Posts Tagged 'Lukasjenko'

Belarusisk propaganda in action

delo printsipa 2

En oberoende journalist observerar den belarusiska statstelevisionens propagandametoder på plats i studion.

En journalist på den oberoende tidningen Nasja Niva, Ulad Sjvjadovitj, anmälde sitt intresse för att vara med i publiken under inspelningen av programmet ”Delo printsipa”. Ja, just det, den pratshow som EU:s chef i Belarus, Maira Mora, regelbundet medverkar och gör bort sig i.

Den resulterande artikeln ger en spännande inblick i hur propaganda-tv skapas i Belarus. Särskilt intressant är beskrivningen av publikens interaktion under pratshowen.

Studiomedarbetare lyfte skyltar med instruktionen ”Applådera!” när en paneldeltagare sagt något som låg väl i linje med regimens officiella hållning. Alla åskådare försågs också med var sin mentometer, som man förväntades använda för att uttrycka sin sympati till eller aversion mot det som sades på scenen. Sjvjadovitj förbryllades dock över att han och de andra åskådarna inte fick veta i förväg hur dessa fungerade eller skulle användas. Ännu mer förbryllad blev han när mentometerreaktionerna kontinuerligt återgavs på en stor bildskärm under debattens gång. Regimvänliga kommentarer fick höga betyg, medan obekväma synpunkter och ämnen dissades, trots att varken han eller de andra i publiken tryckte på några knappar. Flera av hans bänkgrannar hade till och med lagt sina mentometrar åt sidan, vilket fick honom att genomföra ett eget litet experiment. Han plockade på sig flera mentometrar och testade att trycka intensivt på dem samtidigt, något som dock inte alls gav utslag på den stora bildskärmen!

Efter att diskussionerna avslutats och de medverkande lämnat studion ombads publiken stanna kvar en stund för några extra tagningar framför kameran. Först organiserades ett antal applåder, påhejade av en regissör som försökte frammana maximal entusiasm hos publiken. Sedan uppmanades alla också att under en stund trycka på sina mentometrar, alltmedan de filmades av tv-fotograferna. Därefter återstod alltså bara för ansvariga tekniker att klippa in publikens reaktioner och aktiva medverkan på lämplig plats i programmet.

Så går det alltså till när Lukasjenka-tv arrangerar diskussioner om samhällsfrågor. Hur var det nu med riktlinjerna inom EBU, där den belarusiska statstelevisionen alltjämt tillåts vara medlem? Opartiskhet är ett av ledorden, om jag inte missminner mig…

Tre myter som formar EU:s Belaruspolitik

freedom house logga

Freedom House är en internationell oberoende organisation som bedriver forskning och opinionsbildning om demokrati, politisk frihet och mänskliga rättigheter.

I en artikel som publicerades strax före Östliga partnerskapets toppmöte i Riga 21-22 maj skingrar Vytis Jurkonis från Freedom Houses Vilniuskontor effektivt tre myter, som tyvärr tycks bidra till att EU håller på att upprepa sitt tidigare misstag att genom ökat engagemang med Lukasjenkas diktaturregim försöka främja en positiv utveckling i regionen.

Jurkonis resonemang ser sammanfattningsvis ut som följer:

För det första har EU:s sanktionspolitik inte alls isolerat Belarus från Europa och drivit landet in i Rysslands famn, så som många sanktionskritiker energiskt påstår. De nuvarande sanktionerna är i första hand att betrakta som ett (viktigt) moraliskt ställningstagande gentemot personer som bär ansvar för omfattande människorättsbrott, inte en åtgärd som i sig själv är tänkt att förändra situationen i landet.

För det andra är det också en myt att Belarus kämpar för att frigöra sig från rysk påverkan. Den påstådda neutraliteten i Ukrainafrågan är falsk, något som jag påpekat tidigare här på bloggen.

För det tredje är det fel att se det människorättsfokus som EU tidigare haft i sin relation med den belarusiska regimen som en misslyckad strategi. Att situationen inte förbättrats i landet beror inte på att man krävt respekt för mänskliga rättigheter utan snarare på att detta inte gjorts tillräckligt konsekvent och principfast. När man nu från EU:s sida istället verkar vilja övergå till en mjukare linje – med konkreta samarbeten inriktade på ekonomisk och social utveckling – riskerar man att befästa regimens ställning och därmed försvåra en demokratisk utveckling, samtidigt som man sviker den belarusiska demokratirörelsen och sina egna grundläggande värderingar.

Hela Vytis Jurkonis text (på engelska) kan läsas på Freedom Houses hemsida. Rekommenderas!

EU blandar äpplen och päron

tusk päron äpple

Svårt att se skillnad, Donald?

Inför förra veckans toppmöte inom ramen för det Östliga partnerskapet fick vi återigen höra märkliga uttalanden från höga EU-företrädare angående relationen mellan EU och Belarus. Europeiska rådets ordförande Donald Tusk sade bland annat i en intervju att nämnda relation inträtt i ett nytt läge. Han utlovade också optimistiskt ”flera okonventionella svarsåtgärder” från EU om ”de positiva signalerna från Minsk” fortsätter komma.

Den spontana reaktionen från den belarusiska demokratirörelsen präglades av lika delar förundran och desillusion. Och människorättsförsvararen Ales Bjaljatski konstaterade att det i själva verket inte går att tala om någon som helst positiv signal under det senaste året. I stället har situationen på människorättsområdet ytterligare försämrats, och det från ett minst sagt dåligt utgångsläge.

Nu syftade väl kanske inte Tusk på den inhemska situationen i Belarus, utan snarare på Lukasjenkas agerande i Ukrainakonflikten. Genom att låtsas vara neutral där har ju den belarusiske presidenten vunnit sympati inom höga EU-kretsar. Varför det skulle vara så sympatiskt att ställa sig neutral inför det uppenbara folkrättsbrott som Ryssland begått kan man i och för sig med fog ifrågasätta. Och eftersom det dessutom bara är ett spel för gallerierna från Lukasjenkas sida så borde pluspoängen i EU:s ögon utebli, kan man tycka.

Men även bortsett från detta faktum, så finns det naturligtvis ingen anledning att gå Lukasjenka till mötes i exempelvis sanktionsfrågan på grundval av hur han agerar i Ukrainakonflikten. EU:s sanktionspolitik är ett svar på regimens inhemska människorättsbrott och så länge dessa fortgår finns det ingen anledning för EU att ompröva sanktionerna, inte heller att öppna för samarbetsmöjligheter på nya politikområden. När sanktionerna återinfördes – efter regimens brutala tillslag mot demokratirörelsen i samband med förra presidentvalet i december 2010 – hette det att respekt för de mänskliga rättigheterna var ett villkor för en normal relation mellan EU och Belarus. Den principen bör fortsätta gälla om EU ska kunna behålla det minsta uns av trovärdighet i sina stolta paroller om demokrati och mänskliga rättigheter. Hur man (fel)tolkar Lukasjenkas agerande på den internationella arenan har inte med den saken att göra.

Vad ska vi ha ambassaden till?

makei_oberg_26.01.2015

Sveriges nyutnämnde ambassadör i samspråk med Belarus utrikesminister Uladzimir Makej.

Sedan ett par veckor tillbaka har Sverige åter en ambassadör på plats i Belarus. Det är Martin Åberg, som under en tid fungerat som chargé d’affaires i Minsk, som nu fått sin status höjd.

Utnämningen av Åberg är en följd av att den officiella relationen mellan Sverige och Belarus har förbättrats på senare tid, något som enligt svenska UD åstadkommits efter ”ömsesidiga ansträngningar”. Vad de svenska ansträngningarna i sammanhanget bestått i är uppenbart: Sedan förre ambassadören Stefan Eriksson slängdes ut ur landet på grund av sitt demokratiengagemang har Sveriges röst för mänskliga rättigheter i Belarus i praktiken tystnat helt.

Den svenska försiktigheten märks på många områden: kritik mot de fortgående människorättsbrotten uttrycks inte längre offentligt, i den senaste utrikesdeklarationen nämndes inte Belarus överhuvudtaget och vid den nyligen genomförda granskningen av Belarus människorättssituation inom ramen för FN:s Universal Periodic Review avstod Sveriges representant från att lyfta känsliga frågor rörande exempelvis landets politiska fångar.

Sverige tycks alltså ha fått tillbaka sin ambassadör på villkor att man inte kritiserar Lukasjenkaregimen offentligt. Var det ett rimligt pris att betala? Uppenbarligen tycker svenska UD det. Personligen är jag av en annan åsikt. Och när jag läser en intervju med den nyutnämnde ambassadören – publicerad av den oberoende nyhetsbyrån Belapan – så stärks jag i min uppfattning. Ett utdrag:

Martin Åberg säger att han hoppas på ”goda arbetsrelationer” med sin belarusiska motpart. ”Vi för en god dialog. I vissa avseenden sammanfaller våra åsikter, i andra har vi kanske olika syn på situationen”, sade diplomaten.

Därmed anpassar sig ambassadör Åberg helt och hållet till det slags umgänge som Lukasjenka-regimen eftersträvar. De omfattande och grova människorättsbrott som borde ge upphov till skarp och offentlig kritik reduceras till en fråga om skilda åsikter, medan det demokratiengagemang som tidigare utmärkte Sveriges representation i Belarus fortsatt lyser med sin frånvaro. Istället verkar Åberg mest intresserad av att utveckla handelsrelationen länderna emellan.

Är det alltså en sådan funktion som den svenska ambassaden är tänkt att fylla även framöver? I så fall lär dess renommé fortsätta att försämras i den belarusiska demokratirörelsens ögon. Och då kan det vara värt att notera att nivån på detta renommé inte heller i dagsläget är så särdeles hög.

Belarus deklarerar öppet att man trotsar FN

fn belarus

Belarus förbehåller sig rätten att välja bort det som man inte gillar med FN

För några dagar sedan var det Belarus tur att stå till svars för hur de mänskliga rättigheterna i landet respekteras, inom ramen för FN-mekanismen Universal Periodic Review (UPR). I samband med granskningssessionen – som ägde rum i Geneve – uppmanades den belarusiska regimen bland annat att underlätta arbetet för FN:s specialrapportörer, genom att ge dem möjlighet att besöka Belarus.

Hittills har Lukasjenkaregimen vägrat släppa in flera av specialrapportörerna: dels de som är tematiskt inriktade på skydd av människorättsförsvarare respektive föreningsfrihet, dels Miklos Haraszti, vars mandat uteslutande handlar om att bevaka människorättssituationen i just Belarus.

Trots att Belarus enligt FN:s regelverk är skyldigt att samarbeta med de aktuella specialrapportörerna, väljer man istället att så långt det är möjligt förhindra dessas arbete. Och man deklarerade till och med detta helt öppet under mötet i Geneve. Den belarusiska delegationens representanter meddelade att regimen ”inte accepterar” Miklos Harasztis mandat, och aldrig kommer att göra det. Dessutom anser man sig ha rätt att stoppa rapportörer ”som inte för en konstruktiv dialog med regimen”.

stefanovitj

Valjantsin Stefanovitj

Människorättsorganisationen Vjasnas vice ordförande Valjantsin Stefanovitj, som närvarade vid FN-sessionen, kommenterar den belarusiska delegationens uttalanden så här:

Det är första gången som vi bevittnar hur regimen offentligt erkänner sin selektiva attityd till samarbetet med FN. Jag har aldrig hört något annat land deklarera något liknande offentligt. Som människorättsförsvarare finner jag det oacceptabelt. Belarus – som är medlem i FN och har ratificerat de flesta människorättskonventionerna och dessas fakultativa tilläggsprotokoll och därmed åtagit sig att följa dem – meddelar nu inför hela världen att man i praktiken avböjer ett fullvärdigt samarbete med FN:s kontrollmekanismer.

Det är lätt att instämma i Stefanovitjs upprördhet. Och det är viktigt att Lukasjenkaregimens öppna trots mot FN också får konsekvenser, åtminstone i form av tydlig, skarp och offentlig kritik från Sverige och andra demokratiskt sinnade länder.

EU:s dubbelmoral i tydlig dager

majra-mora

Maira Mora

Efter att EU:s chef i Belarus – Maira Mora – härom dagen än en gång utmärkt sig genom att agera i strid med EU:s grundläggande värderingar och officiella politik, gick vi i Östgruppen ut med ett krav på att Mora skulle entledigas från sitt uppdrag. Vi uppmanade därvid Sveriges regering att lyfta frågan internt inom EU.

Vårt krav uppmärksammades stort i oberoende belarusiska massmedier, och responsen från landets demokratirörelse var överväldigande. Nyheten spreds också flitigt via sociala medier, ackompanjerad av positiva tillrop.

montage 7 maj 2015

Stort intresse i belarusiska massmedier

Uppenbarligen satte vi fingret på ett fenomen som verkligen upprör de krafter som kämpar för demokrati i Belarus, nämligen den allt tydligare dubbelmoral som EU:s företrädare i landet ger uttryck för.

Eftersom Maira Mora är EU:s ansikte utåt i Belarus innebär hennes agerande att hela EU:s renommé lider stor skada. EU:s skarpa reaktion mot Lukasjenka efter presidentvalet 2010, när regimen slog till brutalt mot landets oliktänkande och i praktiken fängslade hela det oppositionella ledarskapet, välkomnades varmt av demokratirörelsen. Men lika stor är förstås dess besvikelse när EU:s Belaruspolitik nu utvecklas i en helt annan riktning, och där Lukasjenka sakta men säkert håller på att bjudas in i den diplomatiska värmen.

På onsdagskvällen kommenterade så en representant från EU-delegationen i Minsk vår kritik mot Maira Mora så här:

EU och dess representation i Belarus har vid många tillfällen uppmärksammat de hinder (inklusive frågan om politiska fångar) som finns på vägen mot en förbättrad relation mellan EU och Belarus, och det kommer vi att fortsätta göra, så länge dessa hinder existerar.

Och visst har EU gjort det. Problemet är bara att unionens företrädare inte är konsekventa och entydiga i sina uttalanden och göromål.

När de talar med människorättsförsvarare och demokratiska oppositionspolitiker ger de dessa en klapp på axeln och säger att de stödjer deras arbete för demokrati och mänskliga rättigheter.

När de talar med oberoende massmedier förmedlar de i byråkratiskt inlindade formuleringar att EU:s engagemang för demokrati står fast och att politiken därvidlag inte har förändrats.

När de talar med regimen bakom stängda dörrar lyfter de förmodligen frågan på ett inte alltför konfrontativt sätt, så att de sedan kan bocka av den på sin obligatoriska att göra-lista.

När de talar med statliga massmedier – med eller utan regimföreträdare närvarande – så säger de, precis som Maira Mora härom dagen i en pratshow i stats-tv, just det som regimen vill höra.

Inkonsekvensen i hur de kommunicerar är illa nog. Men ännu värre är den förändring som är på gång i den praktiskt genomförda politiken, där den bristande respekten för mänskliga rättigheter faktiskt inte längre blir något effektivt hinder för samarbete på andra områden. Tidigare har ett utvidgat samarbete villkorats just med att regimen åtgärdar människorättsproblemen. Nu vill EU istället öppna parallella vägar för samarbete, och då kan Lukasjenka utan konsekvenser strunta helt i kritiken mot kränkningarna av de mänskliga rättigheterna.

Förhoppningsvis leder vår kritik till att man på svenska UD och i Bryssel ser problematiken i att EU:s företrädare på plats i Minsk inte omsätter unionens officiella demokratiengagemang i praktisk handling. Eller är det månne så illa att Maira Mora faktiskt agerar så som Sveriges regering och EU:s beslutsfattare önskar? I så fall vore det rimligt att ansvariga politiker står för detta, och erkänner att människorättsfrågorna de facto prioriteras ner i EU:s Belaruspolitik just nu. Så kan vi sedan föra en politisk diskussion med ärliga argument där de medverkande menar vad de säger.

Förtrycket intensifieras i Belarus – EU fortsätter blunda

eu blundar

EU fortsätter blunda för Lukasjenkas övergrepp

De belarusiska (vitryska) människorättsorganisationerna Vjasna och Lawtrend slår larm om den allt hårdare press som den politiske fången Mikalaj Statkevitj utsätts för. Också trakasserierna mot andra politiska fångar intensifieras just nu i Belarus. EU har dock hittills valt att blunda för det hårdnande förtrycket.

Mikalaj Statkevitj var en av Aljaksandr Lukasjenkas utmanare vid presidentvalet 2010. Han greps på valnatten och dömdes sedermera i en farsartad rättsprocess till sex års fängelse för att ha arrangerat ”våldsamt upplopp”.

Under hela fängelsevistelsen har Statkevitj utsatts för trakasserier och påtryckningar. Fängelseledningen har på olika sätt försökt få honom att skriva en nådeansökan till president Lukasjenka och därmed också erkänna sig skyldig till de brott som han dömts för. Statkevitj har dock vägrat gå med på detta, vilket bland annat resulterat i en lång rad bestraffningar för påstådda disciplinbrott.

Sedan årsskiftet har det kommit flera uppgifter om att påtryckningarna mot Statkevitj tilltagit i styrka. Han har drabbats av nya bestraffningar i form av inställda anhörigbesök och förbud mot att ta emot livsmedelsförsändelser. Tidigare i vår sattes han i en särskild straffcell under tre dagar, och förflyttades sedan till en annan fängelselokal med särskilt stränga förhållanden under två månader.

Människorättsförsvarare tolkar de nya straffåtgärderna som ett intensifierat försök från regimens sida att förmå den politiske fången att be om nåd. De kräver i ett öppet brev bland annat ett stopp för trakasserierna och påtryckningarna mot Statkevitj, samt att representanter för EU och FN ges möjlighet att besöka anstalten där han sitter inlåst, så att de kan kontrollera fängelsförhållandena på plats.

Också mot andra politiska fångar har regimens press ökat på senare tid. Mikalaj Dziadok fick i slutet av februari sitt straff förlängt med ett år, bara ett par dagar innan han skulle ha släppts fri efter fyra och ett halvt år i fängelse. Strafförlängningen grundades på anklagelser om ”bristande disciplin”.

Och aktivisten Jury Rubtsou förflyttades häromdagen från en öppenvårdsanstalt till ett häkte i väntan på rättegång. Rubtsou anklagas för att inte ha följt reglementet under avtjänandet av sitt ettåriga straff.

Hittills har den hårdnande repressionen i Belarus inte mötts av några som helst reaktioner från EU. Det samlade intrycket är att man väljer att blunda helt för de upprepade övergreppen, vilket naturligtvis ger Lukasjenka fria händer att fortsätta dra åt tumskruvarna inför höstens presidentval.


Ales Bjaljatski berättar själv

Spela ”Tystade röster”!

Arkiv

wordpress stats plugin

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 26 andra följare

%d bloggare gillar detta: