Archive for the 'Politik och samhälle' Category

EU blandar äpplen och päron

tusk päron äpple

Svårt att se skillnad, Donald?

Inför förra veckans toppmöte inom ramen för det Östliga partnerskapet fick vi återigen höra märkliga uttalanden från höga EU-företrädare angående relationen mellan EU och Belarus. Europeiska rådets ordförande Donald Tusk sade bland annat i en intervju att nämnda relation inträtt i ett nytt läge. Han utlovade också optimistiskt ”flera okonventionella svarsåtgärder” från EU om ”de positiva signalerna från Minsk” fortsätter komma.

Den spontana reaktionen från den belarusiska demokratirörelsen präglades av lika delar förundran och desillusion. Och människorättsförsvararen Ales Bjaljatski konstaterade att det i själva verket inte går att tala om någon som helst positiv signal under det senaste året. I stället har situationen på människorättsområdet ytterligare försämrats, och det från ett minst sagt dåligt utgångsläge.

Nu syftade väl kanske inte Tusk på den inhemska situationen i Belarus, utan snarare på Lukasjenkas agerande i Ukrainakonflikten. Genom att låtsas vara neutral där har ju den belarusiske presidenten vunnit sympati inom höga EU-kretsar. Varför det skulle vara så sympatiskt att ställa sig neutral inför det uppenbara folkrättsbrott som Ryssland begått kan man i och för sig med fog ifrågasätta. Och eftersom det dessutom bara är ett spel för gallerierna från Lukasjenkas sida så borde pluspoängen i EU:s ögon utebli, kan man tycka.

Men även bortsett från detta faktum, så finns det naturligtvis ingen anledning att gå Lukasjenka till mötes i exempelvis sanktionsfrågan på grundval av hur han agerar i Ukrainakonflikten. EU:s sanktionspolitik är ett svar på regimens inhemska människorättsbrott och så länge dessa fortgår finns det ingen anledning för EU att ompröva sanktionerna, inte heller att öppna för samarbetsmöjligheter på nya politikområden. När sanktionerna återinfördes – efter regimens brutala tillslag mot demokratirörelsen i samband med förra presidentvalet i december 2010 – hette det att respekt för de mänskliga rättigheterna var ett villkor för en normal relation mellan EU och Belarus. Den principen bör fortsätta gälla om EU ska kunna behålla det minsta uns av trovärdighet i sina stolta paroller om demokrati och mänskliga rättigheter. Hur man (fel)tolkar Lukasjenkas agerande på den internationella arenan har inte med den saken att göra.

Guldgruva för Belarusnördar!

medyjateka

En ny ingång till den belarusiska kulturen

Maksim Umetski är en av de många belarusier som under det senaste året engagerat sig i studiet av det belarusiska språket, bland annat genom att delta i det populära folkbildningsinitiativet Mova nanova, där språk och kultur lärs ut under lättsamma former vid regelbundna kostnadsfria sammankomster. Mova nanova startade i Minsk men har sedan fått lokala efterföljare runt om i landet.

Umetski saknade dock en samlingsplats för all den belarusiska kultur i form av filmer, musik och litteratur som finns spridd på internet. Han åtgärdade detta genom att själv bygga upp en portal – Medyjateka – som nu har införlivats med Mova nanovas hemsida.

För oss Belarusnördar som själva ägnat mycket tid åt att surfa runt bland alla möjliga hemsidor är resultatet en veritabel guldgruva. Nu kan vi lyssna på våra favoritartister, se spännande dokumentärer och läsa god litteratur utan att behöva leta. Och hålla oss uppdaterade genom att följa tv-versionen av språkkursen Mova nanova, förstås!

Klicka här för att komma till Medyjateka!

Släng dig i väggen, Potemkin!

Xi Jinping

Kinesisk president på besök i Minsk

Vad gör man när enda vägen till Hotell Peking – där den gästande kinesiske presidenten Xi Jinping naturligtvis måste bo under sitt besök i Minsk – kantas av en nedlagd fabrik som förfallit till ett veritabelt ruckel? Jo, man fixar förstås till fasaden, åtminstone på den sida som vetter mot den aktuella vägen.

Sagt och gjort. Massor av grå färg tycks ha gått åt till att måla över fönsterrutorna. Resterande kamouflage genomfördes med hjälp av några färgglada plakat och banderoller. Fabriksbyggnadens interiör och baksida lät man dock vara, dessa skulle ju ändå inte synas från bilfönstret.

Och så här fint blev det (fler bilder finns på Radio Svaboda):

potemkin minsk 1

potemkin 2

potemkin 3

potemkin 4

Potemkin 5

Potemkin 6

Potemkin 7 Potemkin 8

Potemkin 9

Vad ska vi ha ambassaden till?

makei_oberg_26.01.2015

Sveriges nyutnämnde ambassadör i samspråk med Belarus utrikesminister Uladzimir Makej.

Sedan ett par veckor tillbaka har Sverige åter en ambassadör på plats i Belarus. Det är Martin Åberg, som under en tid fungerat som chargé d’affaires i Minsk, som nu fått sin status höjd.

Utnämningen av Åberg är en följd av att den officiella relationen mellan Sverige och Belarus har förbättrats på senare tid, något som enligt svenska UD åstadkommits efter ”ömsesidiga ansträngningar”. Vad de svenska ansträngningarna i sammanhanget bestått i är uppenbart: Sedan förre ambassadören Stefan Eriksson slängdes ut ur landet på grund av sitt demokratiengagemang har Sveriges röst för mänskliga rättigheter i Belarus i praktiken tystnat helt.

Den svenska försiktigheten märks på många områden: kritik mot de fortgående människorättsbrotten uttrycks inte längre offentligt, i den senaste utrikesdeklarationen nämndes inte Belarus överhuvudtaget och vid den nyligen genomförda granskningen av Belarus människorättssituation inom ramen för FN:s Universal Periodic Review avstod Sveriges representant från att lyfta känsliga frågor rörande exempelvis landets politiska fångar.

Sverige tycks alltså ha fått tillbaka sin ambassadör på villkor att man inte kritiserar Lukasjenkaregimen offentligt. Var det ett rimligt pris att betala? Uppenbarligen tycker svenska UD det. Personligen är jag av en annan åsikt. Och när jag läser en intervju med den nyutnämnde ambassadören – publicerad av den oberoende nyhetsbyrån Belapan – så stärks jag i min uppfattning. Ett utdrag:

Martin Åberg säger att han hoppas på ”goda arbetsrelationer” med sin belarusiska motpart. ”Vi för en god dialog. I vissa avseenden sammanfaller våra åsikter, i andra har vi kanske olika syn på situationen”, sade diplomaten.

Därmed anpassar sig ambassadör Åberg helt och hållet till det slags umgänge som Lukasjenka-regimen eftersträvar. De omfattande och grova människorättsbrott som borde ge upphov till skarp och offentlig kritik reduceras till en fråga om skilda åsikter, medan det demokratiengagemang som tidigare utmärkte Sveriges representation i Belarus fortsatt lyser med sin frånvaro. Istället verkar Åberg mest intresserad av att utveckla handelsrelationen länderna emellan.

Är det alltså en sådan funktion som den svenska ambassaden är tänkt att fylla även framöver? I så fall lär dess renommé fortsätta att försämras i den belarusiska demokratirörelsens ögon. Och då kan det vara värt att notera att nivån på detta renommé inte heller i dagsläget är så särdeles hög.

Belarus deklarerar öppet att man trotsar FN

fn belarus

Belarus förbehåller sig rätten att välja bort det som man inte gillar med FN

För några dagar sedan var det Belarus tur att stå till svars för hur de mänskliga rättigheterna i landet respekteras, inom ramen för FN-mekanismen Universal Periodic Review (UPR). I samband med granskningssessionen – som ägde rum i Geneve – uppmanades den belarusiska regimen bland annat att underlätta arbetet för FN:s specialrapportörer, genom att ge dem möjlighet att besöka Belarus.

Hittills har Lukasjenkaregimen vägrat släppa in flera av specialrapportörerna: dels de som är tematiskt inriktade på skydd av människorättsförsvarare respektive föreningsfrihet, dels Miklos Haraszti, vars mandat uteslutande handlar om att bevaka människorättssituationen i just Belarus.

Trots att Belarus enligt FN:s regelverk är skyldigt att samarbeta med de aktuella specialrapportörerna, väljer man istället att så långt det är möjligt förhindra dessas arbete. Och man deklarerade till och med detta helt öppet under mötet i Geneve. Den belarusiska delegationens representanter meddelade att regimen ”inte accepterar” Miklos Harasztis mandat, och aldrig kommer att göra det. Dessutom anser man sig ha rätt att stoppa rapportörer ”som inte för en konstruktiv dialog med regimen”.

stefanovitj

Valjantsin Stefanovitj

Människorättsorganisationen Vjasnas vice ordförande Valjantsin Stefanovitj, som närvarade vid FN-sessionen, kommenterar den belarusiska delegationens uttalanden så här:

Det är första gången som vi bevittnar hur regimen offentligt erkänner sin selektiva attityd till samarbetet med FN. Jag har aldrig hört något annat land deklarera något liknande offentligt. Som människorättsförsvarare finner jag det oacceptabelt. Belarus – som är medlem i FN och har ratificerat de flesta människorättskonventionerna och dessas fakultativa tilläggsprotokoll och därmed åtagit sig att följa dem – meddelar nu inför hela världen att man i praktiken avböjer ett fullvärdigt samarbete med FN:s kontrollmekanismer.

Det är lätt att instämma i Stefanovitjs upprördhet. Och det är viktigt att Lukasjenkaregimens öppna trots mot FN också får konsekvenser, åtminstone i form av tydlig, skarp och offentlig kritik från Sverige och andra demokratiskt sinnade länder.

EU:s dubbelmoral i tydlig dager

majra-mora

Maira Mora

Efter att EU:s chef i Belarus – Maira Mora – härom dagen än en gång utmärkt sig genom att agera i strid med EU:s grundläggande värderingar och officiella politik, gick vi i Östgruppen ut med ett krav på att Mora skulle entledigas från sitt uppdrag. Vi uppmanade därvid Sveriges regering att lyfta frågan internt inom EU.

Vårt krav uppmärksammades stort i oberoende belarusiska massmedier, och responsen från landets demokratirörelse var överväldigande. Nyheten spreds också flitigt via sociala medier, ackompanjerad av positiva tillrop.

montage 7 maj 2015

Stort intresse i belarusiska massmedier

Uppenbarligen satte vi fingret på ett fenomen som verkligen upprör de krafter som kämpar för demokrati i Belarus, nämligen den allt tydligare dubbelmoral som EU:s företrädare i landet ger uttryck för.

Eftersom Maira Mora är EU:s ansikte utåt i Belarus innebär hennes agerande att hela EU:s renommé lider stor skada. EU:s skarpa reaktion mot Lukasjenka efter presidentvalet 2010, när regimen slog till brutalt mot landets oliktänkande och i praktiken fängslade hela det oppositionella ledarskapet, välkomnades varmt av demokratirörelsen. Men lika stor är förstås dess besvikelse när EU:s Belaruspolitik nu utvecklas i en helt annan riktning, och där Lukasjenka sakta men säkert håller på att bjudas in i den diplomatiska värmen.

På onsdagskvällen kommenterade så en representant från EU-delegationen i Minsk vår kritik mot Maira Mora så här:

EU och dess representation i Belarus har vid många tillfällen uppmärksammat de hinder (inklusive frågan om politiska fångar) som finns på vägen mot en förbättrad relation mellan EU och Belarus, och det kommer vi att fortsätta göra, så länge dessa hinder existerar.

Och visst har EU gjort det. Problemet är bara att unionens företrädare inte är konsekventa och entydiga i sina uttalanden och göromål.

När de talar med människorättsförsvarare och demokratiska oppositionspolitiker ger de dessa en klapp på axeln och säger att de stödjer deras arbete för demokrati och mänskliga rättigheter.

När de talar med oberoende massmedier förmedlar de i byråkratiskt inlindade formuleringar att EU:s engagemang för demokrati står fast och att politiken därvidlag inte har förändrats.

När de talar med regimen bakom stängda dörrar lyfter de förmodligen frågan på ett inte alltför konfrontativt sätt, så att de sedan kan bocka av den på sin obligatoriska att göra-lista.

När de talar med statliga massmedier – med eller utan regimföreträdare närvarande – så säger de, precis som Maira Mora härom dagen i en pratshow i stats-tv, just det som regimen vill höra.

Inkonsekvensen i hur de kommunicerar är illa nog. Men ännu värre är den förändring som är på gång i den praktiskt genomförda politiken, där den bristande respekten för mänskliga rättigheter faktiskt inte längre blir något effektivt hinder för samarbete på andra områden. Tidigare har ett utvidgat samarbete villkorats just med att regimen åtgärdar människorättsproblemen. Nu vill EU istället öppna parallella vägar för samarbete, och då kan Lukasjenka utan konsekvenser strunta helt i kritiken mot kränkningarna av de mänskliga rättigheterna.

Förhoppningsvis leder vår kritik till att man på svenska UD och i Bryssel ser problematiken i att EU:s företrädare på plats i Minsk inte omsätter unionens officiella demokratiengagemang i praktisk handling. Eller är det månne så illa att Maira Mora faktiskt agerar så som Sveriges regering och EU:s beslutsfattare önskar? I så fall vore det rimligt att ansvariga politiker står för detta, och erkänner att människorättsfrågorna de facto prioriteras ner i EU:s Belaruspolitik just nu. Så kan vi sedan föra en politisk diskussion med ärliga argument där de medverkande menar vad de säger.

Zmitser Vajtsiusjkevitj i Göteborg

Grattis Göteborg! Tisdagen den 5 maj uppträder en av Belarus främsta artister – Zmitser Vajtsiusjkevitj på kvartersscenen 2Lång, på inbjudan av Östgruppen.

todar gbg

Här är ett smakprov ur Todars repertoar:

Saxat ur Östgruppens inbjudan:

Missa inte den unike Zmitser Vajtsiusjkevitj, alias ”Todar”, som gör ett stopp i Göteborg under sin solidaritetsturné genom Skandinavien! Den 5 maj tar han sin musik till 2Lång och mellan låtarna kommer han att på olika sätt ge oss en inblick i situationen i sitt hemland, Belarus (Vitryssland).

Zmitser är en av de mest populära artisterna på den alternativa scenen i Belarus, men han tillhör sedan länge landets svartlistade musiker. En svartlistning innebär i detta fall att man varken spelas i radio och tv, eller ges tillträde till landets livescener. Det som återstår för de drabbade är att möta sin publik utanför landets gränser. Den svarta listan är inofficiell, och inget myndigheterna vill kännas vid, men i Zmitsers fall är det utan tvekan hans engagemang för demokrati och det vitryska språket som gjort att han hamnat där.

Ta tillfället att njuta av Zmitsers omisskännliga röst och lär dig samtidigt mer om situationen i Belarus – kultur och kunskap i skön förening. Människorättsförsvararen Alena Tankatjova, som nyligen utvisades från Belarus efter en rättsprocess med politiska förtecken, är vår speciella hedersgäst i Göteborg.

Arrangör är Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter, i samarbete med Zmitser Vajtsiusjkevitj.

Tid: 5 maj kl 19-22, insläpp från kl 18.
Plats: 2Lång (http://2lang.se/), Andra Långgatan 30, Göteborg
Språk: engelska och tolkning till engelska eller svenska från ryska och belarusiska (vitryska).
Fri entré!

2Lång har kök och bar.


Ales Bjaljatski berättar själv

Spela ”Tystade röster”!

Arkiv

wordpress stats plugin

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 26 andra följare

%d bloggare gillar detta: