Deporterad på grund av brutalitet mot gosedjur

”Inresa förbjuden”

Jag har blivit nekad visum till Belarus (Vitryssland) ganska många gånger, men aldrig tidigare fått någon officiell motivering, även om det inte varit så svårt att gissa ungefär vad det handlat om. Därför blev jag faktiskt lite förvånad när gränspolisen vid Minsks flygplats öppet talade om att jag stod med på en lista över ”oönskade personer” som var förbjudna att resa in i Belarus.

Några mer konkreta förklaringar fick jag dock inte, inte heller någon skriftlig dokumentation, förutom en stämpel i passet med texten ”Inresa förbjuden” och den aktuella dagens datum.

Men den oberoende nyhetsbyrån Belapan har nu lyckats få gränspolisens pressekreterare Aljaksandr Tsisjtjanka att uttala sig i ärendet. Så här säger han om mig:

Uggla kom hit för att göra reklam för sig själv, medveten om att han är persona non grata. Han är ingen supporter, gillar inte hockey, hatar landet och är brutal mot gosedjur. Hans besök var det sista momentet i hans fruktlösa ansträngningar att få världsmästerskapet inställt.

Jag var definitivt förberedd på risken att stoppas på flygplatsen, men det är ren lögn att påstå att jag i förväg skulle ha känt till att jag finns med på någon särskild lista. Sådant meddelas alltså inte när man nekas visum.

Det där med gosedjuren syftar förstås på att vi i Östgruppen hösten 2012 genomförde ”Aktion nalle” som en uppföljning till Studio Totals nallebombning tidigare samma år. Vi paketerade gosedjur och skickade var sitt exemplar med post till de belarusiska statstjänstemän som är föremål för EU-sanktioner på grund av att de gjort sig skyldiga till människorättsbrott. Personligen tycker jag väl att den belarusiska regimens gripanden av gosedjur är mer brutala… Men det är förstås intressant att höra att vår aktion noterades av myndigheterna!

Pressekreterarens löjeväckande uttalande är såvitt jag vet den enda officiella kommentar som har getts till det inträffade. Den visar dels vilken låg nivå de belarusiska myndigheterna befinner sig på. Men den är också intressant ur en annan synvinkel. Om man gör tankeexperimentet att Tsisjtjankas påståenden om mig faktiskt var korrekta, så framgår det tydligt att deportationen av mig grundas helt på mina åsikter och offentliga ställningstaganden (och så det där med gosedjuren, då…). Och därmed bevisas ju det som jag och många med mig ständigt hävdar, nämligen att det hos den belarusiska regimen inte finns någon som helst tolerans för människor med avvikande åsikter.

Uppdatering 12/5 2014: Mitt fall har nu varit uppe på högsta nivå, och Lukasjenka själv lär ha sagt att jag är kriminell, läs mer här:

Belarusbloggen: I väntan på Lukasjenkas brottsanklagelse