Köks-tv i Belarus

(Nej nej nej, det här handlar inte om något matlagningsprogram, så du som är intresserad av recept på belarusiska maträtter kan klicka här istället…)

Under sovjettiden var hemmets kök den fristad där landets medborgare kände sig trygga nog att säga vad de egentligen tyckte om den politiska situationen. Den som var alltför frispråkig offentligt kunde istället räkna med repressalier från myndigheternas sida.

Den belarusiska (vitryska) människorättsorganisationen Vjasna har nu tagit den klassiska köksdiskussionen till en ny nivå i form av en webb-tv-satsning med den därtill passande titeln Köks-tv.

I Vjasnas eget kök analyserar och diskuterar inbjudna experter aktuella teman på människorättsområdet, vilket innebär en liten guldgruva för oss som bevakar händelseutvecklingen i landet.

Diskussion i köket

I det senaste avsnittet – som publicerades den 30 december – sammanfattar Vjasnas egen ordförande Ales Bjaljatski året som gått tillsammans med Andrej Jahorau från Centret för europeisk omvandling. De blickar dock även framåt och fokuserar bland annat på relationen mellan EU och Belarus, varvid de tycks vara eniga i sitt huvudbudskap:

EU bör inte utveckla konkreta samarbeten med Lukasjenkas regim på det politiska eller ekonomiska området om inte de mänskliga rättigheterna respekteras. Det handlar förstås om att de politiska fångarna måste släppas fria, men också om systematiska reformer som skapar förutsättningar för fria och rättvisa val samt garanterar människors möjlighet att åtnjuta press-, mötes- och föreningsfrihet etc.

Utifrån de möten som Bjaljatski under hösten haft med makthavare i flera EU-länder (inklusive Sveriges utrikesminister Margot Wallström, min anm.) drar han slutsatsen att man inom EU kommer att fortsätta kräva ett frisläppande av de politiska fångarna jämte demokratiseringsreformer. Men han ser precis som Jahorau en tendens till att man från EU:s sida är beredd att separera frågan om de mänskliga rättigheterna från övriga politikområden i sin relation med den belarusiska regimen, vilket i förlängningen kan leda till att konkreta samarbeten inte längre villkoras med framsteg på människorättsområdet. Tyvärr verkar också det svenska utrikesdepartementet vara inne på samma olyckliga spår.

Den beklagliga följden av att förpassa människorättsfrågorna till en parallell process utan koppling till övriga områden blir att Lukasjenka i princip kan strunta helt i kritiken från EU, eftersom den då inte får några praktiska konsekvenser. Och i så fall frånhänder sig alltså EU det verktyg som faktiskt hämmar Lukasjenkas repression – och som skulle göra det i än högre grad om det tillämpades mer omfattande och konsekvent. Förhoppningsvis går detta budskap fram till EU:s beslutsfattare innan det är för sent, annars blir det sannolikt ännu tuffare för den belarusiska demokratirörelsen i fortsättningen.

Se hela det aktuella avsnittet av Köks-tv här:

 

FN ålägger Belarus att rentvå Bjaljatski

FN:s människorättskommitté slår fast att Belarus brutit mot konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter

I ett vägledande beslut markerar nu FN:s människorättskommitté skarpt mot stater som kränker föreningsfriheten. Beslutet rör den belarusiske (vitryske)  människorättsförsvararen Ales Bjaljatskis fall, och kommittén konstaterar att Belarus brutit mot flera artiklar i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter:

Artikel 9 – rätten till frihet och personlig säkerhet

Artikel 14 – rätten till en rättvis rättegång

Artikel 22 – rätten till föreningsfrihet

Det intressanta i beslutet är att det så tydligt kopplar ihop rättsprocessen mot Ales Bjaljatski med det verksamhetsförbud som hans organisation Vjasna drabbades av redan 2003, och som tidigare har underkänts av samma kommitté.

De brottsanklagelser som riktades mot Ales Bjaljatski 2011 baserades på det faktum att han tagit emot finansiering till Vjasnas stödverksamhet på sitt personliga bankkonto, och därmed enligt belarusiska åklagarmyndighetens (i och för sig helt absurda) förmenande borde ha betalat inkomstskatt på beloppen. Men anledningen till att Bjaljatski använde sitt eget bankkonto var just att Vjasna förbjudits och därför inte kunde teckna något konto i organisationens namn.

FN:s människorättskommitté slår alltså därmed fast att den politiskt motiverade rättsprocessen mot Bjaljatski var en direkt följd av den tidigare kränkningen av föreningsfriheten. Dessutom konstateras i beslutet att själva rättsprocessen var behäftad med stora brister.

Belarus är enligt beslutet skyldigt att kompensera Ales Bjaljatski såväl rättsligt som ekonomiskt

I och med beslutet är nu den belarusiska staten skyldig att kompensera Ales Bjaljatski rättsligt och ekonomiskt. Han ska således rentvås helt från anklagelserna. Dessutom ska Vjasna få tillstånd att verka igen. Det är dock inte sannolikt att den belarusiska regimen verkligen kommer att verkställa FN-beslutet. Under de senaste åren har man gång på gång ignorerat liknande beslut och således öppet brutit mot sina internationella åtaganden.

På ett mer generellt plan innebär beslutet ett viktigt prejudikat: Det klargör att stater som på olika sätt försöker obstruera människorättsförsvarares möjligheter att verka agerar i strid med internationell rätt.

I min nyutkomna bok Bruksanvisning för diktatorer ägnas för övrigt ett av kapitlen just åt förföljelsen av Vjasna och den därmed förknippade rättsprocessen mot Ales Bjaljatski.

Bjaljatski om Ukrainakrisens effekter på Belarus

Eskilstuna-Kuriren, 13 november 2014

Den belarusiske (vitryske) människorättsförsvararen Ales Bjaljatski mötte många journalister under sitt besök i Sverige i slutet av oktober. I en intervju för TT berättade han bland annat om hur utvecklingen i Ukraina kluvit det belarusiska folket, i vissa fall ända ner på familjenivå.

Intervjun med Bjaljatski har publicerats i en lång rad tidningar, och kan exempelvis läsas här:

Eskilstuna-Kuriren: Bjaljatski ser kluvet land

Recension i Västerbottens-Kuriren

Västerbottens-Kuriren, 13 november 2014

Olof Kleberg anmäler min bok Bruksanvisning för diktatorer i Västerbottens-Kuriren idag, och refererar i samband med det till Ales Bjaljatskis besök i Sverige härförleden. Det är lätt att instämma i Klebergs beskrivning av Bjaljatski som ”en av dessa orubbliga, envetna, modiga människor som bidrar till att murar kan falla och människor bli friare”.

För att läsa hela recensionen behöver man ha ett abonnemang på tidningen. Nedan följer ett utdrag ur texten:

Om ett år blir det presidentval. Det förra, i december 2010, föreföll först ganska öppet med tio kandidater. Men på valnatten krossade Lukasjenka oppositionen, sju av kandidaterna greps tillsammans med 700 andra, tre av dem liksom 50 andra fick långa fängelsestraff.

Lukasjenka visade sitt rätta ansikte. Han vill behålla makten – men han har egentligen ingen uttalad politisk inriktning, som Martin Uggla betonar i sin mycket läsvärda bok Bruksanvisning för diktatorer (Ruin). Belarus är beroende av Rysslands stöd, ekonomiskt, politiskt, militärt (en ny militärbas har öppnats).
Ryskan har också blivit regimens officiella språk. Belarusiskan trängs undan – bara 16 procent av barnen går i skolor på belarusiska.

