Posts Tagged 'Lukasjenko'

Nya övergrepp – fortsatt tystnad från Sverige och EU?

dziadok 1

Mikalaj Dziadok

Den belarusiske (vitryske) politiske fången Mikalaj Dziadok fick på torsdagen sitt fängelsestraff förlängt med ett år, formellt på grund av bristande disciplin. Huvudsakligen handlade det om att han vid några tillfällen haft gympakläder på sig i stället för fängelsedräkt, förseelser som han dessutom redan straffats för i form av besöksförbud, inlåsning i straffcell och dylikt.

Domslutet mot ungdomsaktivisten Mikalaj Dziadok utfärdades bara några dagar innan han skulle ha släppts fri efter fyra och ett halvt år i fängelse. Han greps i september 2010, anklagad för huliganism och skadegörelse. Själv nekade han till alla anklagelser. Rättsprocessen mot honom uppvisade stora brister och han har utnämnts till samvetsfånge av Amnesty International.

Under sin tid i fängelset har Dziadok kontinuerligt pressats av fängelseledningen som försökt förmå honom att skriva under en nådeansökan till president Lukasjenka, där han därmed också skulle ha erkänt sig skyldig till brottsanklagelserna. Dziadok har dock vägrat be om nåd, och därför gång på gång straffats för påstådda disciplinbrott.

Både den ursprungliga rättsprocessen mot Dziadok och den nu aktuella strafförlängningen är uppenbart politiskt motiverade. Det är därför viktigt att omvärlden reagerar och agerar. Tyvärr har vi sett alltför lite av den varan på senare tid. EU (och Sveriges regering?) tycks ha förblindats av det måttligt imponerande faktum att Lukasjenka åtminstone inte aktivt stöttat Putins folkrättsbrott i Ukraina och vill därför inte kännas vid att övergreppen i Belarus fortsätter.

Tidigare följde EU:s Belaruspolitik parollen ”Less for less, more for more”, vilket uttolkades som att relationen med Lukasjenka skulle bestämmas av i vilken utsträckning han respekterade de mänskliga rättigheterna. Men nu tycks man i vissa tunga EU-kretsar ha formulerat om sin vägledande princip till ”Couldn’t care less”. Därmed ger man också Lukasjenka fria händer att fortsätta förtrycka det belarusiska folket.

Domen mot Dziadok är inte det enda exemplet på hur Lukasjenkas repression fortgått (och faktiskt ökat) under det senaste året. Deportationen av människorättsförsvararen Lena Tonkatjova verkställdes härom veckan. Antalet politiska fångar utökades i december när aktivisten Jury Rubtsou skickades till en anstalt i närheten av Brest. Massmedielagarna har skärpts med inskränkt yttrandefrihet som följd, senast igår trädde nya repressiva regler i kraft.

För ett par veckor sedan läste Sveriges utrikesminister Margot Wallström i riksdagen upp en utrikesdeklaration där det står att värnandet av de mänskliga rättigheterna ska vara en hörnsten i svensk utrikespolitik. Om hon verkligen menar allvar med det bör hon också reagera kraftfullt när de mänskliga rättigheterna kränks, annars mister dessa vackra ord sin mening helt och hållet.

Amnesty rapporterar om oförminskat förtryck i Belarus

air2014-15

Amnestys årsrapport

Det är förvisso ingen överraskande information om Belarus (Vitryssland) som presenteras i Amnestys färska årsrapport. Likväl är det viktigt att uppmärksamma det faktum att regimens repression mot oliktänkande förblivit intakt under det senaste året, och i något avseende till och med skärpts ytterligare. Särskilt mot bakgrund av att EU på senare tid tenderat att blunda för Lukasjenkas förtryck.

Det inledande stycket i avsnittet om Belarus sammanfattar situationen på ett bra sätt:

Belarus remained the only country in Europe to carry out executions. Opposition politicians and human rights activists were detained for legitimate activities. The right to freedom of expression was severely restricted and journalists faced harassment. Severe restrictions on freedom of assembly remained in place. NGOs continued to be arbitrarily denied registration.

I rapporten tas bland annat fängslandet av demokratiaktivister i samband med vårens ishockey-VM upp. Den politiske fången Jury Rubtsou uppmärksammas, liksom deportationen av människorättsförsvararen Lena Tonkatjova.

Läs hela avsnittet om Belarus här.

Människorättsförsvarare kastas ut ur Belarus – vad gör Sveriges regering?

tankatjova2

Lena Tonkatjova

På torsdagen avslogs den belarusiska (vitryska) människorättsförsvararen Lena Tonkatjovas deportationsbeslut i sista instans, vilket innebär att hon måste lämna landet senast den 21 februari.

Jag har tidigare här på bloggen skrivit om Tonkatjovas fall, och om Östgruppens uppmaning till den svenska regeringen att reagera på detta uppenbara övergrepp från den belarusiska regimens sida. Det råder ingen tvekan om att deportationsbeslutet är politiskt motiverat och ingår i regimens strategi att göra sig av med kritiska röster inför höstens presidentval.

Tonkatjova har nu för avsikt att tillfälligt bosätta sig i den litauiska huvudstaden Vilnius, för att därifrån fortsätta sitt människorättsarbete, under de tre år som hon är förhindrad att återvända till Belarus.

Hon kommer också att verka för att de ansvariga för repressionen mot henne sätts upp på EU:s sanktionslista över belarusiska statstjänstemän som gjort sig skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna. Samma krav har vi i Östgruppen tidigare riktat till EU. Nu har Sveriges utrikesminister Margot Wallström en utmärkt chans att omsätta sitt vackra tal om mänskliga rättigheter i praktisk handling och driva på för en utvidgning av sanktionslistan, och därmed kompensera för den passivitet som hittills präglat Sveriges och EU:s agerande i frågan.

 

Fotnot: Lena Tonkatjova är rysk medborgare men flyttade till Belarus som barn och har bott där i trettio år. När hon nyligen ansökte om förnyat uppehållstillstånd inleddes istället en myndighetsprocess som resulterade i ett beslut om att inte låta henne bo kvar i Belarus. Hon får inte heller resa in i landet under de kommande tre åren. Formellt hänvisar myndigheterna till att hon gjort sig skyldig till fortkörning, något som aldrig tidigare tjänat som grund för att neka utländska medborgare förnyat uppehållstillstånd.

Lukasjenka och Porosjenko dissar Putin i uppsnappat samtal?

luka porosjenko

Lukasjenka och Porosjenko diskuterar Putins oärlighet?

Jag kan inte urskilja exakt vad som sägs i det korta klipp som fångade ett kort samtal mellan Aljaksandr Lukasjenka och Petro Porosjenko, i samband med att toppmötet i Minsk avslutades. Men enligt dem som tror sig kunna göra det utspelade sig nedanstående replikskifte mellan de båda presidenterna (och där föremålet för samtalet tros vara Vladimir Putin). Och ingen alternativ version har i alla fall presenterats så vitt jag kan se.

Porosjenko: ”Det är tungt… Han har satt igång ett oärligt och smutsigt spel…”

Lukasjenka: ”Jag vet, jag vet. Och alla har förstått det.”

 

Och vinnaren är… Lukasjenka!

lukasjenka

Nöjd vinnare efter toppmötet i Minsk

Medan man världen över nu diskuterar och tolkar utfallet av den överenskommelse som gjordes vid Ukrainaförhandlingarna i Minsk, så är analytiker i Belarus (Vitryssland) hur som helst rörande överens om att president Lukasjenka definitivt gått segrande ur mötet.

Genom att agera värd för det storpolitiska skeendet har han fått möjlighet att framstå som en viktig aktör på den internationella arenan. Och ledarna för Tyskland och Frankrike, som i normalfallet inte bör ha någon kontakt med Lukasjenka överhuvudtaget på grund av EU:s rådande sanktionspolitik gentemot Belarus – Lukasjenka är ju själv föremål för sanktioner och tillåts därför inte resa in i EU – kom nu till Minsk och skakade leende hand med diktatorn framför ett enormt pressuppbåd. Lukasjenka såg dessutom till att krydda scenen lite extra genom att räcka fram en blombukett till Angela Merkel!

merkel luka

Merkel får tulpaner av Lukasjenka

Bara en formsak, kan man kanske tro. Men även dessa formsaker är oerhört viktiga för Lukasjenka som har ett behov av att inför hemmaopinionen visa upp tecken på internationell legitimitet, något som sedan länge varit en uppenbar bristvara för honom. Toppmötet blev på så vis en PR-mässig fullträff för Lukasjenka.

Och vad värre är, EU:s agerande på senare tid ger intrycket av att man faktiskt ser på Lukasjenka med blidare ögon än förut. Inte nödvändigtvis för att man hyser illusioner om att han är på väg att förvandlas till någon demokrat. Nej, det handlar snarare om att den värdebaserade utrikespolitik som unionen tidigare fört – och som omöjliggjort ett accepterande av den belarusiska regimen – nu sakta men säkert håller på att ersättas av en hållning där geopolitiska intressen är helt dominerande, och där EU fåfängt nog ser en poäng i att försöka vinna över Lukasjenka på sin sida i dragkampen med Vladimir Putin i Ryssland.

Utrikesminister Uladzimir Makej bekräftade för övrigt i en intervju häromdagen att relationen mellan Belarus och EU är på väg att radikalt förändras i positiv riktning. Han meddelade också i detta sammanhang att han de närmaste veckorna kommer att ta emot besök av flera högt uppsatta politiker från olika EU-länder.

Det bidde inte ens en tumme

utrikesdebatt-0840

Inte ett ord om Belarus i årets utrikesdeklaration

När utrikesminister Margot Wallström idag presenterade regeringens utrikesdeklaration i Sveriges riksdag fullföljdes den process som pågått sedan några år tillbaka vad gäller Sveriges Belaruspolitik. Från att 2011 ha tydligt uppmärksammat de omfattande människorättsbrotten i Belarus (Vitryssland) har man nu nått en punkt där landet inte nämns överhuvudtaget. Och det trots att situationen inte på något sätt har förbättrats, snarare tvärtom.

Allt får naturligtvis inte plats i en utrikesdeklaration. Och alla länder kan inte nämnas. Men tendensen är likväl tydlig.

Så här har Belarus hanterats i de fem senaste utrikesdeklarationerna.

2015

- – -

2014

Vi beklagar avsaknaden av en demokratiseringsprocess i Vitryssland, liksom bakslagen i Azerbajdzjan.

2013

Moldavien gör framsteg, medan Ukraina står still och Vitryssland väljer att isolera sig.

2012

I Georgien och Moldavien sker framsteg. I Vitryssland, däremot, fortsätter de grova kränkningarna av mänskliga rättigheter. Sverige är drivande för kraftfulla europeiska åtgärder mot regimen, samtidigt som vi stärker stödet till landets demokratiska krafter.

2011

Men den demokratiska utvecklingen i regionen går inte alltid så snabbt eller ens i den riktning vi strävar efter. Ett flagrant exempel på detta är Vitryssland, där de brutala övergreppen i samband med presidentvalet var ett allvarligt bakslag i arbetet för frihet, demokrati och mänskliga rättigheter i Europa. Sverige har varit drivande för kraftfulla europeiska åtgärder mot regimen, samtidigt som vi stärker stödet till landets demokratiska krafter.

Med vem bör vi ha normala relationer?

eu luka

Normal relation önskvärd?

Belarus (Vitrysslands) utrikesminister Uladzimir Makej har varit i Tyskland och bland annat träffat en rad höga EU-företrädare. Bland de budskap som han förmedlade var att EU:s och Belarus relation borde ”normaliseras” och bli mer ”konstruktiv”.

Samma ambition om en normaliserad relation brukar också president Lukasjenka regelbundet uttrycka när EU kommer på tal. Vad han hoppas på är därvid inte att EU ska börja tycka om honom, men åtminstone – och det är gott nog för Lukasjenka – acceptera honom.

Den belarusiska regimens konkreta mål är att uppnå en situation där de båda sidorna kan ”agree to disagree” kring det område som gäller demokrati och mänskliga rättigheter, för att sedan utveckla konkreta samarbeten inom andra sfärer där detta kan vara av ömsesidigt intresse. Sedan några år tillbaka hindras detta av att EU villkorar samarbeten på exempelvis det ekonomiska området med demokratiska reformer och visad respekt för de mänskliga rättigheterna i landet.

Men många tecken tyder nu tyvärr på att EU är på väg åt det håll som Lukasjenka önskar. Trots att inga förbättringar gjorts på människorättsområdet talar även höga företrädare för EU och dess medlemsstater i positiva ordalag om den belarusiska regimen. Förklaringen är Lukasjenkas agerande i Ukrainakrisen, där han lyckats framställa sig som en fredssträvande neutral part och för detta belönats med förbättrad internationell image.

Men vad är det egentligen Lukasjenka har gjort, som berättigar honom till beröm och uppskattning från EU? Egentligen ingenting, och därför bör han inte heller få något i utbyte.

Visst, Belarus har undvikit att formellt erkänna Rysslands annektering av Krim (fast man röstade emot en resolution till stöd för Ukrainas territoriella integritet när frågan var uppe i FN). Och Lukasjenka har – av skärt egenintresse, något som alla insatta rimligen förstår – i någon mån tillfälligt distanserat sig från Putin, vilket säkert irriterar denne högeligen men ändå inte utgör något direkt hot mot Kremls ambitioner i Ukraina.

Lukasjenkas enda insats i sammanhanget är alltså att han inte aktivt ställt sig bakom ett uppenbart folkrättsbrott. Och det håller han nu på att få betalt för…

Strävan efter normala eller rentav goda relationer med andra är förmodligen ett ganska universellt mänskligt karaktärsdrag. Men diplomaterna inom EU och dess medlemsstater har ett professionellt ansvar att inte ge efter för Lukasjenkas önskan om acceptans, åtminstone om de vill verka i enlighet med den officiella EU-politik som går ut på att värna de mänskliga rättigheterna.

makej steinmeier

Utrikesminister Makej i samspråk med Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier

För det finns ju en anledning till att relationerna till Lukasjenka ser ut som de gör. Han är en illegitim ledare som låter fängsla och tortera sina kritiker. Och det normala i sammanhanget är därför att ta avstånd från honom och hans regim. Annars sviker man det folk som lider under hans förtryck, det vill säga de människor som man i stället borde vilja ha en god relation med.

Utrikesminister Uladzimir Makej må ha förmågan att framstå som resonabel och sympatisk på den internationella arenan, men han är likväl en av de huvudansvariga för den brutala attack som Lukasjenka-regimen genomförde mot den belarusiska demokratirörelsen i samband med presidentvalet 2010.

”Agree to disagree”-formeln är relevant i en demokratisk kontext där två eller flera legitima åsikter står mot varandra. Men inte som ursäkt för brott mot de mänskliga rättigheterna.

”There can be no business-as-usual between the European Union and Belarus’ president, Aleksandr Lukashenko” skrev förre utrikesministern Carl Bildt och tre av hans EU-kollegor i en debattartikel i New York Times efter valet 2010. Men det var då, det…


Ales Bjaljatski berättar själv

Spela ”Tystade röster”!

Arkiv

wordpress stats plugin

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 25 andra följare

%d bloggare gillar detta: