EU överväger att minska trycket på Belarus

Uladzimir Makej

Belarus (Vitrysslands) utrikesminister Uladzimir Makej är uppsatt på EU:s sanktionslista över högt uppsatta statstjänstemän som bär ansvar för grova människorättsbrott. I praktiken innebär det att han inte får resa in i EU.

Under vintern och våren har det då och då antytts från tjänstemän inom EU att man funderar på att undanta Makej från sanktionerna eftersom han är utrikesminister (han blev föremål för sanktioner i sin tidigare roll som chef för Lukasjenkas presidentadministration). Enligt EU:s representant på plats i Minsk, Maira Mora, skulle det ”möjliggöra dennes diplomatiska arbete”, där ”resor och möten är en del av detta arbete”.

Nu har Lettlands utrikesminister Edgars Rinkēvičs tagit ett steg till och uttryckligen föreslagit sina kollegor inom EU att bjuda in Makej till det möte som utrikesministrarna inom Östliga partnerskapet ska hålla i Vilnius i juli.

För Lettland finns det också egna fördelar att vinna av en mjukare hållning mot Lukasjenka-regimen, eftersom Belarus är en viktig handelspartner till landet. Bland annat skeppas en stor mängd belarusiska exportvaror via hamnen i Ventspils, och Rinkēvičs besökte nyligen Belarus för ett möte med Makej, där bilaterala frågor diskuterades. Att döma av pressbilderna från mötet verkar de ha haft en trevlig stund tillsammans.

Uppenbarligen vet Makej hur han ska föra sig i internationella sammanhang. Det töväder som inföll i relationerna mellan EU och Belarus under perioden 2008-2010  lär i mångt och mycket ha varit just Makejs förtjänst. Och Italiens ambassadör i Belarus hyllade härförleden honom som en ”klok man, värd respekt” efter ett möte i Minsk.

Men att Makej kan uppträda trevligt innebär ju inte att hans medansvar i kränkningar av de mänskliga rättigheterna försvinner. Och att han bytt post inom en illegitim förtryckarregim är inget skäl att befria honom från detta ansvar. Det går dessutom utmärkt att kommunicera med honom utan att han oförtjänt släpps in i värmen igen.

Det finns i nuläget heller ingen anledning att underlätta möjligheterna till en återupprättad dialog med den belarusiska regimen. EU har tidigare varit tydliga med att en sådan dialog bland annat förutsätter frisläppande och rehabilitering av landets politiska fångar, något som hittills inte skett. Att vika av från den linjen vore inte bara ett moraliskt svek mot den belarusiska demokratirörelsen. Det riskerar också att leda till en sorglig upprepning av utvecklingen de senaste fem åren, där en låtsad liberalisering följdes av ett ännu hårdare förtryck, allt i syfte att upprätthålla Lukasjenkas maktposition.