Men Lukasjenka är en skicklig taktiker: i Ukrainakrisen har han aktat sig för att erkänna annekteringen av Krim och han har uppträtt som värd för parternas ”freds”-samtal i Minsk. Gentemot EU öppnar han ibland dörren för eftergifter (som före valen 2010) för att sedan stänga till.

Som Martin Uggla kritiskt påpekar har EU:s hållning varit inkonsekvent. Sanktioner infördes efter brutaliteterna 2010 men de luckrades upp efter ett par år. Sverige och utrikesminister Carl Bildt var mycket hård i sin kritik – men också Sverige veknade när ambassadören utvisades från Belarus.

Amnesty Press skriver om Ales Bjaljatski

Ales Bjaljatski på Östgruppens 10-årsjubileum, 23 oktober 2014

Amnesty Press har publicerat en intervju med Ales Bjaljatski från dennes besök i Stockholm härförleden, i samband med Östgruppens 10-årsjubileum. Bjaljatskis oro för de nya tendenserna inom EU att åter börja se mellan fingrarna vad gäller människorättsbrotten i Belarus:

Vi ber EU att inte sänka kraven på regimen – det finns fortfarande politiska fångar och det pågår ständigt brott mot de mänskliga rättigheterna. Man har försökt taktiken att minska på trycket förut, vilket bara har slutat med att så fort aktiviteten i civilsamhället har gått upp så ökar repressionen igen.

Läs hela reportaget, signerat Vera Häggblom, här:
Amnesty Press – Ales Bialiatski: EU får inte sänka kraven på regimen i Vitryssland

Ales Bjaljatski vill se fortsatt tryck från EU

Ales Bjaljatski och jag under ett seminarium i Sveriges riksdag, 22 oktober 2014

Under sitt Stockholmsbesök i förra veckan förmedlade Ales Bjaljatski sitt och den belarusiska (vitryska) människorättsrörelsens budskap till svenska beslutsfattare: Verka för en fortsatt principfast hållning från EU gentemot den belarusiska regimen. Så här sade han till exempel i en intervju med Ekot:

Trots att situationen i Belarus inte förändrats har vi fått signaler om att EU kan komma att minska trycket. Det är oroväckande, eftersom Belarus fortfarande är ett land där oliktänkande förföljs och val manipuleras.

Hela Ekots reportage finns här.

Aftonbladets Wolfgang Hansson har också skrivit en bra artikel efter att ha intervjuat Bjaljatski: Han vågar trotsa Europas sista diktator.

EU berett att svika demokratirörelsen igen?

SvD Brännpunkt, 21 oktober 2014

Inför den belarusiske (vitryske) människorättsförsvararen Ales Bjaljatskis besök i Sverige i förra veckan publicerade han och jag tillsammans en debattartikel på SvD Brännpunkt under rubriken ”Släpp inte in Lukasjenka i värmen”. Bakgrunden är de oroväckande tendenserna till uppmjukning av EU:s politik gentemot Lukasjenka-regimen. Från flera håll kommer signaler om att EU:s tidigare principfasta hållning kan komma att ersättas av en mer pragmatisk linje, där man är beredd att återuppta officiella kontakter på hög nivå och öppnar för ökat ekonomiskt samarbete, trots fortsatta övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. I artikeln skriver vi bland annat:

Risken är uppenbar att utvecklingen går i riktning mot den beklagliga hanteringen av ett annat land i EU:s östliga grannskap, Azerbajdzjan. Förtrycket i Azerbajdzjan påminner i många avseenden om det som Lukasjenko utövar i Belarus. Ändå är kritiken från EU lågmäld och på andra politiska och ekonomiska områden fortgår samverkan obehindrat mellan EU och landets regim.

Det är just den tydliga kopplingen mellan kraven på respekt för de mänskliga rättigheterna och potentiellt samarbete på andra områden som utgör styrkan i EU:s Belaruspolitik idag. Lukasjenka vill ha lån, investeringar och ekonomiskt samarbete, men det får han bara på villkor att han genomför demokratiska reformer på systemnivå. Om EU nu istället gör som med Azerbajdzjan så innebär det att Lukasjenka kan strunta helt och hållet i framtida kritik mot människorättsbrotten, eftersom denna kritik inte kommer att hindra det övriga utbytet. Den stora förloraren är demokratirörelsen, som för femtioelfte gången sviks av EU, och i förlängningen förstås hela det belarusiska folket, som fortsatt får sina rättigheter kränkta.

Ales Bjaljatski avfärdar Lukasjenkas förmenta neutralitet

Ales Bjaljatski

Den belarusiska (vitryska) människorättsorganisationen Vjasnas ordförande Ales Bjaljatski medverkade på måndagen i den internationella konferensen ”Forum 2000” i Prag. I sitt anförande gav han bland annat sin syn på Lukasjenkas roll i den pågående Ukrainakonflikten. Han avfärdade den ganska spridda uppfattningen att Lukasjenka skulle vara neutral mellan Ryssland och Ukraina:

Ryska militärbaser i Belarus, gemensamt luftförsvar med Ryssland, enormt ekonomiskt beroende av Ryssland, kulturell och språklig russifiering, rysk assimilation av belarusier, där har ni svaret på frågan om vilken sida Lukasjenka står på.

Bjaljatski menade också att ett centralt motiv bakom Rysslands agerande i Ukraina varit rädslan för att det ukrainska scenariot – där folket störtade en korrumperad statsledning – skulle kunna upprepas i Ryssland:

Putin skulle vilja att Ukraina var som dagens Belarus: en diktatur utan vare sig ekonomisk eller politisk självständighet, där det kvästa folkets röst inte kan höras.

Hela Ales Bjaljatskis anförande kan ses och höras här (på ryska):

http://www.svaboda.org/media/video/26636830.html

Skamligt uttalande av Ban Ki-moon

Belarus premiärminister Michail Mjasnikovitj och FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon. UN Photo/Rick Bajornas

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon tog häromdagen emot Belarus (Vitrysslands) premiärminister Michail Mjasnikovitj i FN-högkvarteret i New York. Enligt FN:s presstjänst välkomnade Ban Ki-moon därvid den roll som den belarusiska regimen spelat för att främja förhandlingar i den pågående Ukraina-konflikten. Och det må väl vara hänt.

Men att han dessutom uttryckte sig positivt om Lukasjenka-regimens behandling av det civila samhället i landet är rent ut sagt skamligt:

The Secretary-General said he was encouraged to learn of initial discussions between the Government of Belarus and civil society on various social issues, and expressed hope that broader participation and open inclusive dialogue with all social and political actors would continue to grow.

I själva verket är ju det totala kväsandet av landets oberoende civilsamhälle ett centralt moment i Lukasjenkas förtryck, och det finns inga tecken som tyder på någon uppmjukning på detta område. Vad det är för några diskussioner som Ban Ki-moon syftar på är därför en gåta.

I min bok Bruksanvisning för diktatorer ägnas ett kapitel åt just regimens angrepp mot de medborgare som försöker organisera sig i det civila samhället. Jag berättar där bland annat om rättsprocessen mot människorättsförsvararen Ales Bjaljatski – som frigavs i somras efter nästan tre år i fängelse – vars fall också i stor utsträckning var ett resultat av den inskränkta föreningsfriheten.

Bruksanvisning för diktatorer – dags för boksläpp!

Bruksanvisning för diktatorer – En berättelse om Belarus och Europas första moderna diktator

Nu närmar det sig boksläpp: Den 24 september kommer min Bruksanvisning för diktatorer ut på Ruin förlag!

Vad är det då för bok jag har skrivit?

Titeln är kanske egentligen en aning missvisande, för boken är lyckligtvis inte någon regelrätt bruksanvisning avsedd för eventuella diktatorsaspiranter. Den ger snarare en beskrivning av hur det belarusiska förtrycket under Aljaksandr Lukasjenka har byggts upp, fungerar och används.

Vad vi ser i Belarus är ett systematiskt förtryck som följer ett tydligt mönster. Det har formats med utgångspunkt i den situation som en gång möjliggjorde Aljaksandr Lukasjenkas makttillträde och utvecklats i takt med politiska skeenden såväl inom som utanför Belarus.

Min bok tar avstamp i den belarusiske statsvetaren Vital Silitskis analys av detta mönster. Silitski – tragiskt bortgången i cancer 2011, blott 39 år gammal – myntade begreppet ”förebyggande auktoritärt styre” i sin beskrivning av Lukasjenkas förtryck. Ett typiskt drag, menade Silitski, är att regimen bekämpar alla slags demokratiyttringar på ett mycket tidigt stadium, långt innan dessa vuxit sig så starka att de kan utgöra ett reellt hot:

Det förebyggande auktoritära styret angriper politiska partier och aktörer medan dessa fortfarande är svaga. Det avlägsnar oppositionsledare från den politiska scenen även om dessa inte har förutsättningar att utmana regimen vid nästa val. Det attackerar oberoende press även om denna bara når ut till en liten del av befolkningen. Det krossar organisationer inom det civila samhället även när dessa är koncentrerade till en avgränsad urban subkultur. Sist men inte minst bryter det mot vallagarna även om den sittande makthavaren sannolikt skulle vinna i ett val där själva valförrättandet gick rätt till.

Silitski urskilde tre olika nivåer eller dimensioner av förtryck i Belarus. För det första finns det en taktisk nivå där repressiva åtgärder används för att störa och attackera den politiska oppositionen och det oberoende civilsamhället. För det andra finns det en institutionell nivå, där fokus snarare ligger på att reglera de politiska spelreglerna på ett för regimen fördelaktigt sätt, bland annat via lagstiftning. För det tredje talade Silitski om en kulturell nivå, där regimen på olika sätt manipulerar människors medvetande och världsbild, genom att sprida myter och befästa stereotyper.

Vad jag vill förmedla med min bok är bland annat att det finns en systematik i Lukasjenkas repression och att hans förtryck faktiskt fungerar väldigt bra, beklagligt nog. I omvärlden skakar vi ibland på huvudet eller skrattar till och med åt de absurditeter som förekommer i Belarus: Pulkaåkare som grips för att de saknar tillstånd, demonstranter som döms trots att de bevisar sin oskuld i domstolen, aktivister som fängslas innan de ens planerat eller genomfört någon aktion. Man kan lätt få en bild av Lukasjenka som en verklighetsfrånvänd diktator av gammalt utdöende slag, och den vid det här laget ganska nötta stämpeln Europas sista diktator – som jag personligen aldrig varit så förtjust i – förstärker den bilden.

Men bakom den stundom skrattretande ytan återfinns det sorgliga faktum att Lukasjenka hållit sig kvar i över tjugo år vid makten. Och att andra auktoritärt sinnade makthavare som sagt tagit efter flera av hans metoder. Sett ur det perspektivet bör han kanske snarare betraktas som Europas första diktator i modern mening.

På vilket sätt är min bok aktuell just nu? Jo, dels för att Lukasjenkas metoder börjat gå på export, något som det är värt att hålla ögonen på. Dels – och det är minst lika viktigt – befinner vi oss i en situation där beslutsfattare i Sverige och EU återigen tycks vara beredda att släppa in Lukasjenka i värmen.

Ukraina-konflikten har fått Lukasjenka att inse det vanskliga i att helt förlita sig på stöd från Ryssland. Det ryska stödet är nämligen strategiskt motiverat snarare än baserat på varma känslor. Den personliga relationen mellan Lukasjenka och Putin har aldrig varit hjärtlig utan präglas av distans och ömsesidig misstro. Det geopolitiska läget i regionen kan uppenbarligen förändras mycket snabbt och ett partnerskap med Ryssland utgör inte någon långsiktig garanti för hans eget maktinnehav.

Därför har han nu precis som flera gånger tidigare börjat flirta med EU och sagt sig vara intresserad av en förbättrad relation. Frisläppandet av den politiske fången Ales Bjaljatski i somras var sannolikt en gest i den riktningen, hans självinitierade värdskap för förhandlingar mellan Ryssland och Ukraina en annan. Det finns flera exempel. Och EU är alltså på väg att låta sig luras igen.

För i grunden har ingenting förändrats. Det finns fortfarande politiska fångar i Belarus och den repressiva lagstiftningen är orubbad. Det förebyggande auktoritära styret är starkare än någonsin.

En demokratisk utveckling i Belarus förutsätter systematiska förändringar som säkerställer att de mänskliga rättigheterna respekteras. Annars kan repressionen slå till med full kraft igen närhelst det passar regimen, precis som vid presidentvalet 2010. Om inte EU inser det är risken stor att det scenariot upprepas.

Detta budskap har luttrade belarusiska människorättsförsvarare framfört till EU i många år. Förhoppningsvis kan min bok bidra till att deras röst åtminstone blir hörd av beslutsfattare här i Sverige.

Bruksanvisning för diktatorer kan beställas direkt av Östgruppen.

Så här ser bokens innehållsförteckning ut:

Innehållsförteckning, Bruksanvisning för diktatorer av Martin Uggla

Sommar med glädjande nyhet

Dags att återuppta bloggandet efter ett långt sommaruppehåll.

Sommarens stora händelse i Belarus (Vitryssland) var naturligtvis den förtida frigivningen av människorättsförsvararen Ales Bjaljatski, som suttit fängslad på politiska grunder sedan den 4 augusti 2011. På midsommardagen släpptes han plötsligt fri med förklaringen att han inkluderats i en fångamnesti som president Lukasjenka utfärdat.

Själv hade jag nöjet att få träffa Ales redan mindre än en vecka efter frigivningen, vid ett möte i Vilnius. Nu ser jag fram emot fortsatt gott samarbete i kampen för ett fritt Belarus!

Nyligen frigivne Ales Bjaljatski omgiven av Valjantsin Stefanovitj (tv) och Martin Uggla. Vilnius, juni 2014.

Kortfilm om VM-övergrepp

Den internationella människorättsrörelsen FIDH – International Federation for Human Rights, där den fängslade människorättsförsvararen Ales Bjaljatski är vice ordförande – tar tillfället i akt i samband med hockey-VM och uppmärksammar situationen i Belarus (Vitryssland) med hjälp av ett antal kortfilmer. Den första syftar på det faktum att hemlösa, alkoholister och andra ”oönskade sociala element” gripits och dömts till medicinsk tvångsvård för att de inte ska vanpryda Minsk under världsmästerskapet.

I väntan på Lukasjenkas brottsanklagelse

Det blev en dramatisk kväll i fredags. Min kollega Paulina Kluge stoppades precis som jag ett par dagar tidigare på Minsks flygplats, och fördes iväg till ett bevakat rum i väntan på deportation tillbaka till Sverige. Vi meddelade genast det svenska hockeyförbundets ordförande Christer Englund om det inträffade. Det visade sig att frågan om deportationen av mig just i den stunden diskuterades på högsta nivå, mellan internationella hockeyförbundets (IIHF) ordförande René Fasel och Aljaksandr Lukasjenka. Englund såg klokt nog till att också föra in Paulinas situation i den pågående diskussionen.

Efter några timmars väntan fick Paulina plötsligt besked om att hon trots allt fick resa in i landet. ”Ett tekniskt fel har begåtts” sade gränspolisen. Christer Englund bekräftade dock senare för TT att Lukasjenka hade backat och att det var därför som hon släpptes in.

Min situation ser dock annorlunda ut. Lukasjenka hävdade enligt Englund att jag är ”anklagad för kriminella handlingar och att det ska produceras underlag om det till på måndag”. Regimen ska också ha sagt att ”Uggla ska vara glad över att han inte släpptes in eftersom han då skulle ha fängslats”.

Nu väntar jag med spänning på vad det är för brottsanklagelser som kommer att presenteras under måndagen, samtidigt som jag finner Lukasjenkas resonemang något märkligt. Om han nu tycker att jag bör ställas inför rätta för någonting så borde han väl välkomna att jag reser in i landet och därmed kan tillfångatas, eller?

Jag har aldrig delgivits misstanke om något brott och heller aldrig varit föremål för någon internationell efterlysning. Eftersom jag inte släppts in i landet sedan 2006 har jag inte heller haft möjlighet att begå några brott där på länge, även om jag så skulle önskat. Om anklagelserna rör perioden dessförinnan måste det handla om riktigt allvarliga brott, med tanke på gällande preskriptionstider. Och då blir det förstås ännu märkligare att man inte vidtagit åtgärder mot mig tidigare, till exempel via Interpol, eller genom att bevilja mig inresevisum och sedan gripa mig i samband med gränspassagen.

I själva verket handlar det här bara om att Lukasjenka försöker blanda bort korten genom att skylla deportationen av mig på något som IIHF inte känner sig kompetent att ta ställning till. Men jag hoppas och utgår från att IIHF inte litar blint på det material som eventuellt kommer att läggas fram. Själv är jag förstås beredd att kommentera och bemöta alla eventuella anklagelser. I grunden kvarstår faktum: Jag har uppfyllt alla de kriterier som avtalet mellan IIHF och den belarusiska VM-arrangören föreskrev genom att jag uppvisat en giltig matchbiljett vid passkontrollen i Minsk. Englund har konstaterat att det som skett med mig innebär ett solklart avtalsbrott från den belarusiska sidan. Jag förutsätter därför också att IIHF står på sig i sina diskussioner med Lukasjenka.

Min återkommande kritik mot den belarusiska regimens människorättsbrott är utan tvekan den egentliga orsaken till att jag inte släpptes in i landet i onsdags. Men när nu Lukasjenka målat in sig i ett hörn och påstått att jag är kriminell så är det inte omöjligt att han också kommer att hitta på något konkret att beskylla mig för. Fabricerade rättsprocesser mot regimkritiker är nämligen mycket vanligt förekommande i Belarus (Vitryssland). De cirka trettio demokratiaktivister som i skrivande stund sitter fängslade med anledning av hockey-VM har exempelvis råkat ut för detta fenomen. De greps av polis och dömdes sedan till korta fängelsestraff för förargelseväckande beteende (svordom på allmän plats, ungefär) eller ohörsamhet mot ordningsmakten, med de gripande polismännen som enda vittnen.

De politiska fångar som sitter frihetsberövade på längre tid – just nu åtta personer – är också offer för farsartade rättsprocesser och dömda för brott som de inte begått. En av de mest kända är min kollega och vän, människorättsförsvararen Ales Bjaljatski. Ales dömdes i november 2011 till fyra och ett halvt års fängelse jämte konfiskation av all personlig egendom. Formellt anklagades han för skattebrott, men utomstående bedömare är överens om att åtalet saknade grund och var politiskt motiverat, i själva verket en bestraffning för Ales människorättsarbete. Under mycket svåra förhållanden sitter han nu inspärrad i ett fängelse i Babrujsk.

Det är modiga människor som Ales Bjaljatski och andra uttalade regimkritiker som straffas hårdast av regimen, och ofta sker det alltså just genom fabricerade rättsprocesser. Eftersom domstolarna sitter helt i knät på regimen kan ingen anklagad räkna med en rättvis rättegång.

Mitt fall har väckt en hel del massmedialt intresse i Sverige. Förhoppningsvis leder det i förlängningen också till att fler här får upp ögonen för de grova människorättsbrotten i Belarus, inte minst för Ales Bjaljatskis och de andra politiska fångarnas svåra situation. De behöver den uppmärksamheten.

Läs också:

Belarusbloggen: Deporterad på grund av brutalitet mot gosedjur

Ales Bjaljatski – 1 000 dagar i fängelse

Den politiske fången Ales Bjaljatski har idag suttit 1 000 dagar i fängelse.

Det är idag 1 000 dagar sedan Belarus (Vitrysslands) främste människorättsförsvarare Ales Bjaljatski greps i Minsk, den 4 augusti 2011. I en farsartad rättsprocess dömdes han sedermera till fyra och ett halvt års fängelse jämte konfiskation av all personlig egendom. Formellt anklagades han för skattebrott. I själva verket var det hans effektiva arbete för mänskliga rättigheter som låg till grund för fängslandet.

Ägna gärna en extra tanke åt Ales och de andra politiska fångarna i Belarus idag! Och klicka på länken nedan så kan du läsa vad jag tidigare har skrivit här på bloggen om Ales:

Om Ales Bjaljatski på Belarusbloggen

Svår situation för belarusiska människorättsförsvarare

Civil Rights Defenders har just publicerat en bra rapport om människorättsförsvarares utsatthet i Belarus (Vitryssland). I rapporten – som omfattar perioden 2012-2013 – konstateras att  intensiteten i regimens repression mot människorättsförsvarare förvisso minskat sedan 2011. Men i grunden har ingenting förändrats i positiv riktning, snarare tvärtom. Nya lagar som inskränker mötesfriheten har införts och andra åtgärder har också vidtagits av regimen, i syfte att skrämma människor till tystnad.

Konkret tar rapporten upp fyra olika slags förföljelse som används mot belarusiska människorättsförsvarare:

1) Rättsprocesser med direkt koppling till människorättsarbete, där fängslandet av Ales Bjaljatski är ett tydligt exempel

2) Fabricerade processer i form av grundlösa anklagelser om förargelseväckande beteende och ohörsamhet mot ordningsvakten, där flera människorättsförsvarare på senare år dömts till korta fängelsestraff eller böter.

3) Hot och varningar av olika slag

4) Trakasserier via bland annat smutskastningskampanjer i statliga massmedier.

Rapportens slutsatser inleds så här:

There are no visible improvements in the situation of human rights defenders in Belarus. The situation remains stable negative. Interference and hindering of the work of human rights defenders remains a serious issue, as does the restrictive legislation used against human rights defenders and independent media.

Läs hela rapporten här: State versus human rights defenders – unfair play

 

 

Bra ledare om Belarus

Susanne Nyström ger i en ledarartikel i bland annat VLT en bra beskrivning av flera aktuella företeelser med koppling till Belarus (Vitryssland) här i Sverige. Dels om Civil Rights Defenders utmärkelse Civil Rights Defender of the Year, som välförtjänt tilldelades Ales Bjaljatski, dels om det stundande ishockey-VM i Minsk, som vi i Östgruppen arrangerade ett seminarium om inom ramen för Belarusdagarna härförleden.

På senare tid har utvecklingen i Vitryssland/Belarus, ofta kallat Europas sista diktatur, hamnat i skuggan av turbulensen i Ryssland och Ukraina. Det kommer troligtvis att ändras när ishockey-VM i Minsk blåser i gång om en månad – ett evenemang som är lika viktigt för Lukasjenko, som OS var för Vladimir Putin.

Precis som under vinter-OS är regimens propaganda framför allt riktad mot den inhemska publiken, och eftersom Vitryssland saknar fria medier är landets befolkning hänvisad till Lukasjenkos officiella bild. Eller som Olga Karatj,som leder den vitryska organisationen Vårt hus, uttryckte saken under Belarusdagarna: ”Lukasjenko använder VM för sin presidentvals-kampanj”.

Hela ledarartikeln finns här: Snart arrangerar en diktatur hockey-VM

Vågar hockeyförbundet be om ett möte med Ales Bjaljatski?

Angelägen om att tillgodose utländska gästers önskemål…

På onsdagen höll Belarus (Vitrysslands) president Aljaksandr Lukasjenka sammanträde med de ansvariga för genomförandet av nästa års ishockey-VM i Minsk. Och han var tydlig med vad han förväntade sig av mästerskapet.

Här följer några presidentcitat från mötet:

VM är inte bara ett idrottsevenemang, utan också det tillfälle vi har att visa upp Belarus för hela världen. Och omvärldens uppfattning om vårt land kommer att formas utifrån detta.

Människor kommer inte bara hit för att titta på sitt favoritlag, utan kanske ännu mer för att på svar på frågan: ”Vad är det för land som vissa ville frånta mästerskapet?” Och då måste vi visa vilket civiliserat centraleuropeiskt land vi är. Så att de åker härifrån övertygade om att det är ett normalt land, och att det som skrivs i massmedierna inte stämmer.

Vårt mål är att skapa en bekväm vistelse för våra gäster och erbjuda service som tillfredsställer även de mest kräsna.

Det viktigaste är säkerheten. Vi måste se till att upprätthålla ordningen. Men det betyder inte att vi ska haffa alla och föra iväg dem någonstans. Vi är gästvänliga människor. Vi måste på ett mänskligt och helhjärtat sätt möta dem som kommer hit.

Det låter ju betryggande att man åtminstone inte har för avsikt att gripa de gästande ishockeysupportrarna. Och vad servicen beträffar kan nog Tre Kronor och det svenska ishockeyförbundets representanter räkna med att bli mycket väl omhändertagna.

Men kanske kunde hockeyförbundets ordförande Christer Englund och hans kollegor framföra andra önskemål än bekväma omklädningsrum och lyxtransporter till arenorna? Varför inte till exempel be arrangörerna att ordna ett kulturprogram under någon av de spelfria dagarna, och då organisera en träff med den belarusiska författaren och heta nobelpriskandidaten Svetlana Aleksijevitj? Eller ett möte med en annan av landets stoltheter, Ales Bjaljatski, av Europarådet nyligen utnämnd till mottagare av det prestigefulla Havel-priset för sitt människorättsarbete? Fast då måste förstås Lukasjenka släppa ut honom ur fängelset först, eftersom han är en av landets politiska fångar.

Det kostar ju i alla fall inget att fråga, Christer Englund! Så får vi se om Lukasjenka menar allvar med sin uttalade ambition att visa upp det bästa landet har.

Politiska fångar uppmärksammade på bokmässan

Under årets bokmässa i Göteborg arrangerade Östgruppen ett seminarium med rubriken ”Politiska fångar i Europas hjärta”. Tillsammans med fotografen och journalisten Maria Söderberg från Litteraturresan/Belarus berättade jag om situationen för de politiska fångarna i landet, med särskilt fokus på Ales Bjaljatski och den förre presidentkandidaten Mikola Statkevitj.

Martin Uggla och samtalsledaren Kristina Henschen

 

Internationella torgets stora scen på bokmässan.

 

Seminariet filmades och kan ses här via Bambuser.

Ales Bjaljatski finalnominerad till Havel-priset

Ales Bjaljatski mottar Homo homini-priset från prisutdelaren Vaclav Havel 2005

Den belarusiske (vitryske) människorättsförsvararen Ales Bjaljatski hör till de tre kandidater som finalnominerats till det nyinstiftade Vaclav Havel-priset, grundat av bland annat Europarådets parlamentariska församling. Vi i Östgruppen ingick i den koalition av organisationer som ursprungligen nominerade Ales till priset. Övriga finalister är den georgiska organisationen Förbundet för unga advokater och ett kinesiskt nätverk för försvar av de mänskliga rättigheterna.

Den tjeckiske dissidenten Vaclav Havel – som sedermera blev president – gick bort i december 2011. Priset till hans minne delas ut till den eller dem som utmärkt sig genom medborgerligt engagemang för mänskliga rättigheter. Vinnaren får förutom äran en prissumma på 60 000 Euro.

Den internationella juryns beslut presenteras den 30 september. Själv kommer jag att hålla en extra tumme för Ales, såklart!

Film-antologi om den inskränkta yttrandefrihetens offer

Belarus (Vitrysslands) oberoende journalistförbund BAZj presenterade häromdagen filmprojektet ”En domstolskrönika”, där åtta av förbundets medlemmar som utsatts för politisk förföljelse porträtteras i var sitt avsnitt. Bland dem som figurerar i filmen återfinns människorättsförsvararen Ales Bjaljatski och journalisten Anton Surjapin, som fängslades i samband med den svenska reklambyrån Studio Totals nalleaktion i juli 2012 efter att ha publicerat bilder från aktionen.

Projektledaren Aleh Dasjkevitj berättar att syftet med filmen var att ge en mer personlig och konkret bild av några av de modiga och intressanta människor som drabbats av repressionen i Belarus.

Se filmen med engelsk text här:

Ales Bjaljatski skriver brev till Loreen

Loreen iklädd t-shirt med texten ”Freedom for Ales Bialiatski”

Den fängslade människorättsförsvararen Ales Bjaljatski har skrivit ett brev till den svenska sångerskan Loreen. I brevet uttrycker han sin djupa tacksamhet för det stöd som Loreen visat honom och hans familj. Förra sommaren träffade Loreen Bjaljatskis fru och kollegor vid ett möte på svenska ambassaden i Minsk, vilket naturligtvis innebar ett mycket tydligt ställningstagande mot regimens förföljelse av oliktänkande. Och vid ett kvällsevenemang under Defenders’ Days i Stockholm i början av april i år stod Loreen för underhållningen. Från scenen uttalade hon då åter sitt stöd för Ales Bjaljatski.

Här är hela Ales Bjaljatskis brev till Loreen:

Kära Loreen!

Stort tack för det moraliska stöd som du gav mig förra året vid ditt besök i Minsk och nu i år igen under det internationella möte för människorättsförsvarare som hölls i Stockholm.

Jag blir väldigt glad av det rent mänskliga intresse som du visar mitt och min familjs öde. Det ständiga stöd som riktas till mig, min fru och min son gör det lättare för mig att uthärda den svåra situation som jag befinner mig i nu. Men de är också själva i behov av stöd. Därför var ditt möte med min fru Natalja så viktigt. Genom ditt intresse och öppna ställningstagande för mänskliga rättigheter bryter du på ett positivt sätt mot den stereotypa bild av popsångerskor som finns hos oss. Jag tycker också om att bryta mot stereotyper, så i det avseendet är vi lika varandra. Under ett helt år har din sång kunnat höras på radio här då och då. Och varje gång har den skänkt mig en del av din energi.

Gränslöst tacksamma hälsningar
Ales Bjaljatski

Idrott och politik på samma sida av myntet

Deltagarna i seminariepanelen: Marek Migalski, Peter Stastny, Morten Lökkegaard, Olle Schmidt, Volha Stuzjinskaja och Martin Uggla

Utgångspunkten för det seminarium i EU-parlamentet om ishockey-VM 2014 i Belarus (Vitryssland) som jag igår medverkade i var frågan om idrott och politik kan ses som två sidor av samma mynt. Mitt svar blev att när det gäller Belarus är de snarare på samma sida av myntet. Och det är ett förtryckets mynt som används som betalningsmedel för att hålla regimen kvar vid makten.

Det stundande värdskapet för ishockey-VM spelar en viktig roll för att skapa legitimitet för Aljaksandr Lukasjenka. Via omfattande exponering i hårt styrda statliga massmedier kommer det att bidra till att framställa honom som en framgångsrik och internationellt erkänd ledare.

På den andra sidan av myntet finner vi regimens försök att tysta oliktänkande, med hjälp av bland annat våld, fängslanden och repressiv lagstiftning.

Genom att förlägga ishockey-VM 2014 till Belarus bidrar det internationella ishockeyförbundet till att höja myntets värde, till gagn för förtryckarregimen, till men för dem som verkar för en demokratisk utveckling i landet. Man skänker helt enkelt legitimitet åt en regim som förtrycker landets befolkning.

Den starka kopplingen mellan idrott och politik i Belarus är viktig att ha i åtanke när man diskuterar frågan om ishockey-VM, särskilt med tanke på att representanter från både det svenska och internationella ishockeyförbundet brukar avvisa kravet på en flytt av VM just med hänvisning till att de inte vill blanda ihop idrott och politik.

Det tål därför att upprepas – och det gjorde jag också vid seminariet i Bryssel: Ishockey-VM i Minsk 2014 är ett regeringsprojekt. Organisationskommittén som ansvarar för genomförandet av mästerskapet leds av premiärministern Michail Mjasnikovitj. Och övriga medlemmar i nämnda kommitté är inte vilka som helst. Där finns bland annat informationsministern Aleh Praleskovski, ansvarig för den propaganda som pumpas ut via de statliga massmedierna. Där finns också inrikesministern Ihar Sjunevitj, tidigare verksam inom säkerhetstjänsten KGB. Sjunevitj var en av dem som ledde förhören med dem som greps i samband med protesterna mot valfusk vid presidentvalet i december 2010. Han förhörde bland annat presidentkandidaten Andrej Sannikau, och lär ha haft stort inflytande över dennes fortsatta öde. Sannikau dömdes sedermera till ett långt fängelsestraff.

Medlem i organisationskommittén är dessutom Viktar Vjahera, fram tills nyligen förste vice chef för KGB. Vjahera var den som ledde utredningen mot de två unga män som dömdes till döden och avrättades, anklagade för att ha legat bakom bombdådet i Minsks tunnelbana våren 2011. FN:s människorättsråd har kritiserat rättsprocessen, bland annat har det förekommit uppgifter om att erkännanden från de anklagade tvingats fram med hjälp av tortyr. Vjahera var också ansvarig för utredningen mot Belarus främste människorättsförsvarare, Ales Bjaljatski, som dömdes till fyra och ett halvt års fängelse i en farsartad domstolsprocess i november 2011.

Praleskovski och Vjahera finns båda två på den lista över högt uppsatta statstjänstemän som är föremål för EU:s riktade sanktioner på grund av sin inblandning i människorättskränkningar. Sjunevitj har – som framgår ovan – också spelat en viktig roll inom regimens förtryck. Och det är alltså av dem – och naturligtvis av Lukasjenka själv, vars ande svävar över hela arrangemanget – som ishockeyvärldens potentater välkomnas till Minsk nästa år. Det är med dem som svenska hockeyförbundets ordförande Christer Englund ska umgås på mästerskapets festbankett. Allt förutsatt att beslutet att hålla VM i Minsk står fast, förstås. Sista chansen att ompröva beslutet ges sannolikt vid internationella ishockeyförbundets kongress i Stockholm 16-19 maj i år. Vi i Östgruppen kommer att göra vad vi kan för att få svenska hockeyförbundet att agera för en flytt av VM 2014. Förhoppningsvis inser Englund och hans kollegor det oacceptabla i att låta sig utnyttjas för den belarusiska diktaturens politiska syften och att frottera sig med människor som gjort sig skyldiga till grova brott mot de mänskliga rättigheterna.

Glöm inte de politiska fångarna!

Ett av de seminarier som arrangerades under Belarusdagarna i Stockholm 19-21 mars handlade om de politiska fångarna i Belarus (Vitryssland). Medverkade gjorde de belarusiska människorättsförsvararna Tatsiana Revjaka (Vjasna) och Andrej Bandarenka (Plattform), jämte Sveriges tidigare ambassadör i Belarus, Stefan Eriksson. Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson inledde med ett anförande där hon uttalade den svenska regeringens starka stöd för demokratirörelsen i Belarus. Seminariet kom bland annat att kretsa kring den svåra situation som Tatsiana Revjakas kollega Ales Bjaljatski befinner sig i.

Birgitta Ohlsson, Martin Uggla, Stefan Eriksson, Andrej Bandarenka och Tatsiana Revjaka. Ales Bjaljatski representerades av en tom stol med hans porträtt på.

Lucas Hermans har på ett mycket bra sätt fångat ämnets kärna i en krönika, publicerad i Västerbottens-Kuriren. Ett par dagar före seminariet publicerade jag en artikel på temat på Newsmill.

Missa inte Belarusdagarna 2013!

I Belarus (Vitryssland) fängslas människor fortfarande på politiska grunder. Regimkritiker avtjänar fleråriga fängelsestraff och de modiga människor som går ut på gator och torg för att kräva att de släpps tar stora personliga risker. Från fängelser rapporteras samtidigt om tortyr. President Lukasjenka vill ta äran av sina motståndare genom att tvinga dem till förödmjukande nådeansökningar.

För att uppmärksamma situationen arrangerar Östgruppen för andra året i följd ”Belarusdagarna” i Stockholm. Vi har bjudit in flera av landets främsta journalister och människorättsförsvarare för att hjälpa oss att bättre förstå deras verklighet. Vilken betydelse har omvärldens agerande och vad kan vi i Sverige egentligen göra? Under tre intensiva dagar diskuterar vi mänskliga fri- och rättigheter i Belarus, innanför och utanför fängelsemurarna.

Det blir även en svensk smygpremiär på den spelfilmen ”Viva Belarus”, som handlar om en ung rockmusiker i Lukasjenkas diktatur. På vår gästlista finns manusförfattaren och mannen bakom filmmusiken – den belarusiske rocklegenden Ljavon Volski – som även kommer att ge en konsert på Kägelbanan.

Medverkar i Belarusdagarna gör även Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson och den från Belarus utvisade svenske ambassadören Stefan Eriksson. Mer information om Belarusdagarna finns här!
Och här är hela programmet:

Tisd 19 mars

Öppning/Frukostseminarium:
“STATUS (quo?) BELARUS”
– en översikt av människorättssituationen våren 2013

Medverkande:
ZJANNA LITVINA
(Belarusiska Journalistförbundet)

TATSIANA REVJAKA
(Människorättscentret Vjasna)

Tid: (8.30) 9.00-10.00 (19/3)
Plats: Medelhavsmuseets hörsal

Anmäl gärna om du tänker komma i förväg (helst före 19:e mars) till: anmalan @ ostgruppen.se

———————-

Tisd 19 mars

Seminarium:

(I samarbete med Amnesty International)
“INNANFÖR MURARNA”
-om belarusiska fängelseförhållanden

Medverkande:
ANDREJ BANDARENKA
(Platform Innovation)

MAJA ÅBERG
(Amnesty International)

ev. THOMAS HAMMARBERG
(Europarådets f.d kommissionär för mänskliga rättigheter)

Tid: 13.00-14.30 (19/3)
Plats: Medelhavsmuseets hörsal

Anmäl gärna om du tänker komma i förväg (helst före 19:e mars) till: anmalan @ ostgruppen.se

———————-

Tisd 19 mars

(I samarbete med Södra Teatern)

CENSUR : KULTUR
Kontroll och Kreativitet i Vitryssland

Kägelbanan, 19 mars, kl 18-22
Samtal/Konsert

Ljavon Volski

I Vitryssland är kontroll en del av vardagslivet – så naturlig att många förmodligen tar den för given. Inom statsapparatens alla grenar finns särskilda avdelningar för ”ideologisk styrning” och de som kliver ur ledet förlorar ofta sina jobb eller studieplatser. Dedikerade regimkritiker riskerar samtidigt betydligt värre repressalier.

Hur långt in i människors inre når kontrollen? Och vilka känslor väcks till liv när man ändå väljer att ta strid? Hur drabbat är kulturlivet av censur och självcensur? Och kan förtryck rentav ge upphov till kreativa impulser?

Möt några av Vitrysslands mest namnkunniga musiker, människorättsförsvarare och journalister i ett samtal om kultur och censur på Kägelbanan.

Medverkande:
TATSIANA REVJAKA
(Människorättscentret Vjasna)

JULIJA SLUTSKAJA
(Solidarity with Belarus Information Office)

HANNA VOLSKAJA
(musikproducent), m.fl.

På scen: Vitrysslands legendariske – och svartlistade – rockartist: Ljavon Volski.

Till Södra Teaterns Kalendarium >>

———————-

Wed 20th mars

(In co-operation with The Parliamentary network for Belarus)

Seminar:
BELARUSIAN CIVIL SOCIETY
– Struggle for Survival

In the aftermath of the presidential elections in December 2010, the human rights situation in Belarus became alarming. Though no longer deteriorating, conditions remain severe. Despite continuous protests on behalf of the international community, Belarus still keeps political prisoners, and Lukashenka’s regime continues to severely curtail freedoms of association, assembly and expression.

The European Union has undertaken a number of responsive actions, but the main challenge remains: to find appropriate measures and instruments effectively contributing to democratic developments within the country. The sticks and carrots approach vis-à-vis the authoritarian Belarusian regime has not yet given enough sustainable results.

Meanwhile, Belarusian civil society is on the verge of exhaustion. The pressure on independent civil society organisations is continuously very high and large parts of their efforts are by necessity directed at mere survival. But, how much longer will they endure?

Come and listen to what some of Belarus’ most prominent journalists and civil society representatives have to say about the current situation, and take part in a discussion on how EU could and should proceed!

Participants:
TATSIANA REVJAKA
(Human Rights Center Viasna)

ZHANNA LITVINA
(Belarusian Association of Journalists)

FRANAK VIACHORKA
(Radio Free Europe/Radio Liberty, Belarus Service)

N.B. Register to jennie.lindqvist@riksdagen.se no later than by Monday, March 18

———————-

Ons 20 mars

Smygpremiär: Viva Belarus!

Film/diskussion

Välkommen på en exklusiv visning av ”Viva Belarus!” – en unik spelfilm om en ung rockmusiker i Lukasjenkas Vitryssland! Det är första gången filmen visas utanför internationella festivalsammanhang och därmed en efterlängtad högtidsstund för alla oss som otåligt har väntat på att få se den!

Vi har bjudit in journalisten och författaren Franak Vjatjorka (manus) och den svartlistade rockstjärnan Ljavon Volski (musik) till ett samtal om både filmen och den verklighet den speglar efter visningen. Handlingen bygger till stora delar på autentiska erfarenheter – både Vjatjorkas egna och hans nära vänners. Och Volski vet mer än väl vad det innebär att vara musiker och dissident i dagens Vitryssland…

Viva Belarus!

Den unge rockmusikern Miron är egentligen ointresserad av politik. Han ser sina vänner i den demokratiska oppositionen som en samling dagdrömmare.

Under en konsert med Mirons “opolitiska” rockband blossar regimkritiska protester upp i publiken. Miron anklagas för att ha “underblåst politisk oro” och döms – trots sin medfödda hjärtsjukdom – till 15 månaders militärtjänstgöring.

På regementet tvingas rekryterna underkasta sig till den militära verkligheten, där en absurd indoktrineringkultur av sovjetiskt snitt råder. Pennalism och manipulativa maktdemonstrationer tillhör vardagen.

Med hjälp av en insmugglad mobiltelefon börjar Miron i hemlighet diktera rapporter för sin flickvän Vera, vilket resulterar i en blogg – ”en värnpliktigs dagbok”. Texterna speglar större sociala och politiska sammanhang i Lukasjenkas Vitryssland och ger ringar på vattnet. Miron komponerar dessutom en satirisk låt som slår brett bland unga vitryssar. Som svar bestämmer sig regimen för att krossa honom…

Se trailern här!

Regi: Krzystof Lukaszewicz
Land: Polen, 2012
Längd: 98 minuter
Språk: Vitryska, Ryska / Engelsk text
Åldersgräns: 15 år
Internationell distributör: Intramovies | Via E. Manfredi, 15 | Rome 00197 | Italy
 | Tel: +39 06 807 61 57 | Fax: + 39 06 807 61 56 | http://www.intramovies.com

När: Den 20 mars kl 17.00 (filmstart kl 17.30)
Biljetter: 50 kr (Då det är en sluten visning måste biljetter lösas ut senast en timme före arrangemangets start – det är först till kvarn gäller)

———————-

Tor 21 mars

Frukostseminarium:
MEDIA UNDER PRESS
-om den oberoende journalistikens villkor i Belarus

Medverkande:
FRANAK VJATJORKA
(RFE/RL’s Belarus Service)

JULIJA SLUTSKAJA
(Solidarity with Belarus Information Office)

ZJANNA LITVINA
(Belarusiska Journalistförbundet)

Tid: 9.00-10.30 (Kaffe och smörgås fr kl 8.30)

Anmäl gärna om du tänker komma i förväg (helst före 19:e mars) till: anmalan @ ostgruppen.se

———————-

Tor 21 mars

Temaseminarium:
POLITISKA FÅNGAR I BELARUS
Vilka är de? Hur behandlas de?

Inledningsanförande:
BIRGITTA OHLSSON
(EU-minister)

Övriga medverkande:
ev. NATALLJA PINTJUK
(Fängslade Ales Bjaljatskis fru)

ANDREJ BANDARENKA
(f.d politisk fånge)

TATSIANA REVJAKA
(Människorättscentret Vjasna)

STEFAN ERIKSSON
(Sveriges Belarusambassadör)

Tid: 13.00-14.30
Plats: Kungliga Myntkabinettet, Hörsalen

Anmäl gärna om du tänker komma i förväg (helst före 19:e mars) till: info @ annalindhsminnesfond.se

———————-

Radioteatern ger… Ales Bjaljatski

Ales Bjaljatski, snart i en radio nära dig…

Torsdagen den 14 februari är Belarus (Vitrysslands) främste människorättsförsvarare Ales Bjaljatski huvudperson i radioteaterns dagligen återkommande serie Världshistorien. Läs mer om programserien här. Och glöm inte att lyssna på torsdag, kl. 13.30 (eller senare på webben)!

Nytt pris till Studio Total i Belarus

Det  är utmärkelsernas tid i Belarus (Vitryssland). Senast ut är paraplyorganisationen Asambleja, som samlar över 300 prodemokratiska ideella organisationer och därmed representerar överlägset flest föreningar i det belarusiska oberoende civilsamhället. Häromdagen presenterade man vid en ceremoni i Minsk årets vinnare i ett antal olika kategorier (några formulerade med viss galghumor) under den gemensamma rubriken ”Civila samhällets mästare 2012”. För oss som följt utvecklingen under året är få av dem överraskande.

Här är hela listan:

Årets ledare: Utmärkelsen delas av journalisten Andrzej Patjobut och publicisten Valer Bulhakau (bland annat chefredaktör för kulturtidskriften Arche), som båda för närvarande är föremål för rättsprocesser på uppenbart politiska grunder.

Årets plats: Människorättsorganisationen Vjasnas kontor, som konfiskerades av myndigheterna till följd av den politiskt motiverade fängelsedomen mot organisationens ordförande Ales Bjaljatski. En annan av Vjasnas centrala företrädare – Tatsiana Revjaka – meddelade i samband med mottagandet av priset att man snart kommer att inviga ett nytt kontor.

Årets kreativitet: Den svenska reklambyrån Studio Totals nallebjörnsaktion i Belarus sommaren 2012.

Årets registrering: Platform Innovation, organisationen för fängelseinterners rättigheter som lyckades registrera sig i form av ”privat kulturinstitution” blott några dagar efter att den ursprungliga organisationen Plattform förbjudits av myndigheterna.

Årets initiativ: ”Solidaritetsmaraton för de politiska fångarna”

Årets kampanj: Kampanjen mot byggandet av ett kärnkraftverk i Belarus.

Årets avslag: Kulturorganisationen Art-siadziba som tre gånger under 2012 nekats tillträde till olika tilltänkta lokaler.

Årets regionala initiativ: Skapandet av en oberoende fackföreningsrörelse vid företaget Hranit.

Studio Totals Tomas Mazetti med priset för ”Årets kreativitet”.

”Årets ledare” Valer Bulhakau

Andrej Bandarenka från Platform Innovation tar emot priset för ”Årets registrering”

Solidaritetsaktion med postmodernistisk touch

På tisdagen avslogs överklagandet från de tre människorättsförsvarare i Hrodna som bötfällts för att ha publicerat ett foto på sig själva med porträtt på den politiske fången Ales Bjaljatski. Domaren brydde sig inte om påpekandet att den fällande domen i tidigare instans stod i strid med både konstitutionen och Belarus (Vitrysslands) internationella åtaganden genom ratificerandet av FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter.

Tre medarbetare på människorättsorganisationen Vjasna visade å sin sida kreativ solidaritet med sina kollegor genom att själva posera med utskrifter av det foto som låg till grund för den fällande domen. Det återstår att se om också detta leder till rättsliga åtgärder från myndigheternas sida. Om så blir fallet lär vi inte behöva vänta länge på nästa aktion, skruvad ett varv till.

Bötfälld solidaritetsaktion för Ales Bjaljatski

Solidaritetsaktion för bötfälld solidaritetsaktion för Ales Bjaljatski

Polisanmälde demonstration – fick svar om bildäck

Bötfällda människorättsförsvarare i Hrodna.

Två människorättsförsvarare från Homel anmälde sig själva till polisen i solidaritet med tre kollegor som dömts till böter för att ha genomfört en ”otillåten demonstration” i Hrodna. Domen baserades uteslutande på ett fotografi som lagts ut på den hemsida som organisationen Vjasnas lokalavdelning i Hrodna driver, och där de tre männen håller upp bilder med uppmaning att släppa den politiske fången Ales Bjaljatski ur fängelset.

Anatol Paplauny och Leanid Sudalenka

Anatol Paplauny och Leanid Sudalenka publicerade på motsvarande sätt en bild på när de själva höll upp samma budskap och uppmanade sedan polisen att utreda det eventuella brottet.

Polisen i Homel har dock beslutat att lägga ner ärendet med följande (minst sagt märkliga motivering):

Er anmälan har granskats och vi har beslutat att stoppa utredningen, eftersom det inte går att fastställa vem som har förstört bildäcken. Detta beslut kan överklagas i domstol.

Visserligen var hela aktionen från början ett sätt för Sudalenka och Paplauny att påvisa hur absurt det belarusiska rättsväsendet fungerar. Svaret överträffade dock deras vildaste fantasier. Nu har de bestämt sig för att gå vidare och överklaga polisens beslut. I ett brev till myndigheterna undrar de vad de nämnda bildäcken har att göra med deras anmälan. Fortsättning lär följa…

Förföljelsen av människorättsförsvarare konstant

IKK – Internationella kommittén för kontroll av människorättssituationen i Belarus – där Östgruppen är medlem, presenterade häromdagen en översiktlig rapport av de senaste två månadernas utveckling vad gäller människorättsförsvarares villkor i Belarus (Vitryssland).

Bland de problem som tas upp är flera bekanta för den som följt Belarusbloggen och Fokus Vitryssland under hösten. Påtryckningar mot människorättsförsvarare med hjälp av kontroller från skattemyndighetens sida, verksamhetsförbud för organisationen Plattform, försämrade villkor för Ales Bjaljatski i fängelset i Babrujsk, konfiskationen av Vjasnas kontor i Minsk. Läs hela rapporten (på ryska) här.

Intet nytt under solen alltså, men all anledning att fortsätta följa utvecklingen!

Två år sedan presidentvalet

Idag är det precis två år sedan det senaste presidentvalet i Belarus (Vitryssland). Regimen slog till brutalt och inledde en period av eskalerande repression mot oliktänkande. Många oppositionella – inklusive flera presidentkandidater – dömdes till fleråriga fängelsestraff, ytterligare hundratals till kortare sådana. Själva valet dömdes ut som förfuskat av OSSE:s valobservatörer.

Årsdagen uppmärksammas på flera håll i Europa, bland annat i Warszawa, Prag och Stockholm, där jag själv kommer att medverka vid en uppläsningsmanifestation för det fria ordet på Norrmalmstorg. Jag kommer där att läsa texter av den fängslade människorättsförsvararen Ales Bjaljatski, som i november 2011 dömdes till fyra och ett halvt års fängelse för sitt arbete för mänskliga rättigheter i Belarus.

En av de texter som jag valt att läsa är en kort betraktelse över olika diktatorers likhet:

 

Déjà vu (Ales Bjaljatski, översättning av Martin Uggla)

Hur kommer det sig att alla diktatorer är så lika varandra? Hitler misstänker konspirationsplaner hos sina närmaste medarbetare och utplånar dem, Stalin gör likadant. Och Lukasjenka fängslar sin jordbruksminister som så länge varit hans gunstling. Han avskedar dem som hjälpt honom komma till makten, och en av dem – Viktar Hantjar – försvinner plötsligt spårlöst…

Jag tittar på pittoreska fotografier där Kim Il Sung lär nordkoreanska bönder hur man planterar ris, och visar stålarbetare hur man smälter metall. Och ett annat där Fidel Castro utbildar soldater på Kuba. Var har jag sett allt det här förut? Jo, nu minns jag: bilderna på hur Lukasjenka iklädd militäruniform skjuter med kulspruta och andra där han personligen leder skördearbetet.

Saddam Hussein simmar över Tigris, och efter honom simmar hans ministrar. Lukasjenka åker längdskidor, och i hans spår – ministrarna.

Det är synd om de folk som hamnar under en diktators välde. Hans ord smakar sött och tycks förtrollade. När man lyssnar till dem känns det som om allt är så bra, som om vi är kapabla att besegra alla, som om våra fiender – både inre och yttre – snart är krossade och vi kommer att få uppleva paradiset. Men sedan blir uppvaknandets ögonblick så bittert. Var det verkligen vi? Sov vi eller blev vi hypnotiserade? Trodde vi verkligen så hängivet på denna odugling?