Svensk hockeylegend i diktaturens tjänst

En av svensk hockeys stora legender – Bengt-Åke Gustafsson – medverkar just nu i ett av den belarusiske (vitryske) diktatorn Lukasjenkas årliga sportevenemang: Presidentens julturnering i ishockey.

Lukasjenka är som bekant själv en hängiven ishockeyspelare och den naturlige anföraren för det belarusiska veteranlandslaget. Han har också egenhändigt utnämnt turneringen till inofficiellt VM för veteraner, även om det i själva verket inte är några utpräglade landslag som medverkar (med undantag för det belarusiska). Bengt-Åke Gustafsson spelar till exempel i det lag som representerar Österrike.

Sverige har emellertid också ett eget lag med i turneringen, med namnet SOHA (Swedish Oldtimers Hockey Association).

Vad spelar nu detta för roll? Jo, det handlar alltså inte om vilken tävling som helst, utan om ett påkostat PR-jippo som i första hand syftar till att stärka presidentens popularitet med hjälp av beprövade propagandametoder.

Det belarusiska medielandskapet är idag nästan helt kontrollerat av regimen. Tack vare denna kontroll kan man bekvämt välja vilken information invånarna får om det som sker inom landet. Stora idrottsevenemang i statlig regi är i det sammanhanget mycket bekväma att lyfta fram, särskilt om de förgylls av utländsk närvaro, eftersom de skänker prestige och hög status åt de ansvariga. De utnyttjas på så sätt till att förmedla bilden av ett stabilt, välordnat och alltigenom välmående Belarus. Samtidigt döljs effektivt det faktum att de mänskliga rättigheterna kränks dagligen, att oppositionella sätts i fängelse, att studenter kastas ut från universiteten och att anställda får sparken bara för att de uttrycker sin kritik mot det diktatoriska styret.

Idrott och politik hör alltså ofrånkomligen ihop i Belarus. Det är därför ingen slump vare sig att Lukasjenka har en egen turnering där han själv spelar huvudrollen på hockeyisen, alltid med nummer 1 på ryggen, eller att han är ordförande i Belarus olympiska kommitté.

Flera inslag sänds nu dagligen i statstelevisionens nyhetsprogram. Matchbilder varvas med spelarintervjuer, där de internationella gästerna hyllar den belarusiska gästfriheten och det välorganiserade genomförandet av turneringen. Den gemensamma nämnaren för alla intervjuer är att de bidrar till att skänka lyster åt tävlingen och dess arrangörer. De deltagande hockeyspelarna blir helt enkelt tacksamma verktyg i diktaturens hand. Här kan man se ett textat reportage om hur just det svenska laget utnyttjas:

Att svenska aktörer medverkar i detta är beklagligt och visar helt klart på bristande omdöme. Särskilt gäller det legenden Bengt-Åke Gustafsson, vars stjärnstatus också innebär ett ansvar att föregå med gott exempel, att vara en förebild för andra. Nu använder han istället denna status till att skänka legitimitet åt Aljaksandr Lukasjenkas förtryckarregim.

Det vore för övrigt intressant att höra vad svenska ishockeyförbundet tycker om det hela…