Carl Bildt hjälper Lukasjenka att få internationell legitimitet

Carl Bildt i belarusisk stats-tv

Nu sällar sig även vår förre utrikesminister Carl Bildt till den skara högt uppsatta politiker som skänker Lukasjenka-regimen legitimitet och oförtjänt beröm. På tisdagen besökte han Minsk tillsammans med en delegation från tankesmedjan European Council for Foreign Relations (ECFR).

Bildt missade uppenbarligen gruppens förmiddagsmöte med utrikesminister Makej, men han anslöt till nästa träff, med representanter för det helt oppositionsbefriade parlament som utsågs efter omfattande valfusk hösten 2012, och som därför är lika illegitimt som Lukasjenka själv.

”Vi uppskattar Belarus stöd till Ukraina. Ni intar en hedervärd hållning till Ukrainas territoriella integritet”, sa Bildt bland annat till de reportrar från den belarusiska statstelevisionen som var på plats för att dokumentera arrangemanget. Och det var förstås mumma för de belarusiska propagandamakarna att kabla ut denna hyllning från Bildt, som tidigare ansetts vara en av de fränaste kritikerna av regimen. Minns till exempel debattartikeln som Bildt och några av hans utrikesministerkollegor i EU publicerade i New York Times direkt efter presidentvalet 2010, när Lukasjenka fuskade till sig segern och sedan gick till brutal attack mot landets demokratirörelse. Lukashenko the Loser var rubriken, och artikelförfattarna skrädde inte orden: ”Valresultatet saknar all legitimitet”, ”Lukasjenka har gjort sitt val och det går emot allt som EU står för” etc.

Bildt m.fl. i möte med Belarus illegitima parlament

Men nu går det alltså bra att umgås med Lukasjenkaregimen igen. Och som framgår ovan är det Lukasjenkas navigerande i Ukrainakrisen som lyckats lösa upp knutarna, precis som det gjort generellt i relationen mellan EU och Belarus. Men Bildts och EU:s entusiasm är i själva verket svårbegriplig.

Lukasjenka har förvisso inte hundraprocentigt ställt sig bakom Vladimir Putins folkrättsbrott i Ukraina, och det är förstås i någon mening positivt. Men Belarus röstade faktiskt emot en FN-resolution till stöd för Ukrainas territoriella integritet förra våren, och Lukasjenka konstaterade i samma veva att Krim de facto redan var en del av Ryssland vilket enligt hans uppfattning gjorde det onödigt att ta officiell ställning i frågan. Summa summarum en måttligt hedervärd hållning, enligt min åsikt. Belarus totala beroende av Ryssland – ekonomiskt, politiskt och militärt – förstärker ytterligare bilden av att Lukasjenkas mer Västtillvända retorik är föga mer än, just det, retorik.

De statliga massmedierna inskränker sig naturligtvis till att rapportera om Bildts lovord för hanteringen av Ukrainafrågan. Oberoende press redovisar också en del mer kritiska resonemang från Bildts sida. Tyvärr hamnar han en aning snett även där, bland annat genom att konstatera att antalet politiska fångar inte är relevant att diskutera, eftersom allt annat än noll är oacceptabelt. Förmodligen menar Bildt väl, men bakgrunden till frågan är att EU visat sig motvilligt att på sin kravlista till regimen inkludera samtliga personer som fängslats på politiska grunder, bland annat Jury Rubtsou som dömdes till ett och ett halvt års frihetsberövande i höstas. På så sätt försöker EU uppenbarligen göra det lättare för Lukasjenka att tillgodose kravet på frisläppande av de politiska fångarna. Att man tidigare dessutom krävde att nämnda fångar skulle få upprättelse tycks man för övrigt ha glömt bort helt och hållet, de en gång tydliga kraven på demokratiska reformer och genomförande av fria och rättvisa val likaså.

I ett blogginlägg inför resan till Minsk visar också Bildt att han lika lite som sin efterträdare på utrikesministerposten Margot Wallström tycks ha förstått hur relationen mellan EU och Belarus har utvecklats de senaste tio åren. Eller också har han bara dåligt minne. Precis som Wallström i ett svar på en riksdagsfråga härförleden antyder han således att Lukasjenka-regimen visar vilja till ”uppmjukning av relationerna till EU” till följd av den nya geopolitiska situationen i regionen. Men sanningen är att Lukasjenka aldrig velat ha något annat än normala relationer med Väst. Det är EU och USA som i omgångar frusit relationerna på grund av Lukasjenkas totala förakt för demokrati och mänskliga rättigheter. Det beklagliga i sammanhanget är att man sedan på nytt släppt in honom i värmen, trots bristen på demokratiska framsteg. Och samma utveckling är som bekant på gång nu.

Bildt konstaterar visserligen i en av sina intervjuer i Minsk att Belarus hållning i Ukrainafrågan egentligen inte har så mycket konkret inverkan på förhållandet mellan EU och Belarus (vilket den dock redan haft), och att EU inte kommer att backa från sina politiska krav på regimen (vilket man dock redan gjort). Men bortsett från det, så skördar Lukasjenka nu dagligen framgångar på hemmaplan genom att med sin propagandaapparats hjälp pumpa ut information om att han är en internationellt accepterad och legitimerad politiker. Bildts besök och uttalanden utgjorde tyvärr ytterligare ett för Lukasjenka välkommet stöd i detta avseende.

Hela reportaget från statliga tv-kanalen finns här (på ryska):