju det som detta egentligen handlar om, precis som beslutet att avskaffa sanktionerna mot Lukasjenkaregimen för ett år sedan) så bör detta meddelas öppet. På så sätt skulle vi också kunna få en vettig diskussion om sakfrågorna. Istället krystar man fram smått obegripliga och vaga formuleringar som vikten av ”kritiskt engagemang” (vilket kan betyda precis vad som helst) och ett välkomnande av ”positiva initiativ […] såsom återupptagandet av människorättsdialogen mellan EU och Belarus” (vilket signalerar framsteg men i praktiken inte innebär ett smack i termer av ökad respekt för de mänskliga rättigheterna).

Säg istället vad ni står för, och stå för det ni säger! Svårare än så borde det inte behöva vara.

Växande kritik i Sverige mot EU-belöning till Lukasjenka

luka euNu växer kritiken mot EU-kommissionens förslag att avskaffa unionens importkvoter för textilprodukter från Belarus, i syfte att förbättra relationerna med landets diktaturregim. Som motiv till förslaget anges ”positiva initiativ” på människorättsområdet, en verklighetsbeskrivning som inte alls finner stöd i belarusiska människorättsorganisationers rapportering.

Det var i början av veckan som vi i Östgruppen kunde avslöja att det aktuella förslaget trots detta godkänts av EU-parlamentet och att EU:s ministerråd inom kort förväntas fatta beslut i frågan. Häpnadsväckande i sammanhanget var att UD:s enhet för Östeuropa och Centralasien (UD-EC) på en direkt fråga från mig meddelade att man inte kände till ärendet. Med hjälp av regeringskansliets registrator lyckades jag istället spåra detta till finansdepartementet, som knappast kan anses besitta erforderlig kompetens om människorättssituationen i Belarus för att ha en åsikt i ämnet.

En av dem som reagerade på nyheten var riksdagsledamoten Christian Holm Barenfeld (M), som i en skriftlig fråga till utrikesminister Margot Wallström efterfrågat besked om regeringens ståndpunkt i sakfrågan.

Och igår, torsdag, lämnades ytterligare en skriftlig fråga in, den här gången av Tina Acketoft (L), som frågar EU-minister Ann Linde hur denna kommer att verka för att stoppa förslaget från EU-kommissionen.

Det är mycket bra att Holm Barenfeld och Acketoft agerar aktivt så att den här frågan kommer upp till diskussion, och så att vi därmed kan få reda på var regeringen står. Förhoppningsvis meddelar man nu från regeringskansliet att man självklart kommer att stå upp för de mänskliga rättigheterna och verka för att ministerrådet avvisar EU-kommissionens förslag.

Regeringskansliets hantering av EU-förslaget väcker emellertid också frågor. Efter vårt avslöjande (och efter att Holm Barenfeld lämnat in sin fråga till Margot Wallström) fick jag ett nytt brev från UD-EC där man ville göra en rättelse av tidigare uppgifter till mig och nu meddelade att enheten ”självklart varit med i en gemensam beredning av ärendet”. Jag fick dock fortfarande inget svar om hur regeringen ställde sig till förslaget, men förhoppningsvis kommer svaren på de ovan nämnda riksdagsfrågorna att bringa klarhet i den saken.


Ales Bjaljatski berättar själv

Spela ”Tystade röster”!

Arkiv

wordpress stats plugin

%d bloggare gillar detta: