Posts Tagged 'Margot Wallström'

Ditt drag, Margot Wallström!

Sent omsider kom på onsdagsmorgonen en reaktion från utrikesminister Margot Wallström angående Lukasjenkaregimens återgång till brutal repression mot oliktänkande.

Wallström skickade då ut en tweet, där hon uttryckte sin oro över fängslandet av fredliga demonstranter och uppmanade regimen att omedelbart släppa demsamma.

Hon upprepade därmed i praktiken det som EU:s talesperson Maja Kocijancic sagt dagen innan.

Och det var förstås bra att Sveriges regering gjorde ett ställningstagande, även om man skulle önska att det varit betydligt mer kraftfullt än 140 pliktskyldigt nedknattrade tecken på Twitter.

Lukasjenka besvarade hur som helst i praktiken Wallströms tweet redan på onsdagskvällen, när han istället för att släppa de redan fängslade lät gripa ytterligare tiotals demonstranter, och det med ännu större brutalitet än tidigare. 39 personer dömdes sedan till fängelse under torsdagen.

Därmed blir det rimligen Margot Wallströms tur igen. Förhoppningsvis får vi se ett konkret drag som motsvarar de stolta inledningsorden i den regeringsskrivelse om mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i svensk utrikespolitik som nyligen presenterades:

Sverige är och ska fortsätta vara en stark röst som står upp för och försvarar mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i hela utrikespolitiken.

Birgitta Ohlsson avkräver Wallström svar om EU-sanktioner

Birgitta Ohlsson (L)

Birgitta Ohlsson (L)

Häromdagen uppmanade vi i Östgruppen regeringen att verka för återinförda EU-sanktioner mot den belarusiska regimen, till följd av det omfattande fusket i parlamentsvalet nyligen.

Nu har riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (L) fört detta vidare till riksdagen. I en skriftlig fråga vänder hon sig till utrikesminister Margot Wallström, och frågar hur regeringen kommer att agera.

När sanktionerna mot Lukasjenka-regimen förra året lindrades och sedan i våras hävdes mot nästan alla berörda (inklusive Lukasjenka själv) sade Wallström att dessa kunde återinföras om inte regimen tog steg i demokratisk riktning. Parlamentsvalet är bara ett av många exempel som visar att Lukasjenka inte är ett dugg intresserad av någon demokratisering. Nu är det alltså upp till bevis för regeringen!

Att Birgitta Ohlsson lyfter frågan i riksdagen är förstås mycket bra, eftersom det tvingar regeringen att motivera sin politik. Jag väntar med spänning på utrikesministerns svar. Kommer hon att stå upp för de mänskliga rättigheterna, eller väljer hon att blunda för Lukasjenkas övergrepp?

Läs Ohlssons riksdagsfråga här: Sanktioner mot Belarus efter valfusk

”Bravo, EU!”, sa Lukasjenka

luka eu

Befriad från EU-sanktioner

På måndagen hävde EU som väntat sina sanktioner mot Aljaksandr Lukasjenka och 169 andra högt uppsatta belarusiska människorättsbrottslingar. Enligt EU:s utrikeschef Federica Mogherini hade beslutet inget med geopolitik att göra utan var helt och hållet ett svar på den belarusiska regimens ”signifikanta framsteg” på människorättsområdet.

Var hon hittat dessa signifikanta framsteg är en gåta. FN:s specialrapportör för Belarus, Miklós Haraszti, konstaterade i ett uttalande nyligen att inga förbättringar gjorts vad gäller de mänskliga rättigheterna under perioden sedan de aktuella sanktionerna frystes i oktober 2015, situationen har snarare blivit sämre. Och på svenska UD har man uppenbarligen samma bild som Haraszti. Kabinettsekreterare Annika Söder meddelade några dagar före EU-beslutet att Sverige verkade för att sanktionerna skulle behållas ”eftersom det inte har skett några förbättringar när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati i Vitryssland det senaste halvåret”.

Det svenska agerandet måste betraktas som ett fall framåt. Inför oktoberbeslutet mörkade utrikesminister Margot Wallström den svenska linjen och ljög sedan i riksdagen om motiven till att sanktionerna frysts. Vi i Östgruppen kritiserade den svenska undfallenheten och inte minst oviljan att öppet stå upp för de mänskliga rättigheterna i diskussionerna på EU-nivå. Den här gången redovisade man åtminstone sin hållning offentligt och beklagade att den inte vunnit stöd hos de andra EU-staterna. Därmed agerade man onekligen mer rakryggat.

Hur Wallström kan se beslutet som en ”okej kompromiss” är förvisso märkligt. Ett föga betydelsefullt vapenembargo kvarstår och dessutom finns fyra personer alltjämt kvar på sanktionslistan, nämligen de som anses delaktiga i mordet på fyra framstående regimkritiker runt millennieskiftet. Men dessa personer har varit föremål för sanktioner ända sedan 2004, då de konkreta misstankarna mot dem lyftes fram i en rapport som initierats av Europarådet, och de har alltid setts som ett specialfall inom sanktionspolitiken, utan direkt koppling till det nu pågående förtrycket i Belarus.

”Bravo, EU!” kommenterade Lukasjenka själv beslutet. Och hans glädje är begriplig. EU har nu dragit ett streck över alla de övergrepp som begåtts på senare år, inte minst i efterspelet till det brutala presidentvalet i december 2010. Den tragiska ironin i sammanhanget är att många av dem som drabbades av repressionen då fortfarande inte har fått upprättelse. De politiska fångar som släppts av Lukasjenka har inte kompenserats för att de suttit frihetsberövade i strid med internationell rätt, många av dem är dessutom fortfarande belagda med restriktioner. Och den förre presidentkandidaten Ales Michalevitj fick så sent som idag besked om att den uppenbart politiskt motiverade rättsprocess där han misstänks för våldsamt upplopp i samband med valet 2010 alltjämt inte avslutats.

I sitt beslut bedyrar EU som så många gånger förr att man är fortsatt engagerad för demokrati och mänskliga rättigheter i Belarus: ”Vi uppmanar den belarusiska regimen att följa upp FN:s rekommendationer på människorättsområdet…”, ”Vi ser fram emot en ökad involvering av civilsamhället…”, ”Vi upprepar vårt krav på respekt för medborgerliga och politiska rättigheter…” och så vidare, och så vidare, och så vidare. Men när EU nu frånhänt sig det påtryckningsmedel som sanktionspolitiken utgjorde finns det förstås inget incitament för Lukasjenka att bry sig om ovan nämnda uppmaningar och krav.

Margot Wallström tänker sig att detta ska kompenseras på annat sätt: ”I övrigt ska vi engagera oss i ett utbyte med Vitryssland där vi kan trycka på för en rörelse i riktning mot respekt för demokrati och mänskliga rättigheter”, säger hon till TT.

Det återstår förstås att se hur detta ska gå till i praktiken. Men en förutsättning för att lyckas med denna ambition torde vara att Sveriges regering återigen börjar tala klarspråk med Lukasjenkaregimen om människorättsbrotten istället för att stillatigande iaktta det fortgående förtrycket.

Wallström avkrävs Belarusbesked i riksdagen

Holm Barenfeld Wallström

Christian Holm Barenfeld och Margot Wallström

Riksdagsledamoten Christian Holm Barenfeld (M) har lämnat in en interpellation till utrikesminister Margot Wallström med anledning av att EU nu i februari åter ska ta ställning till sin sanktionspolitik gentemot Belarus.

I slutet av oktober 2015 bidrog ju Sveriges regering till att frysa sanktionerna mot belarusiska regimföreträdare, inklusive president Aljaksandr Lukasjenka, trots att ingen demokratisering ägt rum och dessutom i direkt anslutning till ett presidentval som präglats av sedvanligt valfusk. Och ja, den högsta ansvariga för detta valfusk, valkommissionens ordförande Lidzija Jarmosjyna, var en av dem som belönades med stoppade sanktioner.

EU:s sanktionsbeslut i oktober gällde för fyra månader, och ska alltså nu omprövas i ljuset av denna periods händelseutveckling. Vi som följt utvecklingen kan konstatera att det fortfarande inte skett någon förbättring av människorättssituationen. Tvärtom har flera nya övergrepp mot de mänskliga rättigheterna begåtts, och det finns dessutom åter en politisk fånge i landet, Michail Zjamtjuzjny.

Förra gången mörkade Wallström den svenska linjen så gott hon kunde ända fram tills beslutet i EU var fattat. Sedan for hon med osanning när frågan väl diskuterades i riksdagen.

Nu gör Christian Holm Barenfeld ett nytt försök att få korrekta svar från utrikesministern genom att ställa följande frågor:

1) Vad är ministerns och regeringens ståndpunkt i frågan om sanktionerna mot Vitryssland?

2) Hur arbetar ministern och regeringen för att påverka, driva och leda denna fråga?

Svar på interpellationen ska lämnas senast den 25 februari.

Okritisk svensk ambassadör i belarusisk propagandasändning

Åberg SB

Sveriges ambassadör i  Lukasjenkaregimens tv-studio

Relationerna mellan Sveriges regering och Lukasjenkaregimen tycks bli allt varmare. Häromdagen medverkade Sveriges ambassadör Martin Åberg i en drygt tjugo minuter lång direktsänd intervju i det statliga propagandaorganet SB Belarus Segodnjas webb-tv.

Tog ambassadören då tillfället i akt att lyfta frågan om den bristande respekten för mänskliga rättigheter i Belarus, något som hade legat väl i linje med den officiella svenska utrikespolitiken?

Nej, inte alls.

Däremot konstaterade han att relationen mellan de båda länderna förbättrats ”enormt” sedan 2012, och att han tillsammans med ledningen för det belarusiska utrikesdepartementet – däribland utrikesminister Uladzimir Makej, en av regissörerna bakom regimens brutala attack mot landets demokratirörelse i samband med presidentvalet 2010 – verkat för att bygga upp ett ömsesidigt förtroende.

Martin Åberg sade också att en av de viktigaste enskilda händelserna som bidragit till den förbättrade relationen mellan Belarus och EU var frisläppandet av ”de personer som vi kallat för politiska fångar”, en formulering som utan tvekan medvetet anpassats för att behaga Lukasjenka. Den belarusiska regimen har ju konsekvent vägrat att erkänna den uppenbara förekomsten av politiska fångar, och försökt förminska detta människorättsbrott till just en fråga om skilda åsikter och perspektiv, en linje som Åberg genom sitt sätt att uttrycka sig understödde. Han förteg samtidigt att EU:s krav på upprättelse för de aktuella fångarna inte tillgodosetts.

Att det idag åter finns en politisk fånge i Belarus, Michail Zjamtjuzjny, sade ambassadören ingenting om. Inte heller nämnde han det faktum att en av de mest kända före detta politiska fångarna, människorättsförsvararen Ales Bjaljatski, dagen före intervjun åter angripits av regimen inom ramen för samma politiskt motiverade rättsprocess som tidigare renderat honom tre års fängelsevistelse.

Däremot uttryckte Åberg sin entusiasm över hockey-VM i Minsk 2014, ett mästerskap som dels innebar en grav försämring av människorättssituationen, dels fungerade som ett stort propagandajippo med syfte att främja Lukasjenkas politiska intressen.

Och han lät dessutom sin samtalspartner oemotsagd konstatera att EU:s sanktionspolitik mot Belarus var ett resultat av att EU inte respekterat landets rätt till självbestämmande.

Ambassadör Åbergs framträdande blev således precis som Lukasjenka ville ha det. Och det finns ingen anledning att tro att det skedde i strid med svenska UD:s intentioner heller. Det allmänna intrycket är nämligen att UD just nu gör allt för att hålla sig väl med den belarusiska diktaturregimen.

Mot denna bakgrund framstår utrikesminister Margot Wallströms uttalade ambition att Sverige ska vara en stark röst i världen för demokrati och mänskliga rättigheter tyvärr som rent hyckleri. Och de som drabbas värst av detta hyckleri är naturligtvis det förtryckta belarusiska folket, som återigen får se sig svikna av den demokratiska omvärlden.

Hela intervjun med Martin Åberg kan ses här (på ryska):

 

Rätten till liv är viktigast, säger Lukasjenka – men dödsstraffet tillämpas fortfarande

I samband med den ortodoxa julhelgen tog Aljaksandr Lukasjenka tillfälligt ledigt från sitt hockeyspelande och närvarade vid en gudstjänst i Minsk. Han gjorde därvid också ett uttalande om sin syn på demokratins tillstånd i landet, och sade bland annat följande:

Vi kommer att fortsätta leva i ett absolut demokratiskt rättssamhälle, precis som vi gjort hittills, hur mycket vi än kritiserats. Våra kritiker har förvisso tystnat nu, efter att ha blivit övertygade om att demokrati och mänskliga rättigheter respekteras lika mycket i Belarus som i andra länder, något som jag alltid har sagt. Och det allra viktigaste är rätten till liv!

Att kritiken från exempelvis Sveriges regering och EU har tystnat har den belarusiske diktatorn för all del rätt i. Förhoppningsvis beror det dock inte på att Margot Wallström och hennes kollegor övertygats om att Lukasjenka har gått och blivit demokrat, utan snarare på att de av geopolitiska skäl tillfälligt struntar i regimens övergrepp, vilket i och för sig är illa nog.

Kulakou

Leanid Kulakou

Paradoxalt i sammanhanget är emellertid Lukasjenkas betonande av rätten till liv. Hans uttalande gjordes två dagar efter att en ny dödsdom utfärdats i Belarus. Och samma dag, den 5 januari, dömdes aktivisten Leanid Kulakou till böter för att han den 10 december – på den internationella dagen för mänskliga rättigheter – i enlighet med den grundlagsstadgade rätten till mötesfrihet genomförde en enmansdemonstration där han förespråkade ett avskaffande av dödsstraffet.

Belarus är det enda landet i Europa där dödsstraffet alltjämt tillämpas.

Wallström ljög i riksdagen

wallström luka euNyligen hölls en interpellationsdebatt i Sveriges riksdag angående Sveriges och EU:s Belaruspolitik. Det var Christian Holm Barenfeld (M) som lämnat in en interpellation där han bad utrikesministern redogöra för Sveriges inställning till EU:s sanktioner mot den belarusiska regimen.

I mångt och mycket upprepade Margot Wallström det märkliga resonemang som hon förde i sitt svar på en skriftlig fråga från samme Holm Barenfeld strax efter presidentvalet (men före EU-beslutet att tillfälligt frysa sanktionerna). Sanktionsfrysningen var ett svar på Lukasjenkas frisläppande av politiska fångar, hette det, och åtgärden var nödvändig ”för att bevara trovärdigheten i sanktionspolitiken”, menade Wallström.

I den belarusiska demokratirörelsens ögon har EU i själva verket förlorat all trovärdighet, eftersom dess belöning för de frisläppta fångarna uppenbarligen var helt oproportionerlig. De frigivna har inte fått upprättelse, vilket uttryckligen efterfrågats i EU:s tidigare sanktionsbeslut. Där har EU också noterat bristen på respekt för yttrande-, press-, mötes- och föreningsfrihet samt avsaknaden av fria och rättvisa politiska val, samtliga områden där regimen inte gjort någon som helst förbättring, situationen har snarare förvärrats.

Förutom det logiska (och moraliska) haveri som EU:s sanktionsbeslut är ett bevis på, är det anmärkningsvärt att utrikesminister Wallström faktiskt for med osanning i riksdagsdebatten. Hon sade bland annat följande:

Sanktioner har inget egenvärde. Det viktiga är att vi kan förmå Vitryssland att ta steg i rätt riktning. Det viktiga är inte hur många personer som man har på sanktionslistan. Men vi har strävat efter att se till att sanktionerna blir så åtgärdsinriktade som möjligt. I detta fall var de förstås mycket tydligt kopplade till de politiska fångarna.

Påståendet att sanktionerna var tydligt kopplade till de politiska fångarna är osant. Som framgår ovan var frågan om de politiska fångarna bara en av många. Och de allra flesta personer som var föremål för sanktionerna var det istället för konkreta övergrepp som de gjort sig skyldiga till på andra områden. Centrala valkommissionens ordförande Lidzija Jarmosjyna och många andra höga valfunktionärer var det på grund av sitt fusk i flera parlaments- och presidentval. Universitetsrektorer för att de relegerat regimkritiska studenter. Informationsministern Lilija Ananitj för den inskränkta pressfriheten. Justitieministern Aleh Slizjeuski för att han tidigare ansvarat för brott mot föreningsfriheten. Och så vidare och så vidare…

Jarmosjyna – som just än en gång ansvarat för omfattande valfusk i samband med det senaste presidentvalet – har alltså trots detta belönats med frysta sanktioner. Och på samma sätt förhåller det sig med många andra människorättsbrottslingar.

För de fyra personer som misstänks för mord på regimkritiker runt millennieskiftet tillämpas emellertid sanktionerna även i fortsättningen. Där gick tydligen skammens gräns för EU:s utrikesministrar. Alltid något.


Ales Bjaljatski berättar själv

Spela ”Tystade röster”!

Arkiv

wordpress stats plugin

%d bloggare gillar detta